Archive | juli 2013

Funderingar kring våra val av produkter

CIMG0384

Förstår varför jag har en gräslig huvudvärk idag. Åskan lurar bakom kröken! På morgonen duggade regnet ner, nu strilar det och jag har hört den första knallen.

Igår fick jag en tjock katalog från Gudrun Sjödén, 148 sidor på bra papper, vackra bilder från olika öar på fina kläder med tillbehör, skor, strumpor, halsdukar, mössor. Kläderna är speciella med nya mönster varje säsong, förmodligen för att alla ska se att det är nytt. Själv har jag idag på mig en klänning från företaget ifråga. Min klänning är mer än tio år gammal, väldigt skön och jag trivs i den. Den ser fortfarande ny ut, men den som känner till Gudrun Sjödén ser genast att det är en urgammal klänning jag är klädd i.

Jag har i något tidigare inlägg skrivit om färgen på ytterplaggen, att den efter varje tvätt blir blekare och känns urtvättad. Det är inte bra, och det är inte bara jag som upplevt detta. Ytterplaggen är dyra, svindyra, och även där går det att urskilja hur gammalt plagget är, eftersom någon detalj är ny, något mönster i fodret eller liknande.

Alla plaggen kostar mer än genomsnittet för respektive plagg. Kvaliteten på tröjor och klänningar går det absolut inte att klaga på. Däremot har jag synpunkter på var de tillverkas. Alla produkter tillverkas långt hemifrån, genomgående i Kina, Indien, Bangladesh, Pakistan och skor i Portugal. Då måste jag fråga mig, vad hade ett plagg kostat som tillverkats på närmre håll? Är det bra eller dåligt att all tillverkning sker i låglöneländer? Hur är villkoren för arbetarna? Är det bättre att de har jobb där borta med dåliga villkor eller i alla fall sämre villkor än hos oss, än att de inte har jobb?

Min fundering föll på en stickad mössa tillverkad i Kina, och förmodligen i maskin, för 345 kronor, en enkel modell i ull. Jag stickar liknande mössor för ungefär halva priset, och då är den handstickad. Eftersom jag varken har lokal- eller personalkostnader för tillverkningen kan jag hålla ett lägre pris. Vilken mössa köper du helst, en maskintillverkad mössa i ull från Kina för en dyr peng eller en handstickad dito i samma material och liknande modell för halva priset?

Är det viktigt att det går att se utanpå vilket märke en produkt kommer ifrån? Jag tänker på herrarnas Gant-kläder. Alla män som har en rock eller jacka från Gant har kragen uppfälld, för där under finns det lilla märket ”Gant”. Även killarnas skjortor kan genom knappslån visa varifrån skjortan kommer. Många har stor text på sina plagg, till exempel Quicksilver. Jag tror att vi alla göra reklam, och betalar för den vare sig vi vill eller inte, genom alla kassar vi köper i matbutiken. Såg i något program vilken vinst butikerna gör på sina kassar som vi betalar dyrt för. Det var inte småpengar. Egentligen är det enkelt att alltid ha med en tygkasse i väskan eller fickan.

Annonser

Äntligen regn!

Det har varit mycket vattnande de senaste veckorna. Igår väntade jag på regn och åska hela dagen, men så blåst jag blev. Däremot har det strilat hela förmiddagen, härligt! Alla växter tackar särskilt. Som kolonist har jag skaffat regnmätare. Den ska kollas när regnet upphört.

Letar i receptskörden efter rabarberchutney, och hittade även rabarbermarmelad, som jag absolut måste prova. Chutney passar bäst till grillat och marmeladen till rostat bröd eller nybakade scones (med smör som rinner på det ljumma bakverket).

När jag kollar regnmätaren ska jag plocka till mig ett knippe rabarber, och sen sätta igång med husmorsbestyren. Jag får nog ta en sväng förbi en butik som säljer småburkar, så jag har något att hälla upp mina godsaker i.

Skulle jag tröttna på kokandet kan jag fortsätta med mina stickningar eller gå loss på min packe böcker. Jag som lovat mig själv att inte köpa på mig ytterligare böcker kunde inte motstå biografierna om Kristian Gidlund och Lena Nyman. Pocketar gör inte så mycket, de kostar inte särskilt mycket och dem brukar jag ge vidare till någon som inte läst dem.

Vad pysslar du med en regnig dag? Någon jag känner bakade kubb.

Veckans rester

Här kommer ett litet samlingshit för det som spretar åt olika håll, och lite reflektioner på sådant jag sett, läst eller hört.

Någon använder ofta ordet kontemplation. Jag har aldrig hört någon annan använda ordet så det finns förmodligen synonymer, till exempel försjunkenhet, djup begrundan; betraktelse, meditation, andakt; grubbel, tankfullhet. Varför använder h*n kontemplation när det finns så många andra ord med samma innebörd, när ingen annan använder ordet kontemplation?

Någon har berättat om att h*n måste ha ett arbetsgivarintyg med sig till Arbetsförmedlingen vid inskrivningen som arbetssökande. Ja, en arbetsgivare ska lämna ett arbetsgivarintyg till den anställde som ber om det, men det finns arbetsgivare som vägrar. Det finns inga repressalier för detta. Den tidigare anställde har då inget arbetsgivarintyg att visa upp och får därmed ingen a-kassa. En tjurig arbetsgivare kan helt klart ställa till det för en tidigare anställd.

Academic Work är ett nischat bemanningsföretag som hjälper företag att hitta bra och lämpliga medarbetare. Den som inte fick något arbetsgivarintyg från sin tidigare arbetsgivare fick jobb genom Academic Work, men alltså ingen a-kassa under tiden som arbetslös. Den arbetsgivare som vägrar lämna arbetsgivarintyg, det straffar sig till slut, var så säker!

Såg i morse en intervju med Geir Lippestad, mannen som var Breiviks försvarare. Jag fick en helt annan bild av honom än den jag hade innan. Som kanske de flesta andra hade jag svårt att förstå att någon kunde försvara Breivik och det dåd han gjort sig skyldig till. Lippestad förklarade det med rättssäkerhet. Det låter rätt och riktigt. Lippestad har nu skrivit en bok som verkar intressant. Den handlar inte bara om Breivikrättegången utan om hela livet. Han har till exempel nyligen mist en dotter i en muskelsjukdom. Han blir ofta stoppad av människor som vill prata, och har genom sitt sätt att vara, inspirerat några till att börja studera juridik. Helt klart en intressant person, och bok, tror jag.

Människor som saknar empati, det är svårt att förstå, att de finns, men det gör de. Jag har träffat på några av dem. En var min närmaste chef, och hon blev anledningen till att jag slutade min anställning på det stället. Jag har ingen aning om omfattningen av människor som saknar empati. Är det någon som vet?

Numera försöker jag bara omge mig med människor som ger positiva vibbar, och som tillför något, inte bara tar.

Jag har mött människor som är så egotrippade att de enbart pratar om sig och sitt, som aldrig ställer en fråga om mig och mitt och som därför helt saknar intresse för någon/något annat än sig och sitt egna liv. Vilken liten bubbla de lever i, när hela världen finns med så många spännande och intressanta människor.

Kanske har jag ägnat mig en aning åt kontemplation!

Avskedstagande

CIMG0425

Igår var det tid att ta farväl av en vän. Det blev en mycket fin eftermiddag. Begravningen var i en kyrka, en liten kyrka. Många hade kommit för att ta farväl. Prästen, som jag tidigare träffat på, fortsatte att göra ett gott intryck. Han går runt i kyrkan och hälsar på alla. Dessutom pratar han enkelt och fint, och sjunger fantastiskt. Efteråt cyklade han iväg med prästrocken flaxande efter sig.

Det var mycket och vacker musik, både solosång och saxofonsolo. Dottern i familjen hade ordnat med det mesta på ett fantastiskt sätt, och det stämde så bra med hur hennes mamma var. I församlingshemmet, där minnesstunden hölls, hade det dukats med många dukar som alla var sydda av E, som vi tog farväl av. E stickade också väldigt mycket, både till sig själv och till andra. Hon har nu fått sitt sista alster, som inte hann bli klart, uppkallat efter sig. Modellen heter E. Garnet kan du köpa hos Karin Öberg.

Vi är många som saknar dig E, dina kul kommentarer, ditt glad skratt och ditt busiga sätt att vara.

Bland gästerna hittade jag en klasskamrat från mellanstadiet. Det var många, många år sedan, men jag visste att H och E tillhörde samma släkt så jag vågade mig på att fråga om inte H var H. Det var hon, sa hon. Vi kunde konstatera, som så många gånger förr, varför ses vi bara på begravningar? Varför tar vi oss aldrig tid att ses vid andra tillfällen, om så bara över en kopp fika?

Halvfullt eller halvtomt?

Vem ser glasets innehåll som halvfullt och vem ser glasets innehåll som halvtomt? Det är något att fundera över, hur olika vi kan se på samma företeelse.

Igår gjorde jag en del iakttagelser som jag kunde varit utan. Det handlar om olika serviceställen som borde fundera lite på vad service är och vem de är till för. Är mina pengar mindre värda än någon annans?

På ett ställe skulle vi äta lunch. De har alltid god mat men är lite av ett snobbställe. Det har vi aldrig tidigare upplevt, men igår stod det klart att vissa kunder var mer värda än andra kunder, jag till exempel. Jag kom i kön bakom en familj (mamma, pappa och två pojkar i 10-12 årsåldern), golfare – det syns på hur de är solbrända. Till lunch kan man välja dagens eller från menyn. De valde både ock och vatten att dricka. De fick tjusiga glas med guldkant och stjärnor på glasen samt blev serverade bestick inlagda i tjock servett i färg. Inget fel, om alla får det. När det blev min tur fick jag ett vanligt glas med kranvatten, de före mig fick bubbelvatten! Bestick, frågade jag. ”Det kan du ta på kortsidan där borta”, sa kassören! Skillnad på mina och andras pengar. Jag spelar inte golf, och det syns förmodligen. Alltså, nu dröjer det innan jag åter äter på Ekerum.

Under eftermiddagen skulle jag köpa glass och visste att det fanns ett ställe som har egentillverkad glass. Det ville jag prova. När vi kom dit möttes vi av ägaren till ställen som hänvisade oss till ett bord där vi skulle få se menyn! På stället säljer de bara glass genom bordsservering. Vi fick välja på att sitta inne eller ute. Det var det val vi kunde göra. Jag som bara ville ha en glass i bägare att ta med mig, fick inte det på detta ställe. Urdåligt Källagården! Jag har idag kollat deras hemsida, som inte heller där berättar om menyn eller priserna!! Dåligt, dåligt! Vi åkte givetvis därifrån utan glass.

Framåt kvällen blev det dags att fylla på depåerna. Stället vi valde hade slut på den rätt vi valde, och kommenterade det med att vi kom för sent!! Kanske kunde de rannsakat sig och insett att de inte gjort tillräckligt med mat i stället för att skuldbelägga presumtiva kunder. Vi valde ett annat ställe där vi blev serverade efter våra önskemål.

Kvällen avslutades med en väldigt trevlig, rolig och underbar föreställning av Lars Molins ”Den tatuerade änkan”, som spelades utomhus i ljuvligt väder. Manusförfattaren, en lokalpolitiker med sommarställe på norra Öland där föreställningen visades, hade gjort ett bra jobb och bland annat stoppat in en ny roll, en tokrolig privatdetektiv som spelades av en nordölänning som inte försökt prata bort sin dialekt.

Rundturen på norra Öland och teaterföreställningen var dagens behållning tillsammans med fikastället. Naturen på norra Öland är mycket sten och väldigt kargt, men fantastiskt njutbart. Numera går det en båt från Byxelkrok ut en bit så vi kan få se stranden från vattensidan. Det låter spännande, och jag har en vän som gjorde den turen igår, så jag får snart veta hur det var.

Jag glömde bort att vi faktiskt fikade också på ett härligt ställe där servitrisen hävdade att allt var gott. Jag kan intyga att den citronpaj som åt var väldigt god. Ni andra surställen ta efter Böda bageri och café! De ger bra service.

När jag kom hem var klockan närmare elva och kvällen var fantastiskt ljummen.

Dagens barn

dagens barn

Göta Petter, barnen av idag är födda med tekniken i fingrarna. Lille Stellan som ännu inte fyllt ett år kan redan trycka på en app i mammas telefon som visar olika musikinstrument. När han trycker på instrumentet låter det. Igår var han hos en kompis som utöver ett ”hemmabollhav” även hade en mojäng att trycka på, en platta av något slag, säger jag som knappt kan ringa med mobilen. Särskilt inte sedan jag fick den nya mobilen. Varje dag överväger jag att gå tillbaka till den gamla.

Igår tittade jag på Allsång på Skansen, mest för att energiknippet Magnus Uggla skulle vara med. Han sjöng ”Jag och min far” med stor inlevelse, helt underbart. En gång på 90-talet såg jag en hel konsert med Magnus Uggla i Gävle. Jag minns hans sprudlande glädje och energi. I gårdagens allsång fick jag se en kvinna i publiken som sjöng med Måns, vars blogg jag läser, garnomera (det är hon som är mamma till pyttipannan). Igår satt de ett helt gäng och stickade under dagen, i väntan på Allsången. De förenade nytta med nöje.

Förkylningen är inte mycket bättre, ifall någon undrar.

Jag har varit ute och retat upp mig på att cykelparkerare. Varför kan de inte ställa cykeln i stället, i skåran för hjulet? I stället ställer de cykeln i cykelstället men använder stödet på cykeln, vilket gör att jag som vill ställa cykeln i själva stället, inte kommer in med min cykel. Idag är det en massa grejer på styret, växlar, handbroms och ringklocka, som är i vägen. Jag får lyfta, knuffa till cykeln intill för att ha en chans att få in min cykel. Med andra ord är det väldigt många som cyklar i den här stan. Alla cykelparkeringar är överfulla, inklusive den här hemma på gården. Det går alltid att reta sig på något om man är förbannad på något annat. Så är det i mitt fall. Det är inte mycket att reta sig på, en cykel som står fel. Det finns det som är värre.

Förkyld i 30 graders värme

DSCF1486DSCF1485

En kraftig förkylning mitt i rötmånaden är inget att ha, dessutom är det 30 grader varmt ute så alla baciller frodas. Halsen känns som grövsta sandpappret och öppnar jag munnen luktar det kloak. Näsan rinner alternativt är täppt. Jag vet inte vilket som är bäst. Huvudet känns minst några nummer för litet. Annars är det bra. Igår kväll tog jag en konjak som medicin. Det var inte gott men medan jag satt och fnattade med datorn så slank dropparna ner. Jag sov som en stock, hostade ingenting och vaknade inte en enda gång under natten. Det blir absolut en repris ikväll.

Storbritannien har fått en liten prins, nummer tre i tronföljden efter sin pappa och sin farfar. Någon av dem kommer troligen aldrig att bli kung. Den lille krabaten har ännu inte fått något namn, men gissningarna går mot Edward eller George. Vi får se. Hoppas den lille prinsen får växa upp med kloka och kärleksfulla föräldrar.

Från ett kortföretag kom idag ett brev om att ett av våra kort kommer att spärras på fredag, av säkerhetsskäl. Skälet är att det finns risk att obehöriga köp kan komma att ske på kortet. Nytt kort och ny kod kommer. Jaja, tur att någon håller koll!

I posthögen fanns också ett personligt och mycket trevligt brev. Det är alltid lika kul med handskrivna brev, som dessutom går att läsa. Som jag tidigare sagt, förstörde jag min handstil när jag jobbade som protokollförare, och skrev för hand. Det var före datorns tid. Numera har jag sett att protokollföraren i domstol skriver på datorn.

Böcker från Bokus är på väg, och nu ser jag att det går att beställa två biografier för 299 kronor. Det ska jag absolut göra, och jag vet precis vilka jag ska beställa, Kristian Gidlunds och Lena Nymans biografier. Jag fick tipset i en annan blogg, tack för det! Den som inte känner till Kristian Gidlund kan även lyssna på hans sommarprat som var den 29e eller 30e juni. Tidigare har jag ryggat lite för vad han har att berätta om, men det är så starkt och så gripande, så det går inte att låta bli, 29 år och drabbad av obotlig cancer.

Lev livet, det går inte i repris!