Archive | januari 2014

Ändrad titel som inte provocerar

CIMG0502

DSCF1485

Allt bottnar i barndomen sägs det. Det vet vi, att många inte alltid haft den bästa barndom, men det måste finnas bättre sätt att få hjälp än de exempel jag redovisat. I lokaltidningen berättades det igår om en tjej som efter jobbet stod i duschen när det ringde på dörren. Utanför stod två poliser som skulle ta med henne till psykakuten. Någon granne hade ringt och sagt att hon var självmordsbenägen. Hon följde med och blev tvingad att prata med en psykolog, trots att det redan innan dess stod klart att poliserna hämtat fel person! Rätt kvinna hämtades senare. Så fel får det inte bli! Den felaktigt hämtade kvinnan hade erfarenheter från krig. Hennes pappa hade blivit hämtat av polis. Det hemska kom tillbaka, och hämtningen satte större spår hos henne än det kanske gjort hos någon annan. Nu kanske hon faktiskt behöver hjälp att bearbeta det som hänt.

trädpynt

Mina reflektioner över en natt på AVA

För ganska precis tio år sedan åkte jag mitt livs första tur med en ambulans. Igår var det dags igen. Det kändes tryggt. Personalen var fantastisk, lugn, ingav trygghet och kunskap. Grannarna fick något att prata om. Jag bjuder på det. Sjukhuset har en alldeles nyinvigd akutavdelning med tillhörande vårdavdelning. Lokalerna är ljusa och luftiga. Jag kommer ihåg medan de fortfarande höll på att bygga om när jag följde med min mamma till sjukhuset och hon skulle vara kvar över natten i akutens vårdavdelning. Hon fick en liten, liten kur utan fönster. Mamma var smått panikslagen av att inte ha fönster.

Jag fick ett stort rum, ett rum för två. Nu kommer jag till det märkliga. Jag undrar om personalen vet vem de är till för? För mig verkar det som allt jobb handlar om att lämna över till nästa pass. Någon timme före överlämning går de runt till patienterna för att stämma av. Sen har de överlappning, och efter någon timme kommer den nya personalen och gör vad den lämnande personalen redan gjort!

För min del innebar det att en åtgärd gjordes halv elva. Jag blev upplyst om att jag skulle bli väckt halv ett för ny åtgärd. Sängen var smal så jag tordes knappt vända mig i den. Det var inte lätt att somna. Jag var i alla fall vaken när en personal kom in halv ett. Det blev aldrig tyst. Hela tiden slänger personalen i dörrar, ropar till varandra, trots att det är mitt i natten. De tar inte hänsyn till att det faktiskt finns de som försöker sova. Mitt i natten öppnas dörren, lampor tänds och in kommer ett antal personal med en säng med en äldre kvinna i. Snabbt vecklade de ut en vikvägg mellan mig och kvinnan. Alla pratade högt och tydligt. Ingen tog någon som helst hänsyn till att jag låg där. Kvinnan var förvirrad, orolig och troligen ångestfylld. Hon pratade och ropade oavbrutet, och lyckades komma åt klockan utan att vara medveten om det. Då kom personal och frågade vad hon ville. Sen följde en meningslös diskussion om ingenting. Kvinnan fortsatte prata osammanhängande. Jag svarade inte utan låtsades sova ända till kvinnan började prata om att hon behövde gå på toaletten och att hon snart skulle kissa i sängen. Då sa jag åt henne att ringa på klockan, men hon verkade inte förstå. Då ringde jag på klockan.

En personal kom och en ny meningslös diskussion fortsatte. Det visade sig att kvinnan hade blöja och att personalen tyckte att hon kunde kissa i den! Då blev kvinnan arg och skulle kalla på polis. Då ropade personalen på förstärkning. De var tre som tog upp kvinnan ur sängen och ledde ut henne. Då var jag tvungen att säga till, att var fanns det lugn och ro. Personalen tog då sängen och flyttade kvinnan till ett annat rum, i vilken de hade kunnat placerat kvinnan från början. Personalen borde ta så mycket hänsyn till övriga patienter, och ha så mycket personkännedom att de inte placerar en förvirrad gammal kvinna som kommer från ett särskilt boende till sjukhuset mitt i natten, att de lägger henne hos en redan sovande patient!

Jag hörde även att en man fick samma råd som kvinnan, du har blöja, kissa i den! Då var mannen ute i korridoren och virrade omkring. Samma sak när det började bli morgon, halv sex kom de in till mig för att göra något. Sen var det ingen idé att försöka sova mer. Sen var det personalbyte igen, överlappning innan dagpersonalen visade sig. När jag kikade ut genom dörren stod det säkert tio personal runt disken.

Mitt sätt att se på detta är att personalen tror att de är till för att informera nästa gäng om vilka patienter som finns och att alltför mycket av deras arbetstid går åt till administrativt arbete, i stället för att göra det bästa för patienterna. Det var en natt jag sent kommer att glömma, en natt med hackig och alldeles för lite sömn. Jag vill inte hamna på sjukhus igen. Det jag upplevde skrämmer mig med tanke på den debatt som pågår om äldrevården.

Nypiskad matta

Så kom då äntligen snön, så pass att det räcker till att piska mattor i. Min matta blev så fin, så fin. Barnen åker pulka i backen längst bort på området. De verkar ha väldigt kul. Min matta blev så fin, så fin. Annars tror jag nog att det gått över till att vara någon plusgrad igen.

vissna bl

Min bok på gång är nu över. Lena Anderssons bok ”Egenmäktigt förfarande – en roman om kärlek” har tagit slut. Från första stund tyckte jag mycket om språket, hennes sätt att skriva. Hon skriver och beskriver så det gör ont på riktigt i själen. Det går lätt att känna igen sig, både som Ester och som Hugo. Det går också lätt att känna igen någon i närheten, eller någons beteende som jag velat ha i närheten. Boken får högsta betyg av mig, oavsett om det är siffror, fjädrar eller annat. Läs boken!

Vinnarna av Augustpriset är bra. För ett par år sedan, 2011, läste jag med stor behållning Tomas Bannerheds ”Korparna”. Det är också en fullpoängare.

Inrutad vecka

Nej, jag har aldrig en inrutad vecka. Här finns alltid utrymme för flexibilitet och omkastningar i programmet. Det är så jag trivs bäst. Det kommer till punkter, och ibland försvinner även någon uppgift. Men jag kommer att ha fullt upp denna veckan. Det trivs jag också med, så det verkar bli en intressant vecka.

DSCF1946

Den här amaryllisen vet inte om att julen är förbi, möjligen varar den till påsk hos någon. Men den är fin. En stängel har blommat klart.

Jag fullkomligt slukar Lena Anderssons bok Egenmäktigt förfarande – en roman om kärlek. Boken handlar om Ester och Hugo, och det gamla vanliga, en som vill mer än den andre. Den som vill mest kan inte låta bli att förnedra sig själv i tron att den andre ska omvandlas till att vilja mer. Fortsättning följer.

DSCF1949

Färdiga sockor i storlek 29-31. Nu vilar stickorna. Jag har inte bestämt mig för vad jag ska ge mig i kast med härnäst.

I eftermiddag har vi ett akutärende i bostadsrättsföreningen. Ett par personer av 184 möjliga håller oss sysselsatta med sina tokerier. Den ena skriver brev på brev om allt mellan himmel och jord, och det är h*n som ska bemötas i eftermiddag. En annan beter sig vidrigt mot andra boende. Det har hänt att h*n spottat efter andra boende. Några har flyttat från huset till ett annat hus. Sådana här tokigheter tar tid och kraft från styrelsen, tid som vi skulle kunna ha till betydligt trevligare saker. Ack ja, alltid finns det missnöjda människor, och inte spelar det någon roll vad vi säger eller gör. Det är fel i alla fall. Om det vore jag som vore så missnöjd, då skulle jag flytta. Vågar jag föreslå det?

Familjedag

Idag är det söndag. Då har vi familjedag. Min lilla familj har ätit middag tillsammans. Jag behövde inte göra ett enda dugg, bara sätta mig vid dukat bord. Maten smakar alltid mycket bättre när någon annan lagat den, och inget undantag idag. Ute har det varit bus hela dagen med blåst och flingor som dalat, så snart har jag fått ihop till mattpiskning. En kille i huset har piskat mattor idag, på piskställningen, som jag har utanför köksfönstret. Killen hade mössa och handskar när han piskade.

Vi har sett Spanien besegra Kroatioen i EM i handboll för herrar. Om en stund kommer finalen. Där möts Danmark, på hemmaplan, och Frankrike. Det blir spännande, spännande.

Igår började jag i Lena Anderssons bok ”Egenmäktigt förfarande – en roman om kärlek”. Den är så bra, så jag vill bara läsa mer och mer.

kärlek

100 miljarder dollar!

Smaka på siffrorna, 100 miljarder dollar! Så mycket har Bill Gates skänkt till sin välgörenhetsorganisation Bill & Melinda Gates Foundation. Stiftelsen bildades av Bill Gates, och sedan 2006 arbetar han heltid med stiftelsen, som främst satsar på sjukvårds- och utbildningsinsatser i tredje världen. Igår var Bill Gates gäst hos Skavlan. Jag hade ingen bild av världens rikaste man. Det visade sig att han var väldigt ödmjuk och mycket sympatisk.

En annan gäst i programmet var Philomena Lee som gett namn åt en film som gått på biograferna ett tag, men som jag inte sett. Den handlar om Philomenas liv, född på Irland, blev moderslös vid sex års ålder, uppväxt hos en moster och gravid vid 18 års ålder. Då hamnade hon i kloster där hon födde en son. I tre och ett halvt år slet hon i klostrets tvätteri och fick träffa sin son en timme per dag. Då adopterades pojken bort till en familj i Amerika. Det blev Philomenas hemlighet, att hon fött en son.

Världsmästaren i schack var också gäst i programmet, en bland de intelligentaste människorna i världen, så han och jag har inget gemensamt. Ytterligare gäster var grundarna av musikgruppen Blondie, Deborah Harry och Chris Stein. Gruppen bildades 1974 och firar i år 40-årsjubileum. Skavlan samlar udda person till sitt program som nästan alltid blir väldigt intressant.

Sommarbruden

Det är inte jag, utan en bok som jag just läst klart av Marita Conlon-McKenna, en irländsk författare som mest känd för sina barn- och ungdomsböcker. Jag kom första gången i kontakt med henne för ett antal år sedan då jag läste ”En liten hattaffär på hörnet”, som var en mycket trevlig och småputtrig bok. Den har länge sedan vandrat vidare till nya läsare. Nu har jag alltså läst Sommarbruden som jag ger medelbetyget tre (av fem). Boken handlar om Amy och Dan som ska gifta sig. Amy fokuserar enbart på det kommande bröllopet, så till den grad att Dan bryter förlovningen. Hur ska det gå? Blir det något bröllop? Jag berättar inte ifall att någon tänker läsa den. Hennes nyaste bok heter ”Kokbok för ensamma hjärtan”. Marita Conlon-Mc Kennas böcker kommer ut på Norstedts förlag.

Idag är det bistert ute. Jag skulle iväg i ett ärende med bussen. När jag stod och väntade började jag prata med en annan väntande dam. Hon skulle till tandläkaren för att göra en brygga över fem tänder!! Aj, aj för både ont i munnen och hålet i plånboken.