30 januari 1915

Ja, det är precis 100 år sedan någon som funnits i min närhet föddes. Hennes föräldrar bodde i USA, födde dottern och kom hem till Sverige och lämnade henne hos hennes morföräldrar. Där växte hon upp och trodde länge att hennes morföräldrar var hennes föräldrar. Det blev en sprallig tjej som alltid var full av upptåg, alltid var glad och alltid hade en nybakad kaka på köksbänken, oftast en toscakaka. När hon blev sjuk och medvetslös och utom alla räddning fick hon ligga en hel månad innan hjärtan stannade. Det var en förfärlig tid. Sjukvårdspersonal kom in och vände henne med viss intervall. Det var allt.
Idag tänder vi ljus och minns henne som hon var.

Apropå en svunnen tid, så har jag läst första delen av Kristina Sandbergs böcker om hemmafrun Maj. Den första boken handlar om 30-talet, då hon födde en dotter inom äktenskapet men tidigare än nio månader efter bröllopet, hur hon fick ha sin brudklänning (en grå historia) på alla kalas under den vintern. Boken var alltför detaljerad för att det ska bli flyt i läsningen, men jag har ändå börjat på den andra boken för att följa den lilla familjen framåt i tiden för att se om maken får bukt med sin alkoholmissbruk och deras vedermödor framåt i tiden.

Hittills har jag fått en pusselbit till min egen historia, tror jag i alla fall. Jag förstår varför någon blev behandlad som h*n blev av främst sina närmaste.

Äntligen säger säkert en del om att vi fått snö, ett puderlager som kanske blir mer, eller smälter bort.

På begäran – kex

Spröda havrekex med solrosfrön, linfrön och sesamfrön. Lätta att baka! Avskräcks inte av den långa ingredienslistan – det blir många och goda kex.

1 dl havregryn
1 dl solrosfrön
1 dl linfrön
1 dl sesamfrön
2 dl vetemjöl
2-3 dl rågsikt
1 dl olivolja
2 dl vatten
2 nypor salt
1 tsk bakpulver
äggvita att pensla med, flingsalt och frön för dekoration

1. Sätt ugnen på 200 grader
2. Blanda ihop linfrön, solrosfrön, sesamfrön och havregryn i en bunke. Sätt till vetemjöl, rågsikt och vatten och blanda runt. Om degen känns stabbig, sätt till mer vatten!
3. Ta i salt och olivolja (går även bra med annan olja) samt bakpulver. Blanda alla ingredienserna i en bunke tills det blir en fast deg.
4. Slå ut degen på ett mjölat bakbord. Knåda igenom degen snabbt så att den blir smidig och bra.
5. Dela sedan degen i tre delar och kavla ut varje del så den blir ca 5 mm tjock. Tryck sedan ut kex i valfri form med hjälp av ett glas eller annan form.
6. Lägg kexen direkt på en plåt med bakplåtspapper, pensla med äggvita och strö på flingsalt och valfria frön (eller hoppa över fröna).
7. Grädda kexen i ca 15-20 minuter tills de fått en gyllene färg.

Lite av varje

Varje morgon när jag drar upp persiennerna i sovrummet ser jag över till ingången till skolan. På varje sida om ingången brinner det marschaller, så välkomnande och så trevligt. Skolan har en morgonpigg och alert vaktmästare som fixar med marschallerna, och tar bort dem när det ljusnat för dagen.

Ikväll var två vinnare av Augustpriset 2014 i stan. Det var Jakob Wegelius och Kristina Sandberg som berättade om sitt författande och om de prisade böckerna. Böckerna fanns till fantastiskt bra priser. Signering för den som ville, eller bara en pratstund med författaren. Kristina Sandbergs böcker kommer på rean, så därför kunde vi i kväll köpa trilogin (inbunden) om hemmafrun Maj för 300 kr. Jakob Wegelius hade både Legenden om Sally Jones, som han fick Augustpriset för 2008, och Mördarens Apa till försäljning. Han visade två originalteckningar, en från varje bok, fantastiskt detaljrika små teckningar. Böckerna i Kristina Sandbergs trilogi heter Att föda ett barn (den håller jag på med), Sörja för de sina och Liv till varje pris (som fick Augustpriset).

Tidigare idag läste jag ut Visning pågår av Sofie Sarenbrant, hennes bästa hittills, tycker jag.

Det är dags att baka bröd igen. Jag ska baka det lätta brödet som jäser över natten och som bakas länge men i olika temperaturer. Det enda jag behöver göra är att passa ugnen. Det blir tre stora härliga limpor som räcker länge. Brödet blir saftigt och gott. I julas bakade jag kex som passar så bra till en god ostbit. Det var en massa nyttigheter i degen, bara att röra ihop, kavla ut och ta ut med mått av valfri form (jag tog ett litet glas) och strödde sen lite flingsalt på kexen, och så skjuts in i ugnen. Det blev många kex och även Stellan tyckte de var goda. Jag ska nog ta med en burk till honom nästa gång jag åker till Stockholm.

Inte sämre för att andra får det bättre

Hela rymden är full av olika bloggar, bloggar om mat, om friskvård, om heminredning och väldigt, väldigt många är bloggar fyllda av människors vardag och vedermödor. Jag anser att alla människor har en historia att berätta. Det är intressant att läsa om hur andra människor har det, hur de tacklar olika bekymmer men även glädjeämnen. Jag kan också läsa ut ett visst mått av missunnsamhet och gliringar åt olika håll. Ska det vara så svårt att unna någon som fått något som den människan vill ha för att få ett bättre liv? Inte blir mitt liv sämre för att en annan människa får det bättre, så unna en annan människa lite framgång och bli glad när någon annan är glad!

I veckan har jag blivit glad för att en av mina vänner skaffat sig en fin hemsida där hon visar vad hon håller på med. Titta gärna in du med, på lileart.se
Hon sprudlar av energi och driv. Jag unnar henne all framgång.

Är det våren, eller?

Idag när jag gick ut sjöng fåglarna så fint. De tror absolut att våren är på väg. Tänk om det vore så väl, att vi hoppade över vintern i år. Inte mig emot. En härlig runda blev det som avslutades med en lång pratstund med en dam i grannhuset. Vi pratade bland annat om människor som saknar självinsikt, som allt rinner av som ”vatten på en gås”, människor som manipulerar och får andra att göra saker som de normalt sett inte gör för människor som lever som om de både kan äta kakan och ändå ha den kvar.

Då tänkte vi på människor som av olika anledningar får en sämre ekonomi men som fortsätter leva som om allt är som vanligt, till exempel har en mycket större bostad än vad som är nödvändigt och som fortsätter ha kvar bilen fastän den bara är för privat bruk. Det går ju faktiskt att köpa en ny bil när ekonomin blir bättre igen. Det är inte försvarbart att leva på ”stor fot” och låta andra stå för notan. Under min tid som handläggare hos dåvarande länsrätten fick socialbidragstagare ibland sälja sin hund om inte pengarna räckte. Det är ingen rättighet att ha ett husdjur.

Tiggarna utanför våra butiker är ärligare än den som manipulerar andra så att de skänker lite av varje. Det finns många människor med mer pengar än förstånd. Självklart är det inget fel att hjälpa en människa i nöd, men då ska den vara i nöd, och har gjort allt för att minska sina kostnader. Då kan jag också skänka något.

Fy vad dystert det blev. Manipulativa människor ska inte få förstöra min dag. Jag har bakat goda rödbetsmuffins. Idag använde jag kokosolja, utan transfetter, som blev över efter ischokladkoket i julas, som fett i stället för smör. Det känns nyttigare, och som vanligt ekologiskt rörsocker.

Min senaste sjal är klar. Den är fin i färgen men blev inte så snygg som jag tänkt mig. Den blir säkert bättre när jag hunnit blocka den.

Som vanligt igen

Veckan som kommer är den första som är en helt vanlig vecka, som före helgerna. Nu är det ordning och reda igen, och struktur på vardagen. Egon håller på att dra bort. Den snö som föll igår är ett minne blott idag. Bara en och annan liten isfläck finns kvar. Genom mitt köksfönster kan jag se bort till en fotbollsplan som finns här på området. En pojke, kanske 12-14 år, svårt att bedöma åldern är där i stort sett varje dag. Han står där och sparkar, än med vänster fot, än med höger fot. Han är uthållig och har troligen kul. Vad är då så konstigt med det? Ingenting, förutom att grabben står där oavsett gradantal i en kortärmad tshirt!

Jag ska klä mig vindtätt när jag går ut. Vimpeln flaxar rakt ut på flaggstången på andra sidan gatan. I morse var Ölandsbron avstängd. Det är som det var före brons tillkomst. Då var det besvärligt att åka från Öland till fastlandet och vice versa. Det gick åt en skoldag. Vi fick be om ledigt för att åka till Kalmar någon gång per termin.

Så mycket ljusare

Det är bara drygt två veckor sedan det vände, dagarna blir längre och nätterna blir kortare. Det märks framför allt på eftermiddagarna att ljuset är kvar längre innan mörkret sänker sig över oss.

Om en vecka ska julen raskas ut. En del har kanske redan slängt ut allt som har med julen att göra. Andra kanske håller kvar julen till påsken. Idag har de tre vise männen namnsdag, alla tre på samma dag, om någon missat det.

Snart är det VM i längdskidor i Falun. Jag önskar jag kunde vara där, precis som förra gången, då i början av 90-talet när Torgny Mogren vann femmilen. Jag var då ute i spåret och hejade, inte bara på honom, utan på alla som åkte förbi. Det var en fin dag och en mycket kul dag. Vi hade även tillgång till Lottornas goda ärtsoppa. Den både värmde och mättade.

Jag vet inte hur det slutligen blev med mössorna. De som kläckt idéen med röda mössor hade tänkt falurött medan de flesta som ser mössorna tänker Norge! Så lätt det är med missförstånd, att tänka fel, att se varje tanke som en fälla i stället för att tolka tanken positivt. Ta reda på fakta innan vi dömer någon eller något!

Tillbaka till gåspennan

Ja, kanske inte riktigt, men nästan. Jag är urkass (bristande intresse) på alla tekniska nyheter. När jag går in i en telebutik flyr personalen ut från butiken. De vet att här blir det problem. Vi är långsamma, fattar trögt och kan aldrig bestämma oss. Nu talar jag även för andra eftersom jag sett fenomenet i butiker.

Jag är med på facebook (FB)men blir mindre och mindre aktiv, jag twittrar inte och vet knappt vad en pod är. Det finns säkert mer, hörde i morse ett uttryck som jag inte hört tidigare, som jag inte har en aning om vad det är. Jag hör många prata om hatet i sociala medier. Ju mer vi exponerar oss desto större blir risken att vi ska drabbas. Det kan beror på okunskap, missuppfattning eller bara dumhet. Twitter är korta meddelanden har jag förstått, och då finns säkert en stor risk att det blir en massa missförstånd. Det känns ändå på något sätt som att ”den som sig i leken ger, den får leken tåla”.

Efter att inte varit på FB under ett antal dagar kommer meddelanden i min mejlkorg om att det finns händelser och meddelanden att läsa. Därför gick jag in igår kväll och fann att någon blivit vän med mig. Jag hade glömt bort förfrågan eftersom den skedde för väldigt länge sedan. ”Gå in och skriv på As tidslinje” säger FB till mig. Då var jag tvungen att kolla vem A är/var. Det visade sig att h*n dött för några dagar sedan!! Hur kunde vi då bli vänner, och vad skulle jag skriva till en avliden person som jag inte träffat på 20 år? Alltså, jag kommer inte att gå in på FB igen.

Vad är det för fel på det faktiska mötet där jag kan spegla mig i en annan människa? Vi kan utbyta tankar under trevliga former, reda ut eventuella missuppfattningar och låta alla telefoner få stanna i fickan under stunden vi är tillsammans.

När jag klev upp i morse hade den fulla månen inte gått och lagt sig. Den var vacker. Det blir en solig idag.

Soligt idag också

Solen kommer först in genom mitt köksfönster. Jag ser att jag borde tvätta av fönstret, åtminstone på utsidan. Persiennen drar jag inte ner, solen får så gärna komma in. Solglasögon på under promenaden i solgass, underbart!

Just nu bryr jag min hjärna med var jag lagt ett fotoalbum från början av 60-talet. Det är ungefär en månad sedan som jag tittade i det och la det sen på ett så bra ställe att jag inte hittar det. I albumet finns många foton som jag vill ta kopior på. Det är därför som jag lagt det på ett så bra ställe. Är det någon som är synsk, som kan se var jag lagt albumet? Det har röda pärmar med lite spräckligt mönster på.

Positivt eller negativt

Det är olika hur vi ser på saker och ting. En del ser allt från den positiva sidan medan andra väljer att se det mesta negativt. Jag började min uterunda med att kasta en påse i soprummet. Utanför träffade jag på ett par med varsin rullator på väg ut på promenad.

Visst är det härligt att se solen, frågar jag (ledande fråga).
Men hu så det blåser, svarar damen.
Ja, men visst är det väl bra att det inte är snöar, frågar jag då.
Snö vill vi inte ha, säger damen.

Jag valde då att sätta fart på påkarna och låta paret fortsätta sin väg.

Det gäller att välja rätt tanke, och därmed försöka undvika tankefällor. Allt blir så mycket lättare då.