Fyllerier

Sista veckan i oktober och första veckan i november fyller väldigt många, som jag vill säga grattis till, år. Jag hoppas att jag inte glömt någon hittills. Det har varit R i Göteborg, A på Hyppeln, L på Irland, H på Öland, idag är det G i Växjö, i morgon H i Vadstena, sen G i Ludvika och så kommer U här i stan. U kommer för övrigt hit idag för att hämta en grej och då får hon en extra liten påse med sig hem. Övriga fyllerister har fått brev och kort eller hälsningar på annat vis. Ingen annan tid på året har jag så många att säga grattis till inom så kort tid. Resten är mer spridda över året. Det är angenäma bestyr, att komma ihåg mina vänner med hälsning på deras födelsedag. Kollektivt får alla dela på dessa blommor.

Återbetalning utan ränta

Ja, idag får vi tillbaka timmen som vi lånade ut i våras, men inte får vi någon ränta på lånet. Några minuter till kunde vi väl fått? När jag vaknade i morse gick det inte att se ut. Det gör det fortfarande inte. Nattens fukt ligger som en hinna på varje ruta. En pippi tittade in. Jag har vädringsfönstret öppet, fönstret vippas inåt så öppningen är som störst högst upp. Helt plötsligt satt en liten pippi där. Katten gjorde stora ögon och jag blev förskräckt. Då gjorde pippin det enda rätta, den flög ut igen.

Idag började jag på ett par vita torgvantar, inte så praktiskt, men snyggt. De går att tvätta i maskinen, och blir som nya igen efter en runda i densamma. Jag inser att jag borde lägga på ett kol, sticka mer och fortare, men det är så mycket annat som snurrar i huvudet att jag har svårt att få ro till stickning. Det blir ju inte bättre av att jag får tag på en bok som jag sträckläser, Ninni Schulmans bok ”Svara om du hör mig”. Den handlar om en man som blir skjuten på ett älgjaktspass. Tonårsdottern är med på hans pass och när han hittas är dottern försvunnen. Det är en spännande bok, riktigt spännande, och lättläst.

En väninna som jag lunchade med i veckan har redan bakat saffransbröd fyra gånger. Hon och maken gillar saffransbröd och äter en varsin lussekatt varje kväll. Jag brukar baka en gång om året, till advent. De sista lussekatterna plockar jag fram i februari.

Nu är det en helt vanlig söndag i slutet av oktober. Dagens bestyr och funderingar fortsätter.

Underbara höst

Gräsklipparna har slutat dåna. Gräset är klippt för sista gången detta året. Löven faller. Träden är nästan kala. Gator och gångstigar är såphala av blöta löv. Det är mörkt när jag vaknar och mörkt när jag lägger mig på kvällen. Det är lätt att skapa lite mysstämning med ljus. Av en snäll väninna har jag fått ett batteridrivet ljus med timer, som kan ställas in så att jag möts av ett ljussken när jag kommer hem på kvällskvisten. Ja, det är en härlig tid, om du frågar mig.

Jag har fallit för trycket och skaffat en kapselmaskin, ytterligare en köksmaskin som jag egentligen inte behöver. Bakmaskin och soppmaskin kommer däremot inte in hos mig. Nu har jag provat denna lilla enkla maskin, och visst funkar det. Det går snabbt att få en kopp kaffe, snabbare än om jag skulle sätta igång bryggaren. Dessutom är det enklare, stoppa bara i en kapsel och tryck på knappen så kommer en kopp kaffe direkt i koppen. Inga slafsiga kaffefilter som kan vika sig, och jag antar att energiåtgången är mindre för kapselmaskinen än för bryggaren. Hittills är jag nöjd med mitt köp.

På stickfronten går det trögt. Vid ett av besöken i Stockholm köpte jag garn som skulle bli sockor till sonen. Nästan direkt ändrade han sig och ville ha torgvantar istället. Det fick han, och nu håller jag på med par nummer två. Sen blir det sockor också.

Igår var jag och lämnade tillbaka böcker på biblioteket och ryckte till mig en bok på snabblån, Fredrik Backmans bok om Britt-Marie, som ska vara den kvinnliga motsvarigheten till Ove. Jag började läsa några kapitel, och jag tror det stämmer. Britt-Marie jagar sin kontakt på Arbetsförmedlingen. Jag lider med henne, hon på Arbetsförmedlingen, inte ens en statstjänsteman borde få råka ut för typen Britt-Marie.