Tjockare än vatten,

men tunnare än blod. Jag kommer inte ihåg exakt hur jag formulerade det, men något åt det hållet. För något år sedan hade jag en diskussion med en väninna som jag inte sett på väldigt många år, öga mot öga, och ändå kunde vi fortsätta diskussionen där vi stannade gången före. Jag vet inte om hon sett den åländska serien på teve om tre syskon som under sommaren efter mammans död ska driva familjens pensionat, för att först därefter få tillgång till pensionatet med en tredjedel var. Den mamman ville att hennes barn skulle försonas och dela på arvet i lika delar. Min väninna kanske kommer ihåg vår diskussion och ser en parallell, men med en helt annan avslutning än den på Åland. Åland eller Öland, det är stor skillnad.

Du milde tid vilket prat!

Idag har jag åkt buss, från Stockholm till Kalmar. Jösses vad en del pratar och berättar. Snett bakom mig, på andra sidan gången, satt två damer, som vid resans början inte kände varandra, men som mot slutet av resan bytte såväl telefonnummer som mejladresser. Det var bara den ena damen som hörde. Den andra har förmodligen ett lägre tonläge, för henne vet jag ingenting om. Däremot damen som hördes, henne vet jag i princip allt om, utom det hon berättade när jag sov. Ville hon att delar av bussen skulle höra hennes livs berättelse, eller trodde hon att hon inte hördes? Bredvid mig satt en tjej som skulle till Nybro. Hon läste mest hela tiden. Framför mig satt en dam och en herre. Herren hade sällskap av sin fru, som satt på andra sidan gången. Efter pausen, halvvägs på resan, började herren och damen framför mig att prata och fortsatte med det resten av resan.

Syftet med besöket i Stockholm var som vanligt att umgås med Stellan och familjen. Stellan ska åka bort över påsken, då jag kanske trodde att han skulle komma hitåt. Därför blev besöket nu. Stellan är glad, sprallig, ”pratar” väldigt mycket och är i full gång hela tiden. Han kan sina rutiner, och stretar aldrig emot. Det är väldigt enkelt att umgås med Stellan. Han äter allting, och med god aptit. Vi läser mycket böcker och sjunger barnvisor, gärna med rörelser till, till exempel Imse, vimse spindel eller I ett hus vid skogens slut…………..

Bilden är från i morse då vi var ute i lekparken.

Kladdkakebak

Idag blir det kladdkakebak på mörk choklad, givetvis rättvisemärkt choklad. Först smälter jag lite smör och sen lägger i chokladen, som får smälta i samma bytta. Två ägg, lite socker, mjöl och vaniljsocker ska också i samma bunke. Alltsammans i bunken ska ner i en smord och bröad form. Skjuts in i ugnen på sådär 200 grader i knappt tjugo minuter. Då är kakan precis lagom kladdig och smaskig att äta, med eller utan grädde eller annat tillbehör. För att lyxa till det lite extra blir det också färska jordgubbar från Spanien. Det är meningen att jag ska bli bjuden på förrätt och huvudrätt och själv bara stå för desserten.

Jag har satt en massa sticklingar av pelargoner. När jag var hos en väninna fick jag några från hennes rosenpelargon, och så har jag knipsat från mina egna pelargoner. Det börjar bli dags att sätta dem i nya, lite större krukor. Fröpåsarna som ska till kollo får ligga till sig en aning, men snart blir det sådd även där ute.

Härlig lördag till alla snälla läsare, vänner och bekanta!

Förändringar hela tiden

Jag ändrar mig hela tiden, oavsett om det gäller köksskåp eller stickmönster. Lusten för stickning har inte funnits på ett tag, beroende på min förfärliga förkylning. Jag kommer inte ens ihåg vad jag hade för mig att jag skulle sticka, men det blir något helt annat. Det blir en sommartopp med svart botten och med vita ränder upptill med liten holkärm. Jag tror det kan bli bra.

På väderkartan i morse såg det ut som om vi skulle få dåligt väder i eftermiddag. Det fick vi inte. I stället fick vi sol och riktigt härligt väder. Det gör inte ett dugg när väderfolket har fel åt rätt håll, från mitt håll sett alltså.

Socklarna i köket kom på plats idag. Det är snart klart. Igår kväll ringde mäklarfirman som jag köpte av och undrade om jag ville ha en värdering. Jag vet inte vad jag skulle med den till, eftersom jag inte tänker sälja, inte nu i alla fall. En värdering nu, det är ju bara siffror, som inte säger någonting, och som jag inte kan tänka mig ha någon nytta av.

Jag fick just en påminnelse om ett sevärt program på teven ikväll. Anja Kontor som samtalar med människor som varit med om svåra saker, förfärliga händelser, och hur de lyckas gå vidare i livet.

Inneväder

Sicket väder det blev idag! Det blåser, det regnar och det är inte mer än fem grader varmt. Jag vill helt enkelt inte gå ut. Ändå blev det en tur över sundet till min frissa. Tiden var beställd vid förra besöket. Det är lugnt och tyst, frisören jobbar med mitt hår, klipper och skär, och till slut borstar hon och blåser. Vips så såg jag mycket piggare ut! Hon fick kämpa för att få till mina lockar idag. Min långdragna förkylning har även satt sina spår i håret på så sätt att det tappat spänsten en aning.

Självklart har jag ätit våfflor idag. Det är gott men väldigt mäktigt. Som vanligt blandar jag grädden med crème fraiche, för att den inte ska vara så fet och jolmig. Till det blev det hallonsylt, traditionellt och lite lagom trist.

Jag har läst två böcker den senaste veckan. Först var det Lena Anderssons ”Slutspelat”. Hon skriver så bra, så hon kan skriva om vad som helst och jag har behållning av det. Jag ska absolut leta reda på hennes andra böcker också. Slutspelat handlar om den beryktade terroristledaren Vladimir Ibn Nilad, som byter vistelseort och hamnar i Tensta i nordvästra Stockholm med mannar och fruar, där han planerar sitt nästa dåd. Hela världen måste förintas så att de rättrogna äntligen kan inträda i Paradiset. Men i ett svagt ögonblick ser han en pjäs på Stockholms stadsteater och möter där Kristina, prostituerad på nätterna och autodidakt intellektuell på dagarna.

Nästa bok är en bok som heter ”Analfabeten som kunde räkna” av Jonas Jonasson. Boken är lång och kunde med fördel kortats mer minst 100 sidor. Författaren måste använt all sin fantasi för att få till alla dråpliga scener, händelser och skeenden i boken. Boken handlar om Nombeko Mayeki och hennes resa genom livet. Ödet för henne bort från Soweto, till en odräglig ingenjör, till två väldigt lika och olika bröder, till tre kinesiskta flickor med vacklande omdöme, till möten med både agenter och presidenter, och till ett tungt problem, ett flera megaton tungt problem.

Allt hänger ihop men är så overkligt så det blir komiskt. Det är humor i boken. Den är lättläst, men som sagt, alldeles för lång.

Hör du dåligt?

Den frågan fick jag igår av sonen, d.y., i telefon. Han ringer nästan uteslutande när han är på väg från A till B, utomhus, med vind och brus i luren. Dessutom har denne son alltid i vardagslag en tendens att tala otydligt. Ofta får jag fråga om, och ibland svarar jag uppenbarligen fel. Det skedde igår, då jag fick den bryska frågan, i aningen höjt tonläge: Hör du dåligt?

I mitt besök på hälsocentralen i veckan ingick kontroll av öronen, inte hörseln. Vänster öra såg bra ut, men där har jag en förfärlig tinnitus, som gör att jag hör hälften av vad jag hör med höger öra. I höger öra, som jag trodde jag hörde bra på, konstaterades en vaxpropp! Nu blir det till att försöka eliminera den med hett vatten och Revaxör, eller liknande. Någon som har ett universalmedel mot vaxpropp?

Med stigande ålder har jag förstått att vi hör sämre. Det är bara att ta en koll på äldre människor, och snegla på öronen. Det är väldigt många som numera har en liten apparat som sitter i örat. En del fåfänga kvinnor har till och med en häftig färg på sin apparat, cerise till exempel. Det är något att fundera på liksom färgen på rullatorn, som troligen kommer att ingå i min fordonspark framöver. Numera går funktion före utseende för egen del, till exempel i valet av skor. Jag blir väldigt glad om jag hittar skor som är både snygga och har plats för inlägg. Sånt är livet!

Idag är det söndag. Gör den till en bra dag!

Dagsfärska vårtecken

Njut av denna härliga lördag!

Sjukstuga

Jag har fått tips på att vatten- och avloppsröen är ”dödade”, troligen vid stambytet, men varför tog de i så fall inte bort dem. Nu måste jag be någon kunnig titta på dem och se om det bara är att kapa. Jag vill inte ha varken vattenläcka eller någon annans avlopp i mitt nya kök.

För övrigt är jag däckad, snyter mig, hostar och knaprar värktabletter, tar näsdroppar och äter halstabletter. Idag har jag dessutom besökt en doktor som lyssnat och tittat. Jag skulle få göra ett näsa- och svaljprov, vilket inte alls lät särskilt kul. När jag satt och väntade hörde jag att det skulle ta tid eftersom det var en ovan sköterska. Det lät ju inte bättre. När dessutom en annan doktor trängde sig före med en patient som även skulle ha tolk, då fick jag nog. De sa inget till mig om långa väntetider, och jag sa inget när jag gick. Nu har de per telefon jagat rätt på mig. Jag har fått en bokat tid imorgon. Förhoppningsvis har de även en van sköterska.

Inte nog med att det var kö på hälsocentralen. Det var ännu värre på Apoteket. Där väntade jag ut min tur eftersom jag väldigt gärna vill ha något som hjälper mot mina åkommor.

Här hemma fortskrider köksprojektet. Det växer fram. Hittills är jag mer än nöjd. Det ser bra ut, även om jag inte riktigt är taggad för det sista ännu. Finliret, ska jag ha ett hörnskåp uppe eller inte. Nästa steg blir fläkten, för att se hur det blir med plats, eftersom spisen kom 40 cm för långt åt vänster mot planerat.

Hoppas ni mår bättre än vad jag gör.

Hasat mig till Apoteket

Jag vet inte när jag mådde så dåligt som igår och idag. Extra allt har jag fått, täppt näsa, ont i halsen, hosta och huvudvärk. Troligen har jag feber också. Det känns så. Ett besök på Apoteket var nödvändigt, för att fylla på med värktabletter och halstabletter. Granne med apoteket ligger den ombyggda tidnings- och spelbutiken, som efter en brand då vårt kondis och bageri försvann, även har en fikahörna med gott bröd från ett av stans kondis. Jag tyckte jag kunde unna mig något gott till kaffet, som lite plåster på såren. Det är ganska synd om mig just nu, tycker i alla fall jag.

Nu tänkte jag lägga mig och vila en stund när jag kom på att jag faktiskt har surdegsbullar på jäsning. Bullarna ska i ugnen om en halvtimme, så det blir till att småpyssla med något fram tills dess. Det är faktiskt inte jobbigt att baka brödbullar. Häll allt i assistenten, kör en stund, låt jäsa en halvtimme, häll upp degen och knåda ihop den, gör 16 bullar och lägg på plåtar, låt jäsa i två timmar, skjuts in i ugnen och tio minuter senare är bullarna klara. De räcker gott en vecka, till nästa bak. Och då kan jag ge bort en påse lite då och då.

För att rensa datorn har jag börjat lägga över en massa bilder på den externa hårddisken. Då hittade jag dessa söta sippor.

Grannens avloppsrör i mitt kök!

När jag vaknade i morse kändes huvudet som en snorboll. Det värkte ända ner i tänderna. Under dagen har jag suttit på hela ryggen i soffan medan mitt kök har förvandlats till, ja, jag vet inte vad. Överskåpen åkte ut under protest. Bakom det ena överskåpet visade sig grannens avloppsrör! Där hade jag efter ombyggnaden inte tänkt ha något skåp utan öppet. Nu vet jag inte hur det blir, hur jag ska gömma grannens avloppsrör! Någon har kanske någon lösning på mitt problem.