Fantastisk möjlighet

Nu har jag förmånen att få rå om lille Stellan på heltid. Mamma jobbar och pappa, som egentligen är pappaledig, måste iväg på jobb några dagar. Då kommer farmor. Nu på morgonen har Stellan med god aptit ätit gröt, smörgås och frukt. Smörgåsen var laddad med skinka, ost och gurka. Stellan kastade skinkan på golvet, petade av ost och gurka, sen åt han smörgåsen.

Sen läste vi böcker och så var det dags att gå ut, först till lekparken och därefter till öppna förskolan. I lekparken gillar han bäst att gunga, och då riktigt högt. Efter egen lek bland alla leksaker, andra barn, föräldrar och underbara ”fröknar” var det dags för sångstund. Det gillade alla barnen, även om koncentrationen inte var så lång. Alla välkända barnsånger med rörelser hann vi med på kvarten som stunden höll på.

Då hade Stellan hunnit bli trött efter att ha varit uppe sedan halv sju, så han somnade direkt i vagnen, och sover än. Sen blir det lunch, ut i parken igen, mellanmål, hem och leka och så middag innan mamma kommer från jobbet.

Det är en varm och kvav dag. Troligtvis kommer jag att stupa i säng tidigt ikväll, men ska försöka se ”Min sanning” med Margareta Winberg, en programserie som brukar vara intressant att följa.

Besök på konstmuseet

Idag har jag varit på konstmuseet här i stan. Det byggdes nytt för ett antal år sedan, för så där 60 miljoner kronor. Det är omtalat. Alla tycker någonting om dess utseende. Det tycks nu ännu mer om dess utställningar. Chefen för konstmuseet får ofta på pälsen för sina kontroversiella utställningar av såväl museets styrelse som besökarna. Både medlemmar och besökare minskar för varje år, och efter att ha varit där förstår jag det. Byggnaden ligger mitt i stadsparken i en otroligt vacker miljö med växter, vattnet och slottet. Vid sidan av museet finns en restaurang som nästan aldrig är öppen. Det har också varit mycket skriverier om det, att besökarna inte kan ta en kopp kaffe före eller efter besöket. Nu fanns det på översta våningen två termosar med vatten respektive kaffe, men inte ens ett torrt kex för den som vill ha något till kaffet eller teet.

Inuti är byggnaden rå, den grå betongen är övervägande väggmaterial. Vissa väggar är vitmålade. Det är mycket fönster på alla möjliga vis, så det blir mycket ljusinsläpp. Tre våningar med tre olika utställningar. Den första var en stor sal med tre stora murriga tavlor på en vägg. På motsatta väggen hängde idrottshalsdukar, svartvita från samma klubb allihop. På golvet låg det tennisbollar här och där. Från en maskin på golvet kunde jag stoppa i en boll som sedan spottades ut av maskinen!!
På nästa våning var det en liten, liten sal med ett antal målningar, övervägande porträtt. Det var en fin och fullt begriplig utställning.
På tredje våningen var det en utställning om en fransk skådespelare. Hon berättade om sitt liv och sina filmer på en video. I en liten skrubb bredvid fanns ytterligare en video med en flicka som bara satt!! Där fanns rummet, ljust och trevligt, med koppar och varm dryck.
Nu har jag sett museet och jag kan inte säga att utställningarna lockar till ytterligare besök. Omgivningarna är underbart vackra med mycket blommor och träd. Därifrån gick jag in till stan där jag har ätit med två av mina närmaste, en trevlig och härlig stund. Vi kunde sitta ute, vilket var extra bonus, utöver sällskapet och maten.

Sensommarlördag

Nu vet jag inte hur bilderna hamnar. Jag vet inte vad som hänt, men numera får jag inte in bilderna där jag vill ha dem utan de sätter sig där de behagar. Det är ett par bilder från Polen. Den ena är ett konstigt byggt hus i Sopot. Det måste varit väldigt knepigt att bygga på det viset. Den andra bilden är en miniatyr av Mariakyrkan i Gdansk. Kyrkan rymmer 20 000 personer och finns alldeles bredvid miniatyren av kyrkan. I gränden bakom kyrkan låg det bärnstensbutiker på rad ända ner till floden. På andra sidan floden var inte fastigheterna uppbyggda efter kriget, kontraster. Människorna som fotar känner jag inte, och vet inte varifrån de kommer.

Det fanns många som tiggde, en del satt apatiska med sin mugg och visade sina lemlästade armar eller ben/fötter medan andra var väldigt aggressiva i sitt tiggande. De kom fram, alltid med en barnunge i famnen eller på höften, med en mugg som de nästan satte under näsan på mig och även då jag satt på en uteservering kom de fram till bordet. Det kändes olustigt.

Alla bekymmer släpper när jag stänger grinden ute i min koloniträdgård. Idag var inget undantag. Jag har gått där och plockat, klippt, vattnat och suttit och gungat i min hammock, och njutit av vilket härligt väder vi fortfarande har. Det är torrt så ett regn vore välkommet.

Fulladdade batterier

Så mycket jag var med om igår, tre städer bekantade jag mig med hjälp av en mycket, mycket kunnig guide. Det var Gdynia, där vi (hela gänget som valde att följa med på utflykten) promenerade utefter strandpromenaden i duggregn tidigt på förmiddagen. Fartyget på bilden är från Mexico och just när vi kom förbi var ambassadören på visit, därav mängden poliser som gick tre och tre. Under rundturen i Gdynia fick vi veta allt vi behövde och mer därtill.

Nästa stopp var Sopot där strandbilden är tagen. Vilken liten pärla! Där hade jag kunnat stanna längre. Stranden var helt underbar, med den vita, fina sanden hur långt som helst. De stora hotellen, Grand Hotell och Sheraton, låg granne med stranden.

Sista stoppet var i Gdansk. Den långa gågatan mitt i stan var kantad av det ena huset vackrare än det andra. De allra flesta är mycket smala beroende på att det var dyrt med tomtmark och då gällde det därför att bygga högt och inåt gården.
Vi fick mycket tid på varje ställe, både med guide och på egen hand. Som vanligt på liknande resor var medelåldern hög, många hade stela leder vilket syntes när de klev ur bussen som tog oss runt på färden. Det gäller att ta vara på den tid vi har och göra så mycket kul och trevligt som vi kan och orkar, och aldrig någonsin vänta till sedan!!

Väl hemma igen cyklade jag iväg till biblioteket. Där pratade jag med någon vars mamma är dement och bor i särskilt boende. Vid besök hos optikern med mamman visade det sig att mamman var nästan utan syn på ena ögat. Personalens kommentar när de fick höra att synen nästan var borta på ena ögat var: ”Jaha, det är därför som hon kör över tårna på oss med rullatorn”!

Kylan kommer

Nu är det inget negativt att kylan kommer utan ett torrt konstaterande att så är det. Dagarna blir kortare och mörkret kommer tidigare. Luften är hög och klar. Det är friskt ute tidigt på morgonen. Själv ska jag kolla cykellyset eftersom det ibland är mörkt när jag cyklar hem.

Det kan då passa bra med ett par sockar eller vantar för de små, en mellanmodell i tunt ullgarn. Dessa par är för nyfödd, 6-9 månader och 3-4 år. De finns i butiken.

Igår var en fikadag, först en fika med te och macka ihop med sonen och lite senare en fika med en väninna. Då blev det kaffe och en citroncheesecake, jättesmaskig. Vi satt utomhus i en skyddad hörna i en trädgård. Vi satt i flera timmar och ventilerade livet. Det finns nytt och gammalt att vrida och vända på. Det är skönt att kunna prata om allt, att vi båda kan lyssna och förstå.

Som gammal protokollförare har jag svårt att låta bli att peta i andras protokoll, men jag försöker hejda mig. Igår kväll kom ett protokoll för genomläsning där ordet goodwill fanns med. Det var så uppenbart att den som skrivet det inte vet vad goodwill är. Jag upptäcker mer och mer vilken nytta jag har av mitt brokiga arbetsliv, så mycket erfarenhet jag har och så brett jag åtminstone är generalist. Sen finns det andra som har spetsen men jag vet i alla fall vad det handlar om.

Idag kan bli en märklig dag. Jag är flexibel och beredd på alla varianter.

Äppelkavalkad

Äpplen av alla de sorter, och just i år väljer alla att ha mycket frukt. Fallfrukten kan bli jaktbete, men jag är inte så lockad av det. Vildsvinen får nog klara sig utan min mat.

Gräset är nyklippt. Det gick bra trots att det var fuktigt i gräset. Gräsklipparen får stå ute och torka innan den får komma in igen.

På min runda efter fallfrukt hittade jag en bekant, vinbergssnäckan. Nu har den flyttat sig väldigt långt, från ena sidan av huset och är snart inne hos grannen, en sträck på säkert femtio meter. Kanske kände den på sig att det var klippdags för den valde att stanna intill stammen på ett äppelträd. Den verkar riktigt klok.

I eftermiddag väntar ett möte som jag fram emot med bävan, och lite skräckblandad förtjusning. Jag ska läsa på en gång till före mötet för att spara tid. I kväll väntar ännu ett extra styrelsemöte i bostadsrättsföreningen. Förra veckan skickades ”bladet” ut, aktuell information till alla medlemmar om vad som händer och sker i föreningen. En tjej jag mötte kommenterade ”bladet” med att det bara var en massa negativt, typ städa efter dig i tvättstugan, knyt ihop dina sopor, sortera rätt, rasta inte hunden på gården osv., och visst ligger det något i kritiken. Får se om vi framledes ska avsluta ”bladet* med en rolig historia – då kanske det är den som medlemmarna kommer ihåg.

Funderingar runt bostäder

Vaknar upp till en fuktig dag. Jag kan inte se ut genom ett enda fönster. Alla fönster är fuktiga på utsidan. Det kan väl inte bero på att fönstren är täta? I veckan när jag tvättade fönstren låg det vatten i nederkant på fönstret. Det är oroväckande, tycker jag. Så ska det inte vara, och jag måste kunna få en bättre förklaring än att fönstren är täta.

På ett av mötena i veckan pratade chefen för HSB sydost om föreningarnas goodwill, så snabbt den blir sämre och vilken lång tid det tar att bygga upp den igen. Nu säger jag inte att föreningen jag bor i har mist en del av sin goodwill men det kan bli så om vi inte får ordning på torpet igen.

I föreningen har vi för tillfället endast en lägenhet till salu, av 184 lägenheter. De lägenheter som kommer ut till försäljning brukar snabbt bli sålda på nytt. Någon påstod att värdet på lägenheterna ökat genom fönsterbytet. Det kan så klart stämma, men jag är mer orolig för det här med goodwillen. Den är viktigare än nya fönster.

Ute i koloniföreningen har det klubbats igenom att det ska färdigställas en byggnad med dusch och toaletter till det nätta priset av 5000 kronor per kolonistuga. Det är inget jag tar ur fickan precis men inser att jag inte kommer undan. På något vis får det fixa sig. Redan i september ska bygget påbörjas. Annars går säsongen på kollo mot sitt slut. Allt, utom frukten, är skördat, nerklippt och färdigblommat. Nu är det lite puts och fix som återstår. Höststädningen förstås, som jag bara hört talas om. Då ska vi räfsa löv, ibland ändå upp i höjd med staketet. Puh, men den dagen den sorgen. En sak i taget, och inte ta ut något i förväg, varken de bra eller de dåliga sakerna. Det gäller att vara här och nu!! Njut av dagen!

Annorlunda besök

Den här lille krabaten färdades i min gräsmatta igår. Jag vet inte vart den tog vägen, eller varifrån den kom. Tidigare har jag aldrig sett en så stor snäcka i en trädgård. Vid första anblicken tänkte jag, vilken stor snigel, men det är ingen snigel utan en snäcka, och förmodligen en vinbergssnäcka.

Från Naturhistoriska riksmuseet hämtar jag följande:”Snäckor lever över hela jorden, utom där marken är ständigt frusen och i torra öknar. Snäckor har ett enda odelat och spiralvridet skal. Storleken varierar mellan 1 millimeter och cirka 1 meter.

Vinbergssnäckan
Många snäckor lever i hav och sjöar men det finns också arter som lever på land. Ibland kallas dessa landsnäckor felaktigt för sniglar. Om man beställer ”sniglar” på restaurang är det ofta vinbergssnäckor som serveras. Vinbergssnäckan är Sveriges största art av landsnäcka. Flera närbesläktade arter odlas i Europa”.

Snäckan i min trädgård kommer i alla fall inte att serveras på fat. Den kan få bo där.

I bostadsrättsföreningens styrelse har vi haft att hantera en mängd oväntade och energikrävande händelser. Nu börjar det så smått återgå till det normala läget då vi kan följa den ordinarie planen för styrelsemöten. Det har varit många brandkårsutryckningar, som handlar om påstådda lögner, antal mopptvättar, felparkerade bilar, avhopp och saker som inte blivit gjorda. Nu betar vi av listan för fullt. Det går fort framåt, stämningen är god och det känns spännande med positiv förändring.

Håret ska klippas och sen ska jag ta ett helhetsgrepp på bredband och telefoni. Regnponchon åker ner i cykelkorgen för den händelse att det kommer en skur just när jag är på väg hit eller dit.

Det är min dag idag

När jag tittar i min tantkalender ser jag att det är ”de vänsterhäntas dag” idag, och eftersom jag är vänsterhänt så är det min dag, hela dagen.

Fem fakta om vänsterhänthet (hämtat från en artikel i Aftonbladet)

1. Ungefär en av tio är vänsterhänt. Män är oftare vänsterhänta än kvinnor.

2. Hjärnan är plastisk, det vill säga föränderlig. Den som inte kan använda sin favorithand kan lära sig att använda den andra handen. För även om hjärnan normalt har olika färdigheter förlagda i olika delar så kan den stuva om dem, när det behövs.

3. Många små handlingar styrs av vilken sida vi föredrar. Högerhänta sätter höger fot först i trappan, tar först på höger sko, sätter kameran för höger öga, lägger pappret litet till höger när de skriver. Gör du tvärtom kan det tyda på att du har en aning vänsterbeteende.

4. Att vara höger- eller vänsterhänt är inget antingen – eller. Det är en glidande skala från stark högerhänthet till lika stark vänsterhänthet. En del tar ibland ”fel” hand och det känns helt okej för dem. Tre procent använder båda händerna lika gärna.

5. Bara människan har utvecklat en stark högerhänthet. Djur använder båda sidor lika mycket men högre utvecklade apor som lärs att använda instrument föredrar en speciell hand, lika många höger som vänster hand.

Vänsterhänta stjärnor

Många skådespelare, musiker och konstnärer är vänsterhänta: Leonardo da Vinci, Ludwig van Beethoven, Albert Einstein, Charlie Chaplin, Greta Garbo, Pablo Picasso, Robert Redford, Bill Gates, Bill Clinton, Jimmy Connors. Listan kan göras mycket lång och det finns en förklaring.

Kreativitet är förmågan att sätta ihop nya idéer och intryck och ge dem en form som talar till känslorna. Här har de vänsterhänta sin stora fördel: de använder oftare båda hjärnhalvorna än många högerhänta som ibland väl ensidigt litar till den analytiska sidan.

Det är därför konstnärlighet så ofta går hand i hand med vänsterhänthet.

Jag är i gott sällskap.

Behagligt trött av kroppsarbete

Varför fortsätter jag att klippa gräset med handjagaren när jag får så ont i axlarna? Ja, säg det den som vet. Jag tar ju det här med handklippning som ett träningspass, och det är det sannerligen. När jag gick där och slet tänkte jag, varför i hela friden köpte jag årskort på gymmet? Gräsklippning, rensa rabatter, plocka skräp och bära säckar med jord, barkmull och vad det nu kan vara, allt räcker för allsidig träning. Hela kroppen är igång, luften är frisk och jag blir behagligt trött. Sover som en stock, kanske redan i soffan framför teven.

Det kan bli regn i eftermiddag. Det sa meteorologen på teve och det sa en kolonist som jag bytte några ord med. Då sitter jag runt ett bord i ett möte med olika personer. Sen hoppas jag få skriva lite extra.

Igår när det kom en rejäl åskknall och en störtskur på två millimeter regn passade jag på att baka bröd. Vid en titt i butiken efter ett gott bröd hittade jag inget som lockade. Sagt och gjort, hem och baka. Det blev den vanliga varianten, jag tar det som finns i skåpen. Igår blev det ett fiberrikt bröd med rågsikt, mörkt lantbrödsmjöl, havregryn, vetemjöl, vatten, lite olja, linfrö och några hackade aprikoser. Inte en gnutta socker mer än från aprikoserna. Jag kände mig väldigt nöjd med mitt bak.

En rabatt är nästan tömd på växter. Det är bara en rosbuske och en liten söt blomma som blommar, och som jag inte vill störa som är kvar i rabatten. Rosbusken ska flyttas. Övriga växter är flyttade. Där rabatten är/har varit ska det bli en terrass, men inte förrän nästa år. Årets projekt är att få förrådet klart. Det är klart men inte färdigmålat (ska målas en gång till), taket ska tjäras och lite fix inuti (var sak på sin plats).

Om någon har missat det pågår friidrotts-VM, dag tre. Det går inte att undvika att se bilder därifrån, men måste de visa en idrottare som spyr??? Hon ska precis springa och på väg in till banan spyr hon gåendes. Det vill jag inte se! Hon har en magåkomma som inte påverkar hennes löpning, säger staben runt omkring henne. Sen har vi alla dopningar, är det någon som tycker det är kul med idrott längre när så många dopar sig? Vem vill vinna genom fusk? Undrar hur det känns att vinna ett guld och veta att jag gjort det genom fusk?