Over and out

Det är den siste juli 2014. Då får det bli mitt sista inlägg just här. Mitt utrymme är förbrukat till över 90 procent, så därför blir det stopp, tack och hej!

Jag har lärt mig mycket genom att blogga, och att läsa andras bloggar. Det har varit intressant och spännande. Smolket i glädjebägaren är alla elaka kommentarer. De har varit många, men jag vet inte ett dugg vem som skrivit dem eller vad det står i dem. Någon har sållat bort dem så jag sluppit se dem. Tack för det!

Nu får alla nyfikna hitta ett annat sätt att luska ut hur jag lever mitt liv, vad jag gör och vad jag inte gör, hur jag tänker och vad jag tycker.

Jag kommer att lägga lite mer tid på min butik. Självklar kommer jag att fortsätta att både sticka och läsa. Min skrivklåda kan jag bota på annat sätt än genom att skriva just här.

Den som vill kontakta mig kan göra det på min mejladress: elisabeth@chateauvadeau.com

Jag önskar alla en härlig fortsättning på sommaren. Sen kommer den underbara hösten, följd av den förhoppningsvis korta vintern och så sticker vårsolen fram igen. Det finns hopp!

Bi´jåi, bi´jåi, bi´jåi

Vilken fågel låter så? Det är en enveten fågel med gäll röst, riktigt irriterande. Det låter som en ganska stor fågel, typ kråkstorlek. Jag ser den inte, bara hör den, nästan hela tiden. Nä, tacka vet jag småpippisarna, som kvittrar så fint när jag vaknar, fast idag var det åskan som gjorde att jag vaknade. Det regnade rejält och mullrade på håll, några timmar.

Nu vet jag vilken fågel det är som låter bi´jåi – det är storspoven. Jag var med en väninna som skulle köpa en kikare i Naturbokhandeln, och då passade jag på att fråga om vilken fågel jag härmade. Storspoven, sa mannen bakom disken självklart. Min väninna höll med. Då vet vi det.

Jag skulle ändå upp för idag var det dags att gå ner i den stora, skitiga tvättstugan. När jag var i förrådet hittade jag en matta som var i behov av tvätt, så det var främst den som skulle tvättas idag. Det klart att jag passade på att fylla övriga maskiner också. Men se torktumlaren, den var upptagen!! Där låg det torr tvätt efter den som tvättade senast igår! Och massor av ludd i facket för detta!!! Den tumlade tvätten slängde jag ner i en påse, jag skulle tagit en påse som jag haft fisk i, men det gjorde jag inte. Nu står påsen i min hall. Jag har meddelat föreningen och sen är det upp till den att, antingen ta hand om tvätten eller be tvättaren att hämta den hos mig!! Egenmäktigt förfarande, tycker säkert någon. Det kan det vara, men var skulle jag gjort av tvätten? Skulle jag låtit den ligga kvar någonstans i tvättstugan? Vad skulle då näste tvättare gjort?

Nu är det åter öppet i rambutiken. Jag har lämnat in min bild och talat om för ägaren att han kunde låtit bli att skriva till på lappen om semesterstängning, att det var öppet vissa förmiddagar. På bibblan hämtade jag Steglitsan av Donna Tartt, 782 sidor. Jag behöver bara läsa 40 sidor om dagen för att hinna lämna tillbaka den i god tid. Det kommer jag att klara.

Jakten på en bordsfläkt

Denna varma sommar har gjort att det inte finns en fläkt att få tag på i stan, inte sedan jag fick fatt i den sista. Naturligtvis har jag inte varit i precis varenda butik i hela stan, så det kan finnas något demoexemplar i någon butik. Det var nämligen ett sådant exemplar jag fick tag på, och det tackar jag för, för då slapp jag montera ihop den. Just den typen av göromål brukar göra mig mycket frustrerad, så tack för att jag slapp monteringen!

Utanför min ytterdörr möts jag av dessa vackra blommor. Jag tog min cykel och korsade E22:an via den behändiga cykelbron. Tidigare fick jag gå runt ett stort område. Lätt som en plätt, på mindre än fem minuter, är jag på ett stort handelsområde. Där började jakten på en bordsfläkt, Claes Ohlson, Elgiganten, Rusta, Bauhaus, MediaMarkt och slutligen Citygross, där det stod ett ensamt exemplar på ett torg. Jag greppade tag i den och hittade en personal, som bistod med kartongen, så priset kunde läsas av. Väldigt nöjd trampade jag hem och satte genast igång fläkten, utan att först behöva montera ihop den!

På min morgonpromenad grunnade jag på vissa företeelser, och det här med värderingar. Jag har respekt för att alla inte har samma värderingar och synpunkter som jag. Det händer att jag tycker saker, som jag tycker utan att lägga någon värdering i det. Någon, som brukar vara klädd i linne och shorts, skulle på ett möte och skulle därför klä sig så att armar och ben var täckta. Jag såg då genast en bild framför mig, någon som hade fotsida kläder och huckle! Det fanns absolut ingen värdering i den bilden. Så ser det ut, vid en tur på stan, vissa är heltäckta i kläder medan andra går i just linne och shorts. Full respekt för allas klädsel. Det jag kan ha svårt för är karlar med bar överkropp!

Då är jag inne och tassar på ett annat område, diskrimineringar. Det kan gälla många olika saker. Jag har drabbats av en diskriminering, åldersdiskriminering, men då, för drygt 20 år sedan satte jag inte ihop det till att det var åldersdiskriminering. På min arbetsplats, skulle ett antal personer få en bra utbildning, det som fattades till en fullständig högskoleexamen. Jag sållades bort på grund av ålder. De som valdes ut var födda senare än den 1 januari ett visst år. Jag föll för strecket med fyra månader. Då teg jag, och bet ihop! Det hade jag inte gjort idag. På min promenad försökte jag komma ihåg vad gubben hette, han som bestämde, men jag får inte fram hans namn. Däremot ser jag hans fula nuna framför mig! Då, om han lever, bodde han på en gård utanför Falun. Jag klarade mig bra utan den där examen. Den hade mest blivit en extra rad på mitt CV. Allt som glimmar är inte guld.

Tango för vilsna själar

Tango för vilsna själar av Lucy Dillon är en bok på drygt 500 sidor. Den är lättläst, liksom hennes andra böcker, som jag också har läst. De har samma ingredienser, det är feelgood för hela slanten. Boken handlar om Katie och Ross, som för att rädda sitt äktenskap, börjar på en danskurs. Danskursen leds av Angelica, en prisbelönad dansare som kommit tillbaka till den lilla orten för att rensa ur sin mammas hus. Lauren, som drömmer om ett sagobröllop går också på danskursen för att träna på bröllopsvalsen tillsammans med sin blivande make Chris och sina föräldrar Frank och Bridget. Med på kursen finns även de äldre paret Peggy och Baxter, som kan dansa men som vill fräscha upp kunskaperna. Paren lär sig inte bara att dansa utan även mer om sig själva och det som är viktigt i livet. För den som gillar den här typen av läsning är det en bra bok. Den gör ingen besviken.

Hur gick det med min promenad igår? När jag tittade ut och såg att det var uppehåll, så tog jag snabbt på träningskläder, gjorde rent i kattlådan och knöt på skorna och gick ut. Då öser regnet ner! Vad gör jag då? Går in, och tar på min regnponcho, och ger mig ut. Det regnade i 55 av 60 minuter. Endast den allra sista biten var det uppehåll. Min skor blev sjöblöta, och luktar inte hallon, så de får ta en sväng i tvättmaskinen. På gårdagens promenad mötte jag en enda människa, en kvinna med en hund.

Skräppost och annat visset

Vaknade med en lite tung huvudvärk, kanske drack jag för lite vatten igår. Jag drack inte för mycket av något annat, så det är inte därför det finns en huvudvärk. Mitt huvud brukar vara väderberoende, så kanske är det omslaget i vädret som påverkar. Det är lite tungt idag, på alla sätt. Min morgonpromenad blir framskjuten på grund av ett stilla regn. Det är stilla, väldigt tyst och stilla. Nästan lite kuslig tystnad. Kan det blir åska längre fram på dagen.

Skräppost är ju ett trist inslag överallt, men kanske särskilt i en blogg. Det är alltså många som skriver så dumma, elaka och nervärderande saker att de tas bort innan jag hinner se dem. Ni som ägnat er åt att skriva en massa skit, det har inte påverkat mig eftersom jag sluppit se det! Utan att veta om det har jag ett filter som tar bort allt skräp, och det är en hel del!

Annat visset är människor som inte hälsar utan bara stirrar ilsket. Igår mötte jag någon som alltid hävdat att ”man ska hälsa”. Gjorde man det? Nej, det var ett ilsket uttryck som jag mötte, trots att jag försökte mig på en liten nick till hälsning. Jag vet att jag trampat på en riktigt öm tå, men det tycker jag att h*n får tåla. Så länge som jag är övertygad om att jag har rätt så är det inte jag som tjurar. Jag blev bara stärkt i min uppfattning, att det är jag som har rätt i den aktuella frågan.

Jag fick också klart för mig igår att h*n och h*ns kompisar är läsare av min blogg, kanske har de skrivit skräpkommentarer! I så fall har jag inte sett dem, så nu vet ni det.

Min närmaste blomsterbutik säljer orkidéer med fyra stänglar för 99 kronor, väldigt billigt. Därför fick en kruka följa med mig hem igår. Jag valde en spräcklig blomma eftersom jag inte har någon sådan. En orkidé här hemma har blivit två men bor fortfarande i samma kruka. Det kanske jag kan ändra på idag.

Sex balar toalettpapper till två personer

Alltså, jag har inte med det att göra, men hur länge räcker sex balar toalettpapper till två personer? Igår eftermiddag satt jag i skuggan med min bok på gång ”Tango för vilsna själar”, och får se en fru i huset komma upp ur källaren för att gå till sin lilla bil. Ur bilen tar hon ut två balar toalettpapper, en bal i varje hand och går ner i källaren med. Proceduren upprepas två gånger till, alltså totalt sex balar! Är det ekonomiskt att köpa så mycket papper på en gång? Jag har fått för mig att det toapapper som säljs i balar är dåligt papper, dvs en rulle räcker inte länge. Det är dessutom därför det går att bära en bal i varje hand. Men som sagt, jag har inte med deras toapapperskonsumtion att göra. Det var bara en stilla fundering från min sida.

Jag tog mig en cykeltur in till stan för att kolla in marknaden igår. Jösses, så mycket skit på ett och samma ställe. Hälften av stånden sålde kläder, och i princip likadana kläder överallt. Resten var det vanliga, plånböcker, godis, korvar och plastpåsar. Lokalblaskan var där och delade ut tidningar. Jag tog emot en tidning och tog en prenumeration på två månader för 90 kr. Det kan jag stå ut med. Inför valet kan det finnas ett och annat att snappa upp.

Hörde idag om Alliansens attackreklam, som tydligen ska vara mycket effektiv. Idén är hämtad från USA. På bordet finns en gräddtårta och en smörgåstårta. Halva gräddtårtan tas bort vågrätt. I stället läggs en halv smörgåstårta överst, och sen sprutas det ketchup över alltihop. Det ska symbolisera vad vi får om vi röstar på något av oppositionspartierna.

Snåla smålänningar, och en och annan ölänning

Frågan är om det är en myt eller inte, det här med att smålänningar är snåla? Varför jag funderar på det just nu är att Kalmarborna går man ur huse när det är ”gratis” på stan. Tisdagar och torsdagar är det gratis musikunderhållning på ett av torgen i stan mellan sju och nio på kvällen. Då går folk dit redan vid fyratiden och tar plats. Sen turas de om att hålla platserna. Likadant på uteserveringarna runt torget. Någon går dit vid fyratiden och sätter sig med en öl. Musikunderhållningen består av både lokala artister och rikskändisar. Igår var Refreshments dragplåstret. Först var det omröstning till ”Svensktoppen nästa”. Sju bidrag skulle harvas igenom, och jag kan säga att de allra flesta borde fortsatt att sjunga i duschen. Jag var inte imponerad av vinnarbidraget som nu går vidare till riksfinal. Där kommer den inte ha en chans.

Stan var full av människor. Det var en fantastisk kväll. En del hade egna stolar med sig. Refreshments, som jag gillar, kom igång någon gång efter åtta och höll på till drygt nio. Det är vansinnigt bra städmusik. Kanske var jag uppskruvad för jag hade för ovanlighetens skull väldigt svårt att somna. Närmre halv tolv kom det en raggarbil (det lät så) som brummade. Jag bor utefter en återvändsgata så det hörs därför två gånger. Sen var det någon elefant som klampade i trappen bortåt halv ett.

Kalmar har levt upp som sommarstad. Tidigare var det bara Borgholm som gällde. Nu är det Kalmar för hela slanten. Det händer mycket, och det mesta är gratis. Då kommer folk! De flesta gynnar någon uteservering, så företagarna är vinnarna, vilket är väldigt kul. Jag antar att vi betalar artisterna med våra skattepengar eftersom Destination Kalmar (kommunalt) är medarrangör i alla evenemang.

Idag och i morgon är det marknad i stan. I år är den tydligen större än tidigare, så vissa tänkta aktiviteter fick inte plats. Där kan folk strosa omkring, träffa bekanta och samtidigt handla, på marknaden eller i butikerna. Nästa helg är det stadsfest. Då är det ett uppbåd av artister, mest för de yngre (under 40), så det evenemanget brukar jag inte besöka. Helgen därpå är det Ironman i stan. Då är det på nytt folkfest. Det brukar jag titta på, och imponeras av dem som först simmar en lång sträcka, sen kastar sig upp på cykeln för att köra en många mil lång runda, över till Öland och tillbaka igen, och därefter ge sig ut på löpning. Det kommer deltagare från många länder, så det är verkligen en folkfest, och ett bra arrangemang.

Till det kommer att vi har en mycket fin och vacker stad. Vi har till exempel en domkyrka utan att vara stiftsstad. I centrum finns hur många gamla byggnader och vackra innergårdar som helst. I veckan invigdes en ny brygga väldigt centralt i stan. Jag har inte varit där. Bad är inte min starka sida.

Som sagt, det var en underbar kväll igår också. När jag cyklade hem var det en behaglig temperatur. Alla småsmå flygfän var i farten. Jag fick hålla munnen stängd för att slippa få in dem i munnen, och ha solglasögonen på för att slippa få in fäna i ögonen.

Om stress och vikten av goda skratt

Stress och skratt verkar motsägelsefullt, och är det också. Den som är stressad har inte så nära till skratt som den som inte är stressad eller bara lite stressad. Stressade är vi nog alla, mer eller mindre, och av helt olika anledningar. Jag har tillhört gruppen sönderstressade, men är nu en relativt lugn och sansad person.

Mina bokhyllor svämmar över, trots avlastning av böcker, så nu har jag börjat rensa upp i röran. Jag ska inte säga att jag dödsstädar, men plockar ur och kastar sådant som för länge sedan skulle hamnat i papperskorgen. I den röran hittade jag några intressanta artiklar om stress. Varningssignalerna:
1. Fysisk trötthet.
2. Du har svårt att koncentrera dig.
3. Du drabbas av social trötthet.
4. Du tappar din förmåga till självinsikt.
5. Du blir deprimerad.

Under punkt tre fick jag mig ett gott skratt. Jag läste det flera gånger och skrattade lika gott varje gång.
Du drabbas av social trötthet. Du kan vara trevlig på jobbet men orkar inte med umgänge på fritiden. Exempel: kvinnan som jobbade på dagis och övertalades av sin man att gå med på en middag, trots att hon var alldeles slutkörd. Mitt under middagen såg maken hur hans hustru med lätt frånvarande min böjde sig över bordskavaljerens tallrik och skar hans kött i små bitar.

Fem sätt att stoppa stressen
1. Sov mer.
2. Ät regelbundet.
3. Motionera mera.
4. Vårda vänskaper.
5. Tänk på att veckan inte har åtta dagar. Tid är inget man får, tid är något man tar sig. Fråga dig själv vad du skulle göra om du bara hade en vecka kvar att leva. Gör sedan det! Nu! Inte om ett år.

En annan dag ska jag skriva om utdrag ur trafikskadeanmälningar, till exempel ”den döde kom cyklande från vänster”.

Själv har jag varit ute och såväl promenerat som cyklat utan blessyrer. Jag fick göra en omkastning i dagens jobbschema. Någon behövde mig pronto, och då kastade jag mig på cykeln. Det kändes bra att vara ett stöd för någon som har det jobbigt. Det var inte så allvarligt som det kanske låter, men jag var inte förberedd, när jag blev ombedd att följa med på ett läkarbesök.

Öppet vissa förmiddagar

Den föga upplysande texten mötte mig vid ramaffären idag. Jag har en bild som jag ska rama in. Bilden är i ett format där det saknas standardramar, så därför får jag söka mig till en rambutik. På dörren satt en lapp, semesterstängt till 28 juli, och så den kryptiska undertexten ”öppet vissa förmiddagar”. Återigen en småföretagare som inte är rädd om sina kunder. De måste väl ha någon i bekantskapskretsen som kan stå i butiken. Det är alltid bättre att det är öppet än stängt. Det är min erfarenhet. Mitt ramärende blev alltså inte uträttat.

Annars fick jag uträttat det jag hade tänkt mig, postat ett tjockt kuvert, hämtat bilder i fotobutiken och varit på SKV:s servicekontor och fått hjälp med två ärenden. På hemvägen kände jag mig så nöjd att jag stoppade ner en chokladkaka i korgen när jag stoppade vid matbutiken.

Igår läste jag klart en bok som heter Torsdagarna i parken av Hilary Boyd. Jag citerar från baksidan av boken: ”Vad gör en kvinna om den man hon varit gift med i halva sitt liv en dag kliver upp ur den äktenskapliga sängen och flyttar in i gästrummet för gott? Det är vad som händer Jeanie. Jeanie känner sig med rätta kränkt och förbannad. Har hon gjort något fel? Är George inte längre attraherad av henne? Har han någon annan? George ger inga svar på hennes frågor. Torsdag är den bästa dagen på hela veckan. Då hämtar Jeanie sitt barnbarn Ellie och tar med henne till lekparken. Där träffar Ellie sin kompis Dylan, som går dit med sin morfar Ray. Mellan Jeanie och Ray uppstår en tät och djup kontakt. Ray är allt det som George inte är, han lyssnar på det som Jeanie har att säga: hon kan tala med honom om vad som helst! Och dessutom är han snygg! Plötsligt har torsdagarna i parken blivit viktigare än allt annat i Jeanies liv…”

Vad tyckte jag om boken? Jo, det är en småputtrig bok om kärlek efter 50+, om relationer över flera generationer, helt enkelt en feelgood-bok för oss som gillar bra slut.

Rätt kö idag

Det gäller att vara i rätt kö när jag har en tid att passa. Idag var det dags för klippning av håret. Min frisör håller till på andra sidan bron. Vi åkte i så god tid att det blev lunch på ett trevligt ställe som har en helt fantastisk utsikt. Jag åt en stor ceasarsallad med kyckling. Den var god men jag tyckte de lagt i grejerna i fel ordning. Parmesan och baconstrimlor låg i botten. Jag hade lagt dem på toppen om det varit jag som gjort salladen. Det var gott om knapriga brödkrutonger, små och naggande goda. Om brödkrutongerna var små så var salladsstrimlorna stora, så stora att jag fick dela dem för att få in dem i munnen.

Kaffe och liten munk under ett parasoll på uteserveringen. Det fanns mellanrostat och mörkrostat kaffe att välja mellan. Jag valde det mörkrostade kaffet. Det är inte vanligt att det finns mer än en sorts kaffe att välja på.

Vi tog en annan väg tillbaka till klippstället. Det är skönt att bli ompysslad. Frisören och jag brukar skoja om våra skäggstrån. Jag sa att jag tänt starkaste lampan idag och plockat fram pincetten för att rycka ett och annat strå. Nu på sommaren bleks stråna av solen så de är inte lika markanta som annars. Ack ja, vad är väl ett skäggstrå, vi kan både stå och gå, och har inget att klaga på. Frissan var på väldigt gott humör. Hon var hus- och kattvakt i flera veckor. Det gillar hon. Det finns hästar där också.

På hemvägen var det stopp, stopp, stopp på hela bron för alla som kom från Kalmar och skulle till Öland. En bil hade brunnit. Det fanns polis och brandbil på plats och en bärgare var på väg, men alltså totalstopp i ena riktningen, och det var inte i min riktning, så nog hamnade mamsen i rätt kö idag!