Var är min väska?

Vad jag vet är ingen väska försvunnen. Väskan som avses kommer från drömmen, den jag inte drömde klart utan vaknade ur just när jag letade efter min väska. Hur rörigt kan det bli? Jag var på väg någonstans, och väl framme letade jag efter min väska. Då gick jag tillbaka den väg jag gått, trodde jag, men troligen inte. Det såg ut som Thailand, fast lugnare. Ska jag tillägga att några av människorna i bostadsrättsföreningen fanns med i drömmen på ett hörn, så kanske lika bra att jag vaknade!

När jag öppnat källardörren för att ta ut min cykel och dra den uppför trappan ropar någon: ”hej älskling”! I ett anfall av förvirring trodde jag det var till mig, men nej, det var till tjejen som bor högst upp. Och det vet jag ju att han brukar ropa, både när han kommer och när han trampar iväg på kvällarna. Det har även hänt att både han och hon skrikit: ”dra åt helvete”! när han cyklat härifrån.

Nu på morgonen läste jag klart en bok av Jonathan Tropper som heter Fördelarna med en kollaps. Jag fattar inte varför jag lånade den. Tidigare har jag läst någon annan av hans böcker, och gillade den inte. Inte heller Fördelarna med kollaps gillade jag. Det är en massa förvecklingar, lite fars över den (jag är inte överdrivet förtjust i farser). Huvudpersonen Silver är en bedagad rockstjärna som håller på att dö av en dålig aorta, hans f d hustru ska gifta sig med kirurgen som kan operera Silver, Silvers tonårsdotter är gravid och kompisarna är inte heller några jag skulle vilja ha i min bekantskapskrets. Nu ska jag komma ihåg att inte låna fler böcker av Jonathan Tropper.

Till lunch blir det ekologisk, nyskördad och smörstekt sparris med lite rökt lax, skaldjursröra och en gnutta citron (ekologisk naturligtvis).

Läsarna i Broken Wheel rekommenderar

Boken är skriven av Katarina Bivald, och är hennes debutroman. Det är boken jag spillde kaffe i. Boken handlar om Sara i Haninge och Amy i Broken Wheel. Det är stor åldersskillnad mellan Sara och Amy. De brevväxlar, byter böcker och tankar under ett par år. Så småningom ska Sara åka över för att besöka Amy. När hon kommer till Broken Wheel har Amy dött. Sara bor i Amys hus bland alla hennes böcker. Invånarna i den lilla staden tar sig an den förvirrade turisten, och snart blir de vänner allihop. Det är en romantisk och humoristisk feel good-roman om vänskapens kraft, kärleken till böcker och om att hitta sin plats i tillvaron.

Det är en småtrevlig bok med ganska förutsägbart slut, men som feel good-bok, absolut! Håll tummarna att biblioteket är på bra humör!

Det är idag som Sverige står stilla. Försök att ringa till en myndighet, du får inte fatt i någon person. Alla har ledigt. Det är skönt för alla som jobbar att få lite längre helg, fyra dagar. Även nästa helg blir det en extradag ledigt. Den här dagen beror väldigt mycket på vädret, vad alla lediga människor gör. Hade det varit varmt och soligt hade många valt att slappa ute i solen. Idag är det ingen sol och inte särskilt varmt, en perfekt dag för shopping. Stan kommer att vara knökafull av lediga människor, som kanske inte shoppar så mycket, men som gillar att strosa runt och träffa människor. Det är så vi funkar. Jag vet att butikerna hoppas på det väder som det är idag, för då kommer det presumtiva kunder.

Vad du än gör, ha kul!

Hjärnsläpp, jämt eller jämnt

Rubriker är inte lätt, inte när jag alltid blandar och ger, av allt, eller inget! Vi får se vad det blir. Jag tror bestämt att det är folknykterhetens dag idag. Sedan 1925 firas den på Kristi himmelsfärds dag, och den är idag. Det är jag säker på. Alldeles nyss läste jag i en annan blogg, någon som framåt kvällningen tänker ta sig en klar till potatisen och sillen. Det kanske är vatten som avses, vad vet jag. För mig får vem som helst göra vad den vill. Det har inte jag med att göra, bara när det också rör, eller drabbar, mig. Då kan jag ha en synpunkt.

Jag hade lite småkul igår kväll när jag insåg vilken tavla jag gjorde i gårdagens inlägg, skrev jämt när jag menade jämnt. Det får gå under benämningen hjärnsläpp. Det var en uppmärksam läsare som påpekade fadäsen.

På morgonen hastade jag iväg för att hämta mitt bokpaket, ett paket med tre böcker. Jag betalade ingen frakt. En av böckerna stoppar jag i ett vadderat kuvert och går iväg för att skicka det. Som privatperson fick jag betala 70 kronor för att skicka en bok, visserligen lite tung och tjockare än tre centimeter, men ändå! Jag hade nästan kunnat skicka en blomma, som kostar 99 kronor utöver vad blommorna kostar. Det är dyrt, dyrt, som hon säger i någon Elon-reklam. Den sämsta reklamen för tillfället är den från AMF om pensionsångest. En vidrig karl som bär sig åt ska tydligen symbolisera ångest. I och för sig är det inte ofta jag ser på någon av reklamkanalerna, men det händer.

Då får vi se vad dagen för med sig, nya möjligheter till nya grodor. Jag vaknade i en dröm i morse. Den var rörig, väldigt rörig, kanske precis som det är i min skalle!

Nu har jag lagt energi på fel sak, igen!

Otack är världens lön, sa min mamma ibland. Jag är benägen att hålla med henne. Under ett års tid har jag varit ledamot i min bostadsrättsförenings styrelse. Jag har ifrågasatt och varit mycket obekväm, men jag anser att i vissa situationer var jag tvungen att vara det, om jag skulle kunna ta ställning till olika beslut som skulle tas. Vid ett flertal tillfällen har jag tagit upp frågan om styrelsens arbetssätt, jobbar vi på bästa sätt, vem gör vad, när ska det göras, kan vi bli effektivare osv.. Efter ett sådant tillfälle skrev hon som skrivit protokollen om detta: ”efter lite prat var luften bättre”. Av samma människa fick jag, innan jag var med i styrelsen ett protokollsutdrag på ett brev jag skrivit som det stod så här på: ”man får ha tålamod”. God dag yxskaft!

En ful gren får det bli eftersom jag inte har någon kaktus att visa!

På nästsista mötet tog jag på nytt upp sättet som vi arbetade på. Det föll inte i god jord. Det är nämligen som så att styrelsen varit toppstyrd, den ena halvan har inte vetat vad den styrande halvan hållit på med! Jag tyckte jag hade god grund för mina synpunkter. För tydlighetens skull kan jag säga att jag tog i lite väl mycket (det ena gav liksom det andra), men min andemening var: jag vill ha ordning och reda och koll på ekonomin. Ett ganska enkelt baskrav, tycker jag. Ingen av topptrion sa ett enda ord. Däremot blev jag kallad till styrelsens domstol dagen efter, topptrion tänkte avgå på grund av vad jag sagt. Jag borde låtit dem göra det. I stället valde jag att inte ställa upp för omval. Mitt förtroende för delar av styrelsen var förbrukat.

Igår kväll hade vi årsstämma. Jag hade sagt att jag inte skulle gå, som en lam protest, men troligen hade ingen märkt att jag inte var där. Lite nyfiken är ju trots allt, så jag knallade dit och möttes av, ja, inte glada miner, kanske lite rädsla. Jag hade mejlvägen meddelat att jag tänkte såga topptrion på stämman, om tillfälle gavs. Salen var full av pensionärer. Det är mest de som går på stämman, tyvärr. Och den kategorin är så tacksam, så tacksam. Jösses, styrelsen har nyss planterat nya träd och satt fina blommor i krukorna, allt för att glädja medlemmarna inför stämman.

Ett ruttet träd får fortsätta att symbolisera………

Valberedningen hade ett nytt korkat förslag på ersättning för merarbete för både styrelse- och övriga medlemmar. På fråga vad det skulle avse för arbete kunde ingen svara på vad det kunde vara för typ av arbete. Nu har styrelsen redan tilltagna mötesarvoden och därtill ett styrelsearvode plus en massa annat som de hittar på. Därtill kom nu möjligheten till extra ersättning för merarbete, som alltså ingen vet vad det skulle kunna vara för arbete. Ändå sitter den korkade församlingen och röstar igenom förslaget! Vissa av medlemmarna som var där och som jag tidigare gillat, visade en helt annan sida igår.

I vredesmod gick jag därifrån innan mötet var slut. Jag var så besviken på alla tacksamma pensionärer, som inte har en aning om hur styrelsearbetet gått till, men ändå har en åsikt, och tyvärr en felaktig åsikt. Nu har jag hört att jag var föreslagen som ny valberedning! Då upptäckte de att jag lämnat lokalen.

Blommor till mina f d kollegor som fyller år.

Som ett brev på posten vaknade jag idag med en blixtrande huvudvärk, snudd på migrän. Huvudvärken har inte släppt ännu. Jag hade ett möte på förmiddagen som jag var tvungen att fixa, och före det skulle jag hämta ett bokpaket. Ja, jag var tvungen att hämta bokpaketet för att skicka en bok vidare, till en f d arbetskollega som fyllt jämt (ska självklart vara jämnt som en observant läsare påpekat), och som jag missat. I mitt minne är hon ett år yngre. Jodå, jag kom ihåg hennes födelsedag, men inte att hon fyllde jämt (att jag inte upptäckte det själv, att det ska vara jämnt). Det var för en månad sedan. Idag fyller en annan f d arbetskollega, också jämt (var jag tvungen att skriva det så många gånger, alltså jämnt ska det vara). Till henne fick jag, i tid, iväg såväl kort som litet paket. Boken gick till Ludvika och det lilla paketet till Östersund.

Idag får jag hålla i hatten. Nordan blåser. Nu ska jag sätta mig och läsa. Risken är att jag slumrar till, men det må vara hänt.

Lunch med mycket input

Idag ska jag äta lunch med G, en av de mest positiva människor jag känner. Hon kan alltid se någon positivt i allting. Det går inte att bli annat än glad av att träffa henne.

Gårdagens lunchsällskap var sonen, han som bor här i stan. Han har svåra smärtor efter en whiplash, som han fick den där hemska januaridagen i det förfärliga snöovädret efter mammas begravning då jag krockade med en stolpe. Det var en knappt meterhög stolpe som stod en bit ut i vägen, och som inte syntes på grund av ovädret, som jag körde rakt i. Stolpen försvann en bit in i min bil på den sida där sonen satt. Då körde jag ändå i kanske 30 km/tim. Bilen är skrotad, sonen är skadad med i princip ständig huvudvärk och nacksmärtor. Han går på akupunktur, som hjälper för stunden. Det var jag som körde, och som har orsakat detta. Det är tungt att bära.

Solen fortsätter att skina även idag.

EU-valet, ja, vad säger vi? Jag röstade, men inte på något av de partier som gick framåt. Jag förstår miljöpartiets framgång och moderaternas tillbakagång, som mycket beror på partiernas förstanamn, tror jag. Vad tror du?

Jag är så trött på alla falska människor

Igår såg jag något som gjorde mig väldigt beklämd. Det finns människor som hjärntvättade en gammal, dement människa, och fick h*n att tycka som de. Under h*ns levnad lyckades de plocka av h*n i princip allt som fanns. Då var de flitiga med besök. Nu, när h*n finns på kyrkogården är de inte lika flitiga med besök. Jag vet det, för jag var där igår. En gravlykta står kvar på trekvart och ett annat ljus finns också kvar. Dessa saker fanns kvar även då jag var där för att hämta min lykta, och det är bra länge sedan. Det ser förfärligt ut vid graven. Det syns att ingen varit där. Jag som återigen bor längst bort, och dessutom måste låna bil för att åka dit, är där oftare än vad de är, som såg till att de fick nästan hela kakan.

Jag tror, att de förmodligen tycker att det lönar sig inte längre med besök. Det finns inget mer att få. Jag fick skit för att jag inte ”var där”, ett uttryck som jag inte riktigt förstår vad det innebär, men det stämmer att när jag bodde 50 mil norröver, var mina besök inte lika frekventa som den som bodde granne eller för alla del, den som körde förbi på väg till eller ifrån jobbet.

Nu på morgonen såg jag också något som gjorde mig, inte direkt förvånad, men ändå en aning beklämd. Jag ska försöka att inte fundera vidare på det, och för all del inte på det andra heller. In med nya, positiva tankar, och ut med de som gnager en aning!

Jag fick tag i ett nystan garn, som jag fått av U, mot att hon skulle få en mössa av mig. Det blir hela tiden fel storlek, men till slut ska det säkert bli en som passar. Nu stickar jag mosstickning, ett kul sticksätt, och precis lagom att ha framför teven.

Nu ska jag ta en cykeltur, trots risken för regnskurar. Det kommer störtskurar, och jag kan ju bara bli blöt, och det är inte så farligt.

Missad konsekvensanalys

Jag brukar alltid hävda att vi ska göra en konsekvensanalys innan vi gör något. Idag missade jag det. Jag satt ute, skönt tillbakalutad i en stol men en lånebok från biblioteket i knät och en kaffemugg i ena handen. Det var en sån där kaffemugg med lock. Jag skulle kolla om det var något kvar i muggen och lirkade med locket ungefär som med en champagnekork, och hux flux hade jag mycket kaffe i boken, och lite på min tunika. Tunikan är redan spräcklig så det syns knappt. Det är värre med boken. Den ser nu riktigt sunkig ut. Jag vet att det är kaffe. Vi får se vad de säger på biblioteket.

Efter min härliga morgonrunda tog jag en cykeltur. Det fläktade så där lagom skönt, ungefär som på Mallorca eller på Madeira. På Mallorca har jag varit tre gånger och ingen gång på Madeira. Vi pratade om Madeira igår kväll. Det fanns någon som ville åka dit. Då berättade vi om den korta landningsbanan, och då var damen inte längre så sugen på att flyga dit. Jag som inte kan flyga, är vansinnigt rädd för att flyga, har nu kommit fram till det kloka beslutet att inte utsätta mig för den fasan fler gånger. Damen som vill till Madeira hade bakat en mycket god kaka till kaffet, en mjuk kaka med mango och med smak av citron, fräscha smaker ihop. Hon hade även bakat bullar som också var goda.

Åh, vilken underbar morgon!

Idag tog jag min promenad tidigare än igår, men samma runda. Jag mötte en gubbe med hund, en farbror med en gammal, trött hund och sen kom jag fram till en glänta. Där satt ett par och drack morgonfika, så fantastiskt romantiskt! Solen skiner från en molnfri himmel. Det är ännu inte alltför varmt. Fåglarna är synnerligen glada idag och håller konsert. Kan det bli bättre? Jag har aldrig blivit bjuden på morgonfika i det gröna, kanske beroende på att jag är/var morgonsur. Det var ingen som vågade förslå frukost i en skogsglänta.

Sen kom jag fram till 4H-gården, där en gås försökte skrämma mig igår genom att komma mot mig och fräsa. Jag fräste tillbaka och gick vidare! Idag var det en tjej som var ute med en kanin i band. Det är ett fantastiskt vackert område vi har, så nära stan. Lekparken byggdes om för några år sedan och räcker till många, många barn. Tröttnar de på att leka så kan de alltid besöka djuren. För oss vuxna finns logdans på fredagar, hela sommaren, för den som gillar att dansa (inte jag). Jag läste också att det ska vara ett antal allsångskvällar där borta. Inte heller det är något för mig, som bara sjunger barnvisor för tillfället.

Apropå barn, så ska visst förskolebarnen ut och gå baklänges idag, för att visa att de ska sitta så i bilen, baklänges. Som av en händelse har jag en ”baklängesbild” på en nyklippt skalle. Det finns lite självfall kvar.

Halsband i långa rader

Igår när jag var ute på cykeltur för att handla olika förnödenheter stötte jag ihop med någon som hade samma ärende. Vi bytte några ord, och så kom hon på att hon tittat i min butik på nätet och var på jakt efter ett långt halsband. Jag tog med ”korven” (en stor duk som halsbanden ligger på och därefter en lika stor duk överst, sen rullas alltihop ihop till en korv) med långa halsband och så mötte vi upp framåt sen eftermiddag. Då var även hennes bästa väninna med. Båda hittade halsband som passade, och alla tre var vi nöjda när vi skildes åt. De halsband jag säljer är en rest sedan tiden då jag var delägare i en diversebutik. Prislapparna sitter kvar, men de gäller inte. Jag säljer halsbanden för en bråkdel av ursprungspriset. Det är bättre att halsbanden används än att de ligger i min ”korv”.

Nu är jag på väg att lägga in resterna i min butik på nätet. Det finns halsband i de flesta färger, mestadels sötvattenspärlor och de flesta långa utan knäppning. De kan knytas eller viras på olika vis. Det är många fester framöver, skolavslutningar, bröllop och pingst då det är kul med ett nytt halsband.

Detta gula är min favorit men inte min färg, så därför finns det fortfarande kvar.

Idag gick jag en runda i skogen, slingan där det på söndagar är tipspromenad. Jag gick förbi ett gäng damer och herrar, med eller utan stav, som berättade att de var pensionärer. Tänk, det hade jag redan räknat ut. Det var en underbart härlig promenad på en timme som gjorde gott för både kropp och själ.

Senare ska jag över sundet för att få lite ordning på lockarna. Nejdå, jag har inga lockar, i de bästa stunder har jag lite självfall. När jag lämnade frissan förra gången med en ny tid (idag) så valde frissan åt mig, ta tisdag för då är jag på bra humör, sa hon. Hon rider på tisdagar, och älskar sin fritidssyssla, att vara i stallet och att umgås med hästarna, stallkatterna och de andra ryttarna.

Ett blått och ett gult, passar bra till nationaldagen!

Mellan hägg och syren

Idag när jag tog en runda med mina stavar kom jag förbi en massa syrener som blommade. Jag såg både blåa och vita syrener. Då måste ju häggen redan blommat över, utan att jag noterat det. Det var länge sedan jag greppade mina stavar, så det var på tiden att de fick komma ut. Det var precis lagom väder för en stavpromenad.

Sen ringde den där påstridiga tjejen om sin brandsläckare igen. Släckaren med skum som kostar 5000 kronor plus moms kunde hon idag sälja för 3500 kr plus moms. Då skulle jag dessutom få brandfilten av industrityp som tål 1200 grader och som normalt kostar 1495 kronor, förmodligen plus moms. Jag sa till henne, att ju mer du tjatar desto mindre benägen blir jag att köpa. Det fattade hon, så hon gjorde ett sista försök med industribrandfilten, den för 1495 kronor, som jag idag skulle få för 895 kronor. Nej tack, sa jag, och till slut gav hon upp, och önskade en fortsatt trevlig dag. Jag önskade henne detsamma. Nu önskar jag även er andra också en bra fortsättningen på dagen.