Archive | augusti 2015

3-årskalas i parken

Jag har varit en vända till Stockholm. Stellan fyllde tre år. Efter frukosten fick han blåsa ut tre ljus i tårtan med strössel, fyra olika strössel (svart, brunt, grönt och blått, aj, aj, så mycket färgämnen). Blåsningen gick bra. Han tog emot sången och hurraropen med ett stort leende. Sen högg han in på tårtbiten med svart strössel. Det var banan och färska blåbär i tårtan, så den var inte bara onyttig.

Kalaset var så trevligt ordnat i Humlegårdens park, nedanför parkleken. Det var blandat vuxna och barn. Många fina presenter fick Stellan. Dagen till ära hade han cyklat till parken, med stor koncentration. Stellans pappa hade bakat många goda kakor till kalaset.

Nu är det vardag igen, och har jag inte att pyssla med så kommer det olika uppgifter som tar mycket energi. Idag var jag inne i stan och bytte bok i ”Läslustan”. Jag cyklade både igår och idag. Det är varmt men blåser riktigt mycket, men inte kuling som Pia Hultgren spådde igår. Inget regn heller har det kommit. Ibland är det bra när de spår fel.

Förbaskade bok

Det är inte ofta som jag överger en bok innan den är läst, men nu har det hänt. Joyce Carol Oates bok ”De fördömda” lämnar jag efter 536 sidor av 690 möjliga. Jag har åkt hit och dit i boken. Romanen är historisk, det brukar jag gilla, men här är det alltför många olika inslag av skräck för att den ska passa mig. Jag är besegrad.

Däremot kommer jag att ansluta mig till ”Läslustan” efter att lite mer noga läst igenom de böcker jag har till buds.

Nu blir det en långpromenad i det härliga sensommarvädret. Det gäller att passa på när tillfälle ges. Hoppas du också hinner gå en sväng under dagen.

Flaggan vajar i vinden

Ja, det blåser fortfarande, men kanske inte som i lördags, då många av dem som ställde upp i Ironman-tävlingen blev sjösjuka och fick plockas upp av sjöräddningen (runt 40 personer). De klarade inte de meterhöga vågorna, och att dessutom simma en halvmil i den gropiga sjön. Efter simningen cyklade de 18 mil, den längsta rundan var på Öland, så kul för alla där som fick ta del av tävlingen på sin hemmaplan. När de parkerat cykeln hade de ”bara” ett maratonlopp kvar! Det var en folkfest. Deltagarna berömmer tävlingen i Kalmar, där publiken får ta åt sig mycket beröm. Vi är duktiga på att heja och lyfta fram deltagarna.

Idag flaggar skolan därför att barnen har kommit tillbaka efter sitt sommarlov. Jag hoppas så många som möjligt haft ett härligt sommarlov. Det är inte de som gjort de dyraste eller vräkigaste resorna som haft de bästa upplevelserna. En cykeltur med en förälder, övernattning i tält vid en sjö där de fiskat och haft tid att umgås och prata. Det är upplevelser som sitter i ett barns hjärta.

Tandläkarna har fullt upp. För egen del fick jag göra ett akutbesök i förra veckan, då en fyllning ramlade ur. Tandläkaren som lagade min tand, han gjorde den medvetet lite lägre än den tidigare fyllningen. Chansen att den håller längre ökar med höjden på tanden var den tandläkarens teori. Det tror jag stämmer. Idag vet jag en som opererar en eller två tänder. Jag hoppas det gått bra, så hon slipper få munnen ihopsydd och bara kan dricka ur sugrör. På väg till brevlådan igår träffade jag på en bekant. Hon hade bitit av två tänder på ett katrinplommon som skulle vara kärnfritt, aj, aj, aj, och dyrt, dyrt, dyrt.

Jag har gjort två rejäla cykelturer idag. Igår blev det långpromenad. Då mötte jag ett hunddagis, ett antal personal som alla hade tre, fyra jyckar att hålla reda på.

I bokhandeln var jag inne och hämtade ”Läslustan”, broschyren över årets böcker, 54 böcker att läsa för 379 kr. Den bok jag har kvar när året gått får jag behålla. Jag vet inte riktigt om jag gillade utbudet så pass att jag ska gå med i Läslustan. Det får jag fundera på.

Fin tisdagskväll önskar jag alla.

Respektlöst

Igår var det minitriathlon i stan, dvs en tiondel av lördagens Ironman, då det är många, många som ställer upp i kraftprovet som heter duga. Alla deltagare simmar 5,2 km, cyklar 18 mil och springer 4,2 mil på en och samma dag, och i följd! Igår var det alltså ”bara” 520 m simning, 1,8 mil cykling och därefter 4,2 km löpning. Redan gårdagens lopp är mer än jag skulle klara av.

Tävlingarna för med sig att det blir vissa hinder i trafiken. Några vägar är stängda för deltagarnas säkerhet. Inte långt från här jag bor går en stor väg som var avstängd under ett antal timmar igår kväll. Vakter fanns på plats och lotsade de bilar som ville komma över vägen. Under tävlingen gick det självklart inte, eftersom det kom cyklister från två håll, de som var på väg för vändning och de som redan hade vänt. Jisses, de första, vilka cyklar de har! Är det cyklar? Färdmedlen surrar, cyklisterna sitter fram på spetsen av sadeln och hjälmarna ser ut som rymdkepsar. Jag såg att några som troligen ska tävla på lördag tog en träningsrunda på cykel igår.

Fungerade det med trafiken då? De flesta accepterade att det var avstängt, de vände så snällt och hittade troligen en annan väg, men, men några gjorde det inte. En dam i en stor vräkig Mercedes skrek på bruten svenska att hon skulle bara över till auktionsfirman och tillbaka igen. Det var någon minut före start så damen släpptes över, och tillbaka. Mitt i tävlingen kom en Volvo som inte accepterade att han inte fick köra över. Vakten fick hoppa åt sidan och sen körde Volvon helt fräckt över först ena vägbanan och sedan nästa vägbana, då han vara såå nära att få en cyklist på motorhuven! Respektlöst! Jag frågade vakten vem det var och då sa han att det var en temperamentsfull ”utlänning” som bodde på andra sidan vägen, ivrigt påhejad av sin dam som var passagerare. Hur svårt hade det varit att parkerat bilen och gått över vägen genom gångtunneln som inte var långt borta, och sen hämtat bilen när avspärrningen upphört några timmar senare?

På lördag är det tävling igen. Alla bilister, planera ert körande, ta cykeln, bussen eller promenera! Tävlingen har funnits under ganska många år vid det här laget, så problemet med avstängning av vägar är ett återkommande fenomen. Respektera de tävlande! Gå ut och heja på dem där de svischar fram, och särskilt de som kommer längre bak i leden. Det kan vara ditt hejande som gör att de orkar lite till.

Familjealbumets hemligheter

Rubriken är titeln på en bok som jag håller på att läsa. Den är skriven av Isla Dewar, född i Edinburgh men bor nu Fife tillsammans med sin familj. Den här boken är hennes första i Sverige. Jag hittade den av en slump, som så mycket annat i livet. Alla böcker jag har är lästa, och för tillfället är jag tjurig och ska inte beställa från varken Bokus eller Adlibris. Därför har jag varit en ofta förekommande besökare på biblioteket. Ja, oftast sitter jag hemma och beställer, och sen åker dit för att hämta. Då brukar jag ofta rycka till mig någon av snabblånen också. Nu har jag läst alla snabblån som jag vill läsa och började botanisera bland hyllorna, och fann då denna bok, Familjealbumets hemligheter.

Vi får följa tre generationer i en familj. Det kommer fram än det ena, än det andra, som det förmodligen gör i de flesta familjer. Boken är lättläst och lagom intressant, men ju längre jag kommer i boken desto sämre blir texten – det saknas ord, orden är rumphuggna eller i fel tempus. Det ger ett slarvigt intryck, ett hastverk av den som översatt boken.

Jag har fastnat för en mening, som jag kopierat: ”Vi borde ha bokmärken i våra liv, tänkte hon, så att vi lätt kunde återvända till de dyrbara ögonblicken, de ögonblick som vi önskar att vi kunde uppleva på nytt”. För visst har vi många sådana ögonblick, som vi väldigt gärna skulle vilja uppleva igen, och igen?

Det finns nya sockar i butiken för den som är intresserad.

Nu ska jag ge mig iväg på utflykt. Ha en fin söndag!

Kanalsimning x 3

Idag har det simmats i kanalen i stan, tre olika tävlingar. Först i plurret var barn/ungdomar. Mitt på dan var det lagsimning och för en stund sedan hoppade 221 simglada människor i vattnet för att simma 1800 meter. Förra året var antalet 170 deltagare, så en markant ökning av deltagare i årets simning. Deltagarna simmade under tre broar. Det var spurtpriser för förste man/kvinna under varje bro. Av de 221 deltagarna var det fem eller sex som inte hade våtdräkt. Simsätten varierade.

Min motion idag sträckte sig till cykling till och från stan. Jag tror jag fick ihop till morotskakan som jag smaskade i mig till kaffet. I veckan som kommer är mitt mål att baka en plåt med riktigt god morotskaka, med mycket topping.

På vägen hem kom ett rådjur uthoppandes mellan husen, över gatan och in i skogen, mitt på blanka eftermiddagen. Det kom en bil, chauffören var en dam i min ålder, så farten var inte alltför hög utan att hon lätt klarade att släppa över rådjuren.

I morgon ska jag på utflykt, till okända nejder. Det ska bli spännande. Det kan bli fågel eller fisk, något mittemellan finns inte i detta fallet.

CIMG0210

Ett annat års kanalsimning, men med lika fint väder, ingen vind och bra temperatur, inte för varmt och inte för kallt. Temperaturen i vattnet vet jag inget om, varken något annat år eller detta året.

Valuta för pengarna

Jag har varit ute och åkt tåg, och det har hänt en del sedan förra gången jag åkte tåg. Biljetten köpte jag på nätet. Dagen före resan fick jag mejl från Pressbyrån på erbjudanden inför tågresan. Det var inget jag nappade på, men ändå en bra gest. Tåget hade inte åkt långt förrän vi fick stanna och vänta in en mötande tåg. Så fortsatte resan, förseningen blev större och större. Vi läste på om försening, när vi skulle få någon kompensation. En timmes försening skulle ge 25 procent tillbaka på biljetten. Vi blev 55 minuter försenade! Vi fick alltså åka väldigt länge för pengen. Det var ändå en ok tågresa med behaglig temperatur i vagnen. Så var det inte på hemresan. Då åkte vi med ett betydligt äldre tåg, där det saknades air condition. Vi öppnade de fönster som gick att öppna. I början av resan stängde tågmästaren fönstret med förklaringen att någon kunde kasta in saker genom fönstret! Ju längre resan fortskred desto mer sällan gick tågmästaren genom tåget, och han slutade stängde öppna fönster. Förmodligen luktade det svett, svett och svett. Hemresan blev bara tio minuter försenad. Det var ändå skrämmande att spåren är så dåliga att tåget ibland fick köra väldigt sakta förbi vissa skarvar, och alla dessa mötande tåg vi fick stanna upp för.

Det är knappast troligt att jag väljer tåg som första alternativ nästa gång jag ska ut och åka.

snigel