Dags för solglasögon

Underbart, idag tog jag på solglasögonen när jag gick till stan. Det var väldigt bra på flera vis. Glasögonen skyddar ögonen mot vinden, vilken annars gör att mina ögon, särskilt det högra, rinner när jag får vind i det.

Igår är redan historia, morgondagen vet vi inget om, men dagen idag är en gåva. Jag vågar njuta och känna glädje, vilket jag inte alltid har gjort. För att våga måste modet vara större än rädslan.

Dessa underbara äppelblommor fanns i en trädgård jag hade tillgång till i ett annat liv. I ett liv då det fanns några som inte tog chansen att lära känna mig. Det är vad det var, någon annan bestämde. Mina barn har jag lärt att tänka själva, att bli självständiga individer som vågar ha en åsikt och som fått lära sig att vara ärliga och medkännande. De har inte alltid gjort som jag har sagt, men det har varit deras val som jag inte kunnat påverka. De, precis som jag, har fått göra sina misstag och fel. Vi har  alltid stått upp för varandras beslut i livet, hur tokiga de än har varit.

Våra barn är ett lån, det får vi inte glömma. Vi äger dem inte! Däremot ska vi alltid finnas där för dem, när och om de behöver en hjälpande hand. Susanna Alakoskis dagbok är ingen munter läsning om hur barn kan ha det. Inget litet barn borde få ha det som hon hade det som barn. Självklart har barndomen präglat henne, och alla oss andra. Vi har alla en packning i ryggsäcken. Den kan vi inte byta ut, men vi kan stuva om den, så den inte tynger så mycket.

Dessa körsbärsblommor finns på andra sidan gatan framåt försommaren där jag bor nu. En hel rad med träd med så här fina blommor.

Dagens lunch fick mig att fundera i dessa banor, kanske inte lunchen i sig, men diskussionen runt bordet kom in på dessa svåra frågor.  Pratet fortsatte med arrangemanget kring en mässa som ska gå av stapeln i maj. En avstämning ska göras imorgon så att allt går enligt planerna, och att alla gör det de blivit tillsatta att göra. Sonen som har hand om artistbokningarna är klar med sitt uppdrag. Han skulle bara sammanställa inför mötet imorgon.  Då, i maj, har kanske körsbärsblommorna slagit ut.

Imorse bråkade teven. Först kom det ingen bild alls, sen lite rutor och så småningom började bilden bli någorlunda klar och jag hörde vad de sa. Bilden hängde sig och stökade. Då funderade jag på om teven håller på att lägga av. Vid lunchens prat fick jag veta av de övriga att även deras apparater beter sig på detta vis ibland. Frysen behöver bytas och spisen är slö. Teve uppepå det vore liksom lite för mycket.

Min första pyttipanna är klar. Nu ska tråden fästas och sen ska den monteras. Den var kul och enkel att göra, och kan dekorera den tristaste tröja eller kappa. Jag har meddelat konstruktören att mönstret var mycket pedagogiskt och enkelt att följa. Det gick inte att göra fel.

Vilken härlig dag!

Det låter som, och är, en schlagertitel från längesen. Jag är totalt omusikalisk och kan inga schlagers, sjunger aldrig, inte ens i duschen, men kan en massa gamla schlagertitlar. Däremot kan jag inte en enda titel på någon nyare låt.

Dagen började när klockan ringde. Frukost till katten och mig. På nyheterna konstaterar jag att valet i Italien fortfarande dominerar flödet. Läser några kapitel i Susanna Alakoskis bok ”Oktober i FattigSverige”, skriven i dagboksform. Boken är ny och skrevs efter debatten om barnfattigdom. Som vanligt får vi inblickar i hennes liv och främst hennes barndom. Jag har inte kommit så långt men den är intressant, och att få se hur andra har det väcker många tankar.

På med motionskläder för ett pass på gymmet. Väl hemma igen blev det några timmars kontorsarbete. Ut i det härliga vädret med ryggsäck på ryggen och raska steg till den stora matbutiken. Handlade så mycket som jag kunde packa ner i ryggsäcken. Det blev ca fem kilo, och det var inga problem att bära hem det. Då var det dags för lunch, efter principen, jag tar vad som finns i kylskåpet och det blev riktigt gott. Sen var det kaffe och stickning framför teven. Nu tittade jag på killarna som åkte skidor, 15 km. Svenske Johan Olsson fick en silverpeng. Efteråt sa han att föret var tungt och att han var alldeles slut när han gick i mål och slängde sig på snön och kommenterade det med: jag brukar inte lägga mig och göra snöänglar! Ännu tröttade var Petter Northug jr som styrde skidorna mot kanten och fullkomligt stöp i backen.

Bokföring och mera pappersarbete. Därtill en spontanfika. Det har varit en dag i full fart men ändå tid för avkoppling. Efter den långa promenaden i det härliga vädret känns det i kinderna, som om jag varit i solen.

Trevlig fortsättning på måndagskvällen!

Utsikt från mina fönster

Det här är utsikten från mitt köksfönster respektive det lilla fönstret i sovrummet. Nu är jag inplastad igen, och inte bara jag, hela husets fönster är paketerade i plast. Jag utgår från att grabbarna som smugit omkring utanför fönstren gör sitt jobb snabbt, tyst och lätt. De ska alltså lagas runt fönstre n, det som  knackades sönder när pcb:n togs bort. Det känns minst sagt lite instängt.

Jag var ute en runda och kunde i stort sett gå utan att kliva i modd eller snö. Härligt! Boken ”Stjärnlösa nätter” är återlämnad, låna den om du inte läst den! Den var mycket bra, och dessutom sann. En ung kille, en kurd, som växt upp i Sverige, blir som 19-åring bortgift med en kusin under en semester i Irak. Boken ger verkligen en bra inblick i den kurdiska kulturen, och krocken med det svenska samhället. Familjen och dess heder är viktigast av allt för en kurd.

På vägen hem stötte jag ihop med en kusin. Han är nämndeman i tingsrätten, förhandlingarna hade blivit inställda under eftermiddagen eftersom den tilltalade hade tappat det svenska språket. En tolk ska kallas till nästa förhandlingstillfälle. Min kusin skulle vänta på att frugan slutade jobbet så han fick skjuts hem till Öland. Vi pratade i gathörnet både länge och väl. Det gör vi alltid när vi pratas vid. Min kusin och hans fru ska snart åka på en resa till Turkiet, en rundresa för att se alla sevärdheter. Det blir säkert en intressant resa.

Det var skönt ute och det kändes härligt i luften, och inombords. Fåglarna kvittrar och säger att nu är det snart vår, men vi får vänta lite, lite till.

Nytt i butiken, tvålgömma, liten necessär och tvättsvamp i form av en vante. Väldigt bra och billiga saker, och som vanligt finns det bara ett fåtal eller bara en var varje.

Genom plasten ser det ut som solen går ner och är alldeles röd. Trevlig kväll!

Absolut vår i luften

Någon som fortfarande har en cd-spelare? Då kan du skaffa en avkopplande och stillsam liten cd på 23 minuter med musik och vatten som naturljud. Skivan är liten, liten men passar alla spelare. Mittenbilden är pimpsten från italienska Martini massage. Pimpstenen är i greppvänlig storlek, passar bra till alla förhårdnader. Den fina lilla handväskan är rutor i pärlemor sammanfogade med små, små pärlor. Även botten är rutmönstrad men sidorna är i tjockt sidenliknande tyg. Som vanligt, är du intresserad, gå in i webbutiken och botanisera.

Morgonen bjöd på sol som glittrade i dammet på mitt glasbord. Även när det är nytorkat kan jag se dammkorn på det. Dammsugaren åkte fram eftersom katten lämnat spår i sin favoritstol. Eftersom hon är vit och gul syns det väl på den blå stolen. Normalt sett går jag ett varv med en klisterborste men idag räckte det inte. Det behövdes bättre don.

Glada tillrop kom från Dalarna där det är strålande sol som glittrar i snön och på rimfrosten i träden. Vackert, men nej tack! På min promenad till simhallen för ett pass vattengympa kunde jag absolut känna vår i luften. Där snön har försvunnit ser jag ju att det finns gräs, som grönskar så småningom.

Min favoritfilm ”Searching for Suger man” fick sin Oscar i klassen bästa dokumentär helt enligt förhandstipsen. Malik Bendjelloul har regisserat filmen. Han lärde sig att göra film när han gick på Högskolan i Kalmar, nuvarande Linnéuniversitetet. En ölänning fick också en Oscar, Per Hallberg, och det var hans tredje Oscar i ljudklassen. Även en annan svensk fick en statyett i ljudklassen, Paul NJ Ottosson. Jennifer Lawrence som fick en Oscar i klassen bästa kvinnliga huvudroll, hade på sin väg upp på scenen fullt sjå med att dra upp klänningen så inte behagen skulle ramla ut, vilket gjorde att hon själv föll i trappan. Det är nog alla människors fasa, att ramla i trappan på väg upp eller ner, när många människor ser på. Jennifer Lawrence klänning var snyggare nertill än upptill, inget tyg upptill och allt tyg nertill. Många av grabbarna hade mer eller mindre stora skägg. Dustin Hoffman påminde väldigt mycket om Tom Jones utseendemässigt.

Har börjat läsa en intressant bok om hur det är att vara kurd, krocken mellan det svenska samhället och det kurdiska livet. Boken heter ”Stjärnlösa nätter” och är skriven av Arkan Asaad. Pyttipannauddarna är snart klara. Sen börjar det svåra, att göra själva sjalen. Jag är lite efter bland mina födelsedagar, inte just min födelsedag, utan en väns födelsedag. Hon fyllde redan i slutet av januari, alltså för en månad sedan, och jag har ännu inte gratulerat henne på riktigt.

Var extra snäll mot någon denna måndagskväll!

 

Härlig söndag!

Nya saker i butiken. Det vita är en mirakelvante som du tar bort make up med, och bara använder vatten. Vanten är bara att skölja ur och använda igen. En fantastisk vante som ingen som provat kan vara utan. Alla dessa tre saker finns bara i ett exemplar. Båda väskorna är i ett mjukt skinnliknande material som går att torka av. Det är fantasin som sätter gränser för vad du kan använda dem till. Vid intresse, gå in i butiken!

Det kommer att dyka upp lite av varje, nu när jag kommer åt kartongerna i mitt ordinarie förråd. I samma kartong som produkterna ovan fanns även lite tomtar, de får vänta i kartongen, jättejättefina doftljus i olika storlekar, ljuslyktor och en ljusstake och flera värmeljushållare. Jakten på nya saker fortsätter.

Båda böckerna om Irene Huss är lästa med stor behållning. Båda var spännande och skulle kunna vara en inblick i polisarbete av idag, och vad de kan råka ut för. Narkotika, pengar och otorhet är en kompott som finns i verkliga livet, runt omkring oss.

På gymmet hittade jag en dam som även går på vattengympan. Hon hade hjälp av en personlig tränare för att komma rätt i sin träning. Även jag fick ett tips på en maskin som jag kunde förbättra träningen i. När jag går från gymmet passerar jag min närmaste matbutik, och slinker allt som oftast in, idag för att köpa en bit getost att fylla laxfiléerna med och en burk mat till katten. Det lockar inte till varken köp av godis eller kakor när jag kommer från gymmet.

Väl hemma igen hann jag se att Sverige skidade till sig två silvermedaljer, en på damsidan genom Charlotte Kalla och Ida Ingemarsdotter och en på herrsidan genom Marcus Hellner och Emil Jönsson. Norge på herrsidan gjorde tydligen bort sig och kom inte till final. Det är så små marginaler så den kan hända precis vem som helst.

Laxen är i ugnen och potatisen som ska bli mos kokar på spisen. Det blir dagens middag efter den bastanta kinesbuffén igår. Letandet efter en resa till solen fortsätter. Snön töar bort, det var slask på trottoaren, och sportlovet är slut, så nu behöver det inte komma mer snö. Tack för denna gången snön! Hej då!

Brottet fortsätter ikväll, spännande, spännande! Det ska jag se. Vad ska du göra resten av dagen?

Många stora projekt

Träffade en trevlig dam på gymmet imorse. Hon hade köpt årskort, har problem med ryggen och tyckte det var ett enkelt val att gå till gymmet för att stärka muskelkorsetten mage-rygg, för att bli starkare och ha mindre ont. Jag går till gymmet i förebyggande syfte, att slippa få ont. Dessutom blir humöret mycket bättre efter ett gympass, så idag är det fart framåt.

Det blev en jobblunch på stan där idéer bollades flitigt. En stor mässa är på gång, en långhelg i maj. Jag är bara involverad på så vis att jag ska ställa ut, gamla och nya produkter. Vi håller på att ta hem en del produkter som går att stoppa i munnen. Alla äter och alla vill äta gott. Till en del kan vi hjälpa till med det, men det är varken julbröd eller färska jordgubbar vi ska bidra med. Det blir helt andra grejer.

Andra projekt som är påbörjade är en bok, den får vänta om tiden inte räcker till. Ett projekt som kommit längre är en dokumentärfilm som ska vara klar till i januari 2014. Vi har fått tillgång till arkivet på TV4. Ett möte är inbokat med ett förbund. Aftonbladet är med i projektet.

En webbutik med flugor, inte fiskeflugor, utan flugor istället för slips, är snart sjösatt (bow tie stories). Ja, det händer mycket, och stora saker, men det dröjer innan vi ser frukterna av dessa jobb. För att förbereda en del av detta har jag fått hjälp att flytta över en del från mitt vanliga förråd till mitt extra förråd. Min hjälp kom samtidigt som en dam som skulle in i huset och väntade på att bli insläppt. Damen skulle besöka sonen, sa min hjälp (ett antagande). Den som släppte in var grannen ovanpå och damen var inte hans mamma utan hans äldre slitna flickvän. Det är inte bara jag som trott att hon är hans mamma, men en mamma kommer aldrig med en påse från Systembolaget till sitt barn.

Stellan firade sin halvårsdag med att vara med på babyrytmik i kyrkan och fick dagen till ära åka sittvagn. Jag har sett att prinsessan Estelle har ätit tårta idag på sin ettårsdag

Igår tittade jag på Lena Ph från hennes show i Göteborg. Hon är en duktig showartist som gärna bjuder på sig själv. Jag har sett henne live i Jönköping vid ett tillfälle då hon också gjorde en bra show. Däremot skulle jag aldrig köpa hennes musik.

När jag ändå är i krokarna så kan jag ju besöka Maramö, även om jag inte är inbjuden till alliansens möte där på måndag-tisdag. Vad jag förstått så är hela byn engagerad. Annie Lööf har lånat föräldragården för mötet. Pappan har skottat upp  utanför gårdsplanen för alla tillresta journalister. Någon annan i byn har fått uppdraget att laga maten till tillställningen. Man intervjuade en kusin till Annie Lööf. Kusinen sa att Annie i alla fall är hemma på julafton. Den lilla kusinen är kanske fem-sex år.

Batterierna på laddning

Här är ungefär hälften av uddarna till min första pyttipanna. Det går fort och lätt när jag väl kommit underfund med mönstret, bra tevepyssel. Jag ser fram emot att få den färdig, att ha till nästa utställning. Pyttipannor i olika färger och olika storlekar. Garnet är silke och lammull, kliar inte. Mycket av denna sortens garn har jag skickat kors och tvärs i Sverige, mest i södra Sverige. Stickar man inte i norra Sverige?

Idag har killar tittat in till mig flera gånger under dagen. Några har gått förbi utanför och borstat ner snön. Efter det några andra, eller samma killar, och satte upp nya, fina fönsterbleck. Det tar sig, som mordbrännaren sa. Det som återstår är att putsa till utvändigt runt föntren där man tagit bort pcb. Först därefter blir jag av med det blå skynket, puh!

Stellan är sex månader idag, och prinsessan Estelle fyller ett år imorgon. När Stellan var här i helgen passade han på att ha en sovstund. Sen vaknade han och var väldigt glad, men var inte så pigg på att låta sig bäras av farmor. Stellan har nu börjat äta lite mat, frukt och gröt som ett komplement till amningen. Han äter allt med god aptit och dricker vatten efteråt från pipflaska med handtag som han håller själv.

Det är många stora saker som händer, samtidigt som det mal väldigt långsamt. Allt tar på krafterna, varför det är väldigt skönt med några lugna dagar utan inplanerade saker. Då är det gott med en lätt stickning, några spännande böcker, trevligt prat över en kopp kaffe eller en lunch. Efter att ha laddat batterierna så blir det full fart framåt igen med ny positiv energi och glädje.  Trevlig fredagskväll!

Sticka pyttipanna

 

Så här ser en pyttipanna ut. Jag har lånat bilden och mönstret från bloggen garnomera.wordpress.com . Det går även att göra en sillsallad. Pyttipannan går att variera i det oändliga med hjälp av garn och tjocklek på stickor. Man ska börja med uddarna. Det ska bli jättespännande att se om jag begriper hur man gör.

Till min promenad valde jag fel kängor. Jag valde de grövsta kängorna, som jag vet att jag bara kan gå i, i en timme. Sen värker min hallus vulgus som jag har på höger fot. Bäst mår mina fötter i mina gympadojor men det är inte alltid jag vill ha dem. Jag provade ut till soprummet i min röda högskaftade kängor. De var inte sköna, lite för stora, och de korta röda kängorna kan jag också få ont av vid längre sträckor. Det är besvärligt med onda fötter. Knölen på höger fot kan bara bli bra genom operation, och då är valet lätt, hellre alltid gympadojor än operation. Jag är vansinnigt rädd för kniven. Vad är väl en knöl på foten, när det kunde vara så mycket värre . Det kan nästan alltid vara värre, även om det inte alltid är en tröst som hjälper.

Min cykel är märkt med namn, lägenhetsnummer och dagens datum. Siste februari ska föreningen inventera cykelförråden. De cyklar som då inte är märkta ska forslas iväg till ett uppsamlingsställe där de får hämtas av rättmätig ägare, hur vet jag inte. Resterande cyklar, cyklar som lämnats av någon, vet jag inte heller vad man tänkt göra med. Det är bra med en rensning, för jag utgår från att flera cyklar saknar ägare.

En kopp nybryggt kaffe hjälper nästan alltid mot det mesta. Det är precis vad jag ska ta nu, en god kopp kaffe från nyöppnat paket av Mollbergs blandning, innan jag ger mig i kast med pyttipannan. Gör du något spännande denna torsdag?

 

 

 

Snö är både plus och minus

Min cremefärgade, stora matta i vardagsrummet, som fönstergubbarna ville jag skulle rulla ihop, har idag fått sig en uppfräschning i snön. Jag tog mattan under armen och rullade ut den i snön med uppåtsidan ner i snö. Sen piskade och bankade jag en stund och så rullade jag ihop igen, greppade mattan under armen och fick hjälp av en fönstergubbe att öppna ytterdörren. Nu ligger mattan på sin plats och ser alldeles ny ut. Den blev väldigt fin, och jag blev svettig av jobbet. Det har vairt mycket gubbar idag. En var inne i köket och satte upp den sista persiennen, så nu är min lägenhet klar efter fönsterbytet. Det blir besiktning om två veckor. När jag hämtade posten stötte jag ihop med vicevärden. Han kom med förrådanyckeln igår. På förmiddagen gick jag dit för att titta, och kom inte in. Jag talade om det för vicevärden, som då följde med mig till förrådet. Samtidigt som man driver om nyckeln ska man kasta sig med hela sin tyngd mot dörren. Då går det att låsa upp!

Just idag flödar inte kreativiteten men den positiva känslan finns i kroppen. Jag ser fram emot när fälten på nytt är blåskimrande av blommor.

Snön yr omkring, ibland mer, ibland mindre. Inte en skolledig unge har jag sett. Förmodligen häckar de i sitt rum med sin telefon eller möjligen röjer de i simhallen. Jag vill inte heller gå ut, så det har jag gemensamt med skolungdomarna, men där slutar likheten. Plogarna har kört, återigen gubbar bakom plogen, och skrapar så långt ner de kan med påföljd att det blir rena isbanan. Innan de hunnit strö på sand så är det ”bambi” på hal is. Hur ska man ta emot sig, om man faller? Stellans mormor halkade när hon skulle gå ut till sopsorteringen, och bröt ena handleden. Först gips och därefter skena, och sjukskrivning i flera månader eftersom hon måste kunna använda handen i jobbet. För några vintrar sedan var det flera på jobbet som bröt både det ena och det andra, en bröt handleden när hon var ute och rökte! En annan hade bråttom till gymmet och halkade, fick stödjande bandage på ena handleden, ingen operation utan det skulle läka ihop på egen hand. Vi kvinnor har tydligen bräckliga handleder. Kan det hjälpa med broddar? Använder du broddar när det är isigt underlag?

Luktärter är en av mina favoritblommor.

Jag läser två böcker om Irene Huss, båda väldigt, väldigt spännande, av Helene Tursten. Som sänglektyr har jag ”I skydd av skuggorna” och i läsfåtöljen har jag ”Den krossade Tanghästen”. Det är i handlingen många år mellan böckerna. Irene har bytt hund men har samme make i båda böckerna.

Perfekta julkortsbilder

Idag hade man fått perfekta bilder till julkort! Snön som började komma igårkväll ligger blöt på alla träd och buskar. Vägskyltarna är översnöade och plogarna kör igen. Det är sportlov, men inga barn vill vara ute i detta busväder. Det blåser rejält. Vimpeln utanför står rakt ut. Det blåser från nordost, brrr!!! Det var väldigt vackert ute på landet, i skogen, på väg till bilskroten, men jag vill ju ha sol och värme………….Planerna på en eller flera resor är påbörjade.

Vilket bestyr jag hade i morse innan jag fattade att det var handtagslås på fönstrens handtag. När det blivit ljust och jag vaknat och hade glasögon på näsan var det lätt som en plätt att både öppna och stänga mina nya fönster. Det mesta är på sin ordinarie plats igen.

Dagens ros går till alla omtänksamma och hjälpsamma människor. Tack för att ni finns!

Igår köpte jag en kul, liten tavla med text, texten lyder:

YESTERDAY is history

TOMORROW is a mystery

TODAY is a gift