Meningen med bloggande

Bloggandet är en ny företeelse för mig. Jag är inte med på face book. Tidigare nöjde jag mig med mailkontakter med vänner och bekanta. Det tycker jag är ett smidigt sätt att förmedla nyheter, fråga om något och hålla kontakt. Den som får mailet väljer själv när det ska läsas. Telefon är mer personligt men tillfället kan vara fel. Telefonsamtal kan vara korta ärenden eller långa diskussionssamtal. I går kväll pratade jag med en f d kollega från skattetiden. Hon bor numera i Östersund och har sommarhus en bit utanför stan. Där uppe börjar älgjakten på måndag. När det blir långt mellan gångerna har samtalen en tendens att bli långa och mycket trevliga.

Bilder från gårdagens koloniarbete. Det var evigheter sedan jag körde med en handjagare. Jag tog det som ett träningspass. Spisen är från Bosnien. Efter kriget där nere fick alla som blivit av med sina hem en spis. Det är ingen tung järnspis utan av ett lättare material. Mina grannar har fraktat den från Bosnien till kolonin. Där lagar dom mat på den. Tomater på friland finns det också, just den här sorten med små, gula tomater är väldigt god. Jag undrar var mina grannar är eftersom dom skulle kommit i lördags. I morgon är det lördag igen.

Min avsikt med bloggen var att skriva lite om ditt och datt. Det har jag gjort, provat mig fram på lite olika sätt. Jag har givetvis kollat på andra bloggar. Det finns hur många som helst, och alla är olika, och unika. En del bloggar visar bara bilder, underbara och fantastiska bilder. Andra kan visa tio bilder på ett kort dom håller på att tillverka. Även annat handarbete får stort utrymme i vissa bloggar, också med detaljerade bilder på deras arbeten.

De som mest skriver om livet, skriver ofta väldigt naket och självutlämnande, på gott och ont skulle jag vilja säga, med tanke på att vem som helst, t ex arbetsgivare, myndigheter kan läsa. Det finns dom som skriver inlägg som bara är för vissa (med lösenord). I dom bloggarna kan jag känna att jag inte är riktigt välkommen, att det sållas vad jag får läsa. Det finns dom som varje dag berättar om sitt fantastiska arbete och hur duktiga dom är på sitt arbete, hur gott om pengar dom har och därför kan köpa sig lycka i form av den ena klänningen efter den andra och det ena skoparet efter det andra. Den som har bloggen skriver självklart om precis vad som helst, och jag som läsare väljer också om jag vill läsa den eller den bloggen. Det finns dom som bara skriver om kläder och utseende och dom som skriver om vad som händer i lite större perspektiv.

Bilder från min utställning på sjukhuset. Det är ett kul och bra sätt att visa upp mina produkter. Jag hade ett bra samtal med en kvinna som tittade på utställningen när jag tog bilderna. Det är inga bra bilder, för långt avstånd, men ger en liten bild av utställningen. Många anställda på sjukhuset passerar förbi på väg till eller från jobbet.

Jag spontanskriver, dvs jag vet inte vad jag ska skriva när jag sätter mig för att skriva. Jag undviker att skriva negativt om någon. Just nu finns det en person som jag skulle vilja skriva mycket och negativt om, men jag ska inte göra det. Det är en sak mellan honom och mig, men fler borde få veta vilka karaktärsdrag han har som inte är ok.

Som sagt, jag vet inte i vilken omfattning eller på vilket sätt jag ska fortsätta blogga. Helt klart ska jag lära mig mer tekniska finesser. Sen får vi se. Jag önskar dig en trevlig och bra fredag. Det ska jag ha. Jag ska träffa B, f d kollega. Nästan alla nu för tiden är  f d någonting. Vi ska gå till stället som kör med GG-dieten (GG=gööörgott).

Både rätt och fel

Jag har angett fel adress, mycket klantigt av mig. Rätt adress är: http://farmorssakerochting.storedo.com Jag vet inte om det hjälper, själv får jag inte fram sidan genom att söka på den, men jag har bett om hjälp. Tålamod! Jag vet om att sidan inte kommer fram, och jag kan inte göra något åt det men har begärt assistans, ok? I går kom det till lite nallar och ett par gulliga ”hjärtetroll” och försvann lite andra grejer, så på något vis finns det kunder som hittar sidan.

Dagens motivationsord: Försök finna den plats där du ”hör hemma”!

För min del är det kanske något helt annat än en blogg som är mitt hem. Det får jag fundera på.

Jag provade länken här ovan, och kors i taket – det funkade!

Som vanligt

I dag är en dag bland alla andra dagar. Det är som vanligt. Min moster och jag brukar prata om så bra det är när det är som vanligt, lugnt och tryggt. Sen vill jag förstås att det ska komma lite toppar men dalarna kan jag hoppa över.

Jag var på ett tryckeri i går och fick en offert som jag tyckte var för dyr, men kanske var det ett riktigt bra pris. I dag ska jag kolla av, om jag ska ändra på det som ska tryckas, eller om det ska få vara hemslöjd.

Som ni förstått är jag inget tekniksnille, kanske inget annat snille heller men det finns saker jag är bättre på än just teknik. Jag har lagt till en länk, och det står att den syns men jag kan inte se den. Kan du?

Den här roliga handduken har jag lagt in i min webbutik, och det är den som jag länkat till, men så här går väl också http://famorssakeroting.storedo.com Tofflan, om du inte hade så mycket att göra skulle jag åka till din stad och få en lektion. Det skulle vara avdragsgillt. Jag uppskattar mycket all hjälp jag redan fått. Tack!

I dagens blad står det att i går morse var det bara 0,4 grader varmt. Inte undra på att jag tyckte det var kallt på min cykeltur under morgontimmarna.

Lite motivation kanske både jag och du behöver i dag: Försök att finna det som är lustbetonat i din vardag!

Det gör jag. En god kopp kaffe med trevligt sällskap gör vardagen väldigt lustbetonad. Jens hos Konrads tillreder väldigt gott italienskt kaffe, som jag dessutom håller mig mätt på, så det är rena bantningskuren. Goda nyheter gör också vardagen väldigt lustbetonad. Jag fick just en mycket god nyhet.

Annan temperatur

I förrgår när jag cyklade till kolonin var temperaturen behaglig. I morse när jag gjorde samma tur vid ungefär samma tid var det betydligt kallare. Det hade inte varit fel med vantar, och tjockare skor än de gympadojor jag hade på mig. Så fort det ändrar sig.

Skyltningen gick bra. Jag kände mig nöjd när jag åkte därifrån. Det hände en malör, jag slog av handen på en figur. Den fick följa med hem igen. De klistertuber jag hade var gamla och hade torkat ihop. Det blev en cykeltur, först till biblioteket och sedan till ÖB för att köpa en tub klister. Utanför ÖB träffade jag på en kusin. Vi hade ett långt och trevligt samtal, tills han fick larm. Han var i tjänst, första dagen efter semestern. Det är alltför sällan jag träffar mina kusiner. En annan kusin fyller snart 60 år. Hon vill inte bli firad. I stället åker hon till Turkiet.

Den här roliga skålen finns i webbutiken. Den passar bra för lördagsgodis, jordnötter eller något annat gott. Det går ju även att lägga morotsstavar och selleribitar i den.

Behöver jag någon motivation i dag? Jag tar ett ord på vägen i förebyggande syfte. Här kommer det: Ibland kan det fordras miljöombyte för att få större lust.

Jag har nu tagit bort bilden den 26 augusti och lagt in den igen, fast mindre. Hoppas ni kan se den!

Avgrävd kabel

Ingen tidning! Så naket det känns! Ser på webben att en avgrävd kabel gör att tidningen är försenad. För min del är prognosen att jag har tidningen till klockan åtta. Det finns tydligen dom som inte får dagens tidning förrän i morgon!!! Övergå till enbart läsning på webben, nja, hela tidningen finns ju inte där. Jag vill själv kunna bestämma vad jag vill läsa eller låta bli att läsa, så det blir papperstidningen ett tag till i alla fall.

Apropå gårdagens bild så förstår jag inte varför den inte syns. I min dator ser den ut precis som den ska men jag har förstått att ni som läser inte fått någon bild. Det kommer bilder framöver för den som undrar. Bilden igår var den lille pojken som håller om sin pappas tumme. Alla dom små fingrarna som håller runt pappans stora tumme, en väldigt fin bild som jag beklagar att ni inte fick se.

Morgonen har inte börjat ännu. Det är helt stilla och solen skiner. Jag tar mitt kaffe och läser i ”Journal 64” tills jag ska åka och skylta.

I går la jag in några ljuslyktor och fulsnygga tomtar. Vi är snart där!

Bilden överst är från en byväg på Öland. Det var lite höst över de bruna fälten med sina stubbade grödor. Balarna var inte plastade, vilket är ovanligt, men snyggare. Nu är det väl inte vad som är snyggt eller inte som bestämmer hur skörden ska behandlas, men om jag fick bestämma skulle plasten bort.

 

I dag blir en bra dag!

Stor kärlek mellan barn och pappa.

Denna rofyllda söndagsmorgon, trodde jag, blev en hektisk morgon med teknikstrul och en cykeltur bort till kolonin som jag inte räknat med. Mina grnnar skulle kommit hem i går men har ännu inte synts till. Därför hastade jag iväg på cykeln för att kolla att allt är i sin ordning. Jajamen, nu är det som när grannarna reste iväg. Förutom halvätna majskolvar, som jag nog får ändra mig till att det är fåglarna som hittat ett nytt matställe. I hastigheten kastade jag på mig min träningsjacka, och insåg att jag kanske borde skaffa en ny. Jag gör reklam för Kurts husvagnar i Ludvika. Därifrån flyttade jag 1999, men jag kan ju konstatera att det är bra kvalitet på jackan som inte är uppsliten, och det beror inte på dåligt användande.

Trevligast i dag blir middagen med sonen. Det blir även en tur till mamma för att visa bilder på hennes sjunde barnbarnsbarn. Däremellan blir det mycket jobb. I morgon ska jag ställa ut på sjukhuset i en stor monter i tre veckor. Det är mycket som ska med, packas försiktigt och sen ställas upp snyggt. Det ska finnas bra information som lockar till köp. Jag ser det som en bra möjlighet att visa upp mina produkter.

Jag börjar alltid min morgon i slowmotion för att komma igång på rätt sätt. När det inte finns en morgontidning tar jag en bok. I dag började jag i Jussi Adler-Olsens bok ”Journal 64”. Jag skulle kunnat sträckläsa den.

Fullt fokus och bra motivation men jag skickar med ett ord i alla fall från motivationsboken: Övervunna svårigheter ger behagliga tankar och ökar motivationen.

Min födelsedag

I dag är det min födelsedag, så jag har lite annat för mig i dag, än att få till några rader här. Min bror har också födelsedag i dag. Vi är inte tvillingar. Han kom när jag fyllde åtta år. Mitt kalas blev inställt med kort varsel. Förra året var vi tillsammans på födelsedagen. Vi hade planeringsmöte med mamma, så hon var där, min syster var med och en hel radda med människor från kommunen, biståndshandläggare, två sjukgymnaster och en från hemtjänsten. Vi åt tårta och hade ett trevligt möte. Det går givetvis att fira, eller välja att inte fira, sin födelsedag på alla möjliga olika sätt.

Hur firar du helst din födelsedag?

Åter till verkligheten

Jag är fortfarande i en bubbla och känner en enorm eufori över födelsen. Jag kan inte se mig mätt på bilderna av honom. Nu önskar jag att den lilla familjen hittar sina nya rutiner och att vardagen blir till en fest.

Vid min morgontur till kolonin hittade jag dessa vackra luktärter. Det var frisk luft i dag. Ute på kolonin var det lugnt, bara en till var där. Alla har så pyntat och fint. Någon har ätit halva majskolvar, så jag utgår från att majsen är klar. Min misstanke om vem som smaskar majs är mössen!!

Från majs till Masai är inte steget så långt, eller egentligen väldigt långt. Nu är inte Masai en folkslag utan ett klädmärke. Min väninna U har köpt dessa två tunikor som hon bara haft ett par gånger eftersom dom känts som felköp för henne. Därför säljer hon dom för 200 kronor styck. Storleken är M, materialet är viscose, tvättas på ullprogrammet. Den lila går väldigt bra ihop med cerise och vinrött. Den har fickor i sidorna, söt holkärm och är något längre bak än fram. Den kornblå är i lite creppad kvalitet, har en snygg halsringning, en avskärning ca en decimeter från nederkanten, trekvartsärm och ett snyggt skärp där bak. Den blå färgen är kall.

Jag har även lagt in tunikorna i butiken.

I motivationsboken hittar jag följande:  Sikta uppåt och bli motiverad istället för att titta neråt – för då blir du bara yr i huvudet.

Jag är en mycket glad farmor!

Smaka på ordet – farmor – fantastiskt, och ännu inte helt greppbart. Jag har sett bilder på den lille pojken som fortfarande kallas Blåbäret, men det är ändå så ofattbart, att det är mitt lilla barnbarn. Jag kan inte se mig mätt på barnet. Han är väldigt mycket sin pappa, vid födelsen en centimeter längre och tio gram lättare. Båda fick på slutet hjälp av en sugklocka. Till utseendet är han också mycket en bild av sin pappa som nyfödd. Pappan är redan utkörd från sjukhuset. Mamman och sonen åker hem i morgon, om allt går enligt planerna. Farmor kommer släpandes på blöjor i massor när det blir dags för första besöket.

Allt annat blir liksom sekundärt just nu. Håll till godo med ännu en hortensia.

Farmor på riktigt

Nu är jag farmor på riktigt. För mindre än två timmar sedan kom den lille krabaten. Jag har bara fått en kort rapport från en trött och lycklig pappa. Nu vilar den lilla familjen ut på Södersjukhuset, så får jag (och ni) veta mer så småningom. Det känns så ofantligt härligt, och samtidigt så ofattbart. Det har kommit en ny liten människa som jag ska få lära känna. Han är mitt barnbarn. Jag är så lycklig!