Höstsöndag utan gnäll

Så här såg det ut när jag cyklade till bion. Jag glömde mitt biokort så jag fick vända om och hämta det. Då träffade jag en som tidigare varit vice värd i föreningen. Vi bytte några ord. Han är alltid väldigt vänlig, positiv och trevlig. Just nu hade han läst beskattningsrätt. Det diskuterade vi en stund, att skatt faktiskt är kul, ju mer man kan desto bättre blir det.

Filmen var riktigt bra. Vi får alltid en liten remsa där vi ska betygsätta filmen, från ett-sex. Förra filmen gav jag en fyra. Den fick ett snittbetyg på 4,6. Mannen från Le Have fick en femma av mig. Jag hade kanske velat se lite mer vyer från Le Havre eftersom jag varit där, och tyckte då att det var en riktigt fin liten pärla. Jag minns att vi torrskodda kunde gå ut till Mont-Saint-Michel som inte ligger så långt därifrån.

Eftersom jag inte tycker om att flyga och under många år vägrade flyga så reste vi med bil runt i hela Europa. Jag har därför sett väldigt mycket och har en massa olika pärlor som jag kan ta fram ur minnet lite då och då. Ofta har pärlorna hittats genom att lämna de stora vägarna. Jag är mycket tacksam för alla dessa resor som gett mig så mycket i upplevelser.

Den som läser här lite då och då vet att jag tillsammans med L besökte Mönsterås för några veckor sedan. L lämnade in sitt dragspel i musikaffären. Affären har nu ringt och talat om att spelet är sålt. L har dessutom sålt en materialsats till en folkdräkt som hon haft liggandes sedan 80-talet. Det visar att allt går att sälja, och att det räcker med en spekulant vid rätt tillfälle.

Morgonrapport från Kristianstad, solen skiner där. Jag har pratat med min moster som bor där. Hennes sambo är lite krasslig så han har hemtjänst, en sjuksköterksa kommer då och då och nu hade även en läkare varit hemma för att titta till sambon. Det tyckte de var väldigt smidigt och bra. De har även städhjälp med Rut-avdrag, en firma som även ombesörjer tvätt av lakan. Moster är väldigt nöjd med den hjälp de får. Hon är en mycket positiv person, och jag blir alltid glad av att prata med henne.

Stellans mamma fyller 29 år idag och grattades redan på lördagen med middag ute på restaurang. Stellan hade barnvakt. Det tycker jag var kul, att hon fick klä upp sig lite och gå ut en stund. Det behövde hon. Bra initiativ!

Det blir en långpromenad i vindtät parkas före sopplunchen. Det blir sparrissoppa. Sen blir det fortsatt läsning i Mercurium, två århundranden och två mordhistorier, intressant!

Raggsockar till tre-fyraåring finns nu i webbutiken. Det lilla urklippet visar att ord i svenskan kan ha flera betydelser. Här står det: Oj då! Det var visst en bra kondis man skulle ha. Inte ett bra kondis. Hon håller en tårtkartong i handen. Det finns fler ord som har flera olika betydelser, så jag kan förstå att det är svårt att lära sig svenska.

Dagens ord från motivationsboken blir: Förlita dig även på magkänslan!

Inte bara elände

Vad är det som lockar till läsning? Är det när allt är sockersött och inga orosmoln finns på himlen, eller är det när all jävelskap drabbar en och samma människa? Vill man läsa om elände så länge det inte drabbar mig själv? Eller vill man helst läsa om mer eller mindre friserade historier som bara andas lycka och glädje? Livet är sällan svart eller vitt, men jag tror att alla har vi toppar och dalar.

Jag funderar vad som kan få en människa att utnyttja en annan människa, eller flera, för att få något man annars inte hade fått. Den som säljer sin själ, är det mindre klandervärt än den som säljer sin kropp?

Det finns ett par exempel jag tänker på. Det ena är en kvinna som blev bjuden på en resa av sin ingifta familj. Nästan direkt efter hemkomsten ville hon skilja sig. Hon hade redan en ny på gång. Hennes familj undviker den andra familjen. Det andra exemplet är en kvinna som under hela sitt vuxna liv blivit bedragen av sin man som hon varit gift med, varit sambo med och nu när hon ska leva på sin pension åter välkomnar denne man. Enligt mitt sätt att se på moral är båda fallen förkastliga och klandervärda, men var och en är alltid sig själv närmast. Jag hoppas båda är lyckliga i sina förljugna liv.

Livet är alldeles för kort för att gå och grunna på människor som gör si eller så. Det gäller att se allt positivt, allt som är gott i livet, för det finns mycket, och mycket som är helt gratis. Bara att gå ut i naturen, kostar inte ett öre mer än lite skoslit, och ger så mycket – ny energi och bra sömn. Det blir mycket utevistelse under dagen. Framåt eftermiddagen blir det film, Mannen från Le Havre, som handlar om den bohemiske författaren som börja putsa skor för sin försörjning.

En sönderstressad väninna berättade hur detta kan yttra sig. Hon har en kollega som alltid tjatar om samma saker, och nu var det tredje året i rad som kollegan tjatade om samma sak. Detta var på ett läger tillsammans med barn. Min väninna gick med en liten flicka till köket för att dricka vatten. Kollegan och några andra vuxna satt i köket. Flickan drack lite vatten, kollegan tjatade om sitt, och vattnet som var kvar i glaset tog min väninna och kastade på den tjatande kollegan! Bara den som varit så sönderstressad vet att detta mycket väl kan hända. Stress kan visa sig på många sätt, många sätt vi inte har en aning om. Kroppen signalerar på olika vis att vi ska ta det lugnt. När inte signalerna går fram tar kroppen till det sista verktyget, du tappar medvetandet, får åka till sjukhuset och förhoppningsvis tar lärdom av detta. Gå ner i varv, slit inte ut dig! De sista hundralapparna i pension kan du säkert klara dig utan. Väninnan ska nu hämta kraft i sitt fritidshus med naturen alldeles inpå knuten. Naturen läker. Gå ut, stanna upp och känn så härligt livet är!

Dagen ord från motivationsboken blir därför: Leta efter möjligheter – istället för att resa hinder!

Gnäll, gnäll, gnäll

Egentligen är det inte jag som gnäller men det klart att jag påverkas av allt gnäll runt omkring mig. Tidningen är full med gnäll, människor som är missnöjda med än det ena, än den andra, och det är alltid gnällspikarna som hörs. Varje dag finns det artiklar och insändare om universitetets läge. I dag är universitetet utspritt över stan, i funktionella lokaler vad jag kan förstå. För inte så länge sedan byggdes det för 60 miljoner kronor till universitetets naturvetenskapliga del. Nu vill man att alla lokaler överges och att det istället ska byggas nytt i hamnen. Där ska man klämma in sig mitt i hamntrafiken och småbåtshamnen. Lantmännen finns också där och dammar så Byteatern inte kan vara kvar i sina lokaler.

Jag har varit ute på en cykeltur, först till biblioteket för att låna en bok i väntan på de böcker jag beställt. Det blev Ann Rosmans ”Mercurium” som jag hoppas är bra. Då kom jag in på mera gnäll, allt som varit i veckan om Tintin. Mina pojkar har båda läst Tintin, böckerna om Pippi och allt möjligt annat. Kalle Anka och hans tjattriga och halvnakna brorsöner har också lästs i vårt hem. Jag tror inte att någon tagit skada av detta. I den åldern som barnen är när vi läser för dem eller de börjat läsa själva, har de inga fördomar, inga förutfattade meningar eller funderar på vem som är vit eller har en annan hudfärg eller varför. Är det jag som förälder som skulle censurerat barnens böcker? Barnen måste få skaffa sig en egen uppfattning, och som barn, måste man väl få vara barn, få en stunds läsning utan att det är förknippat med något annat än en stund avkoppling med något trevligt. Jag minns alla lässtunder som fina, härliga stunder.

De ungdomar som satte fyr på det närbelägna köpcentret däremot kanske inte fått så mycket läsning till livs. Kanske hade de mått bättre, och gillat att vara hemma på kvällarna, i stället för att i grupper trissa varandra till att göra förödande handlingar. De gjorde det därför att de hade inget att göra på kvällarna. De kräver en multiarena i sitt bostadsområde eftersom de anser att skolan ligger för långt borta, ett par hundra meter. De som finns kvar är bankvalvet. I den här delen fanns det apotek, bank och konditori/bageri, frisör och en närbutik med i huvudsak sådant som utomlandsfödda köper. Det här hände tidigt i våras. Det har bildats en kommission som nu ska ha ett möte i nästa vecka tillsammans med fastighetsägaren.

Förödelsen ur en annan vinkel. Jag blir mycket beklämd och förbannad. Vem tillåter dessa tonåringar att springa ute sent på kvällarna? Är det rätt väg att gå, att får jag inte det jag vill, så hotar jag med att göra något liknande igen?

Så är det lärarnas avtal, lärare som hoppar av facket i protest mot ett dåligt avtal. Genom åren har jag lärt mig att en löneökning vill alla ha. Det finns alltid de som är nöjda och de som är missnöjda. Även om du får en rejäl löneökning så har du glömt det efter ett halvår. Så är vi funtade. Det gäller även de som är missnöjda. Under många, många år har det varit lärarna och sjuksköterskorna som växelvis vill ha stora lönelyft. Det finns många funderingar kring detta. Den som börjar på en utbildning som leder till dessa yrken, vet man inte redan då på vilken nivå lönerna ligger? Blir man en bättre eller mindre stressad lärare eller syrra för att lönen är högre? Jag vet inte vem man jämför sig med. Vad jag hört hävdar man sin utbildnings längd. En liten kommun, jag minns inte vilken det var, skulle få ökade lönekostnader på en väldig massa miljoner på grund av årets avtal. Var ska dessa pengar hämtas in? Ska de gamla få ligga ännu längre i sina blöjor? Ska barngrupperna bli ännu större? Någonstans måste ju pengarna tas, men det är alltid lätt att slösa med andras pengar. Jag missunnar absolut ingen en bra lön, tro inte det, men vad är rimligt? Jag har både lärare och sjuksköterskor i min närhet så jag sticker ut hakan, med risk för att få på pälsen. Trots allt finns det lärare som är nöjda med årets avtal.

Stellan och hans mamma är nu på väg hem till Stockholm efter att ha förgyllt tillvaron här nere under veckan som gått. Jag är säkert extra grinig i dag efter att ha sagt hej då till mina kära för den här gången. Om en knapp månad kommer de tillbaka, då i sällskap med lilla Rut (kusin till Stellan) och hennes mamma.

Dessutom är jag hungrig eftersom jag börjat på en soppdiet, och har huvudvärk eftersom jag dragit ner på kaffet.

Dagen ord från motivationsboken: Oväntad glädje gläder mest.

Rattmuff på?

Det är väl en månad till innan vi får tillbaka timmen vi blev av med i våras? Det finns en massa knep för att komma ihåg åt vilket håll klockan ska ställas, och om jag inte minns alldeles fel är med något med rattmuff på, men hur man ska få det till att klockan ska backa vet jag inte. Det kanske inte alls hänger ihop med vintertiden. Armbandsklockan ställer jag aldrig om, jag lägger till en timme, och det funkar hur bra som helst. Jag har aldrig varit någon förespråkare av sommartid. Det är väl jag och korna som protesterar. På våren när vi ställer fram klockan blir det vansinnigt kallt på mornarna, och mörkt. För egen del har jag mer nytta av timmen på morgonen än på kvällen.

Redan nu har jag bytt ut sommartäcket mot duntäcket. Det känns bra. Jag har sovit väldigt bra hela natten. Jag har planerat en cykeltur till biblioteket men regnet verkar sätta käppar i hjulet för det. Visst, jag kan bylta på mig, men allt, precis allt, känns fuktigt och trist när det regnar.

Varje gång det regnar är jag väldigt glad att jag inte har hund, en hund eller flera, som ska rastas oavsett väder, och som skakar av sig när den kommer in. Vädret inbjuder till att sitta inne, i soffan med en filt om benen, en bra film att se på, en god kopp te och en sprakande brasa. Vad kan man mer begära en torsdag i slutet av september?

Det är inte bara skördefest på Öland denna helgen. Det pratas också mycket om bron som fyller 40 år denna helgen. Radion spelar musik som folk som har något minne med bron önskat. I bladet fanns ett reportage om en pojke som föddes i bilen mitt på bron, på väg till BB. Pappan fick stanna bilen, öppna bakdörren där mamman låg och ta emot pojken. Han är nu sex år och kallades från början  för ”Blixten”, men fick namnet Morgan. Bron repareras i stort sett hela tiden, mer eller mindre störande för trafiken. I dagens penningvärde har bron hittills reparerats för en miljard kronor.

Från mitt förråd har jag hämtat fram en låda med nya produkter som ska läggas in i webbutiken. Det ska bli spännande att se vad som finns i lådan. Överst låg en burk med julmotiv, vi får se…………..På stickfronten håller jag på med raggisar till tre-fryaåringar i flickfärger.

Dagens ord från eftertankeboken: Maktlöshet påverkar humör och hälsa.

 

 

 

Favoritkrukmakeri

I dag är det lika varmt och härligt väder som det var råkallt och regnigt igår. Jag tog på en vindtät parkas och kände att jag kunde nöjt mig med en jacka. Det blev mammabesök i dag. Jag tog med henne på en rundtur i huset. Vi tog hissen ner och tittade på ombyggnaden av hälsocentralen. I fiket stannade vi till och tog en kopp kaffe. Då kunde hon i marknivå titta ut på folk som gick ut och in ur huset. Själv bor hon en våning upp och ser ut över nejden, inga människor.

På vägen hem stannade jag till vid mittfavoritkrukmakeri, www.resmokrukmakeri.se . Jag köper något lite då och då, en mugg eller en liten kanna. Jättebaljorna till höger rymmer en halv liter, sa Karin, som försovit sig i dag. Karin och Ulf som båda är keramiker är både duktiga och väldigt trevliga. Ugnarna gick för fullt så det var väldigt varmt i butiken. Jag hoppas att försäljningen går extra bra nu i helgen. Skördefesten är i antågande och då invaderas ön av tillresta och de bofasta åker runt och blandar sig med turisterna. I år har man gjort en jättetavla av olika sorters lökar. 6000 lökar har det gått åt till tavlan som varit på bild i bladet. En enda person, en konstnär, har spikat fast alla lökarna.

I min webbutik har jag lagt in raggsockar till småttingar, 6-9 månader, ett år och ett och ett halvt år, finns i färgerna apelsin eller beige.

Fönstren vi ska få (få och få!!) verkar bli en lång och komplicerad historia. Kallelse till möte i mitten av oktober. En byggfirma kommer om ett par veckor att ställa upp såväl manskapsbod som containrar i området. Trist med komplikationer, vad det än gäller, men inget som går att ändra på – bara att åtgärda för att det ska bli bra framåt.

Det var en upplevelse att ställa in saker i grovsoprummet. Det var lappar uppsatta som talade om vad man inte fick kasta, t ex ej sykeldelar, stavningen ett arv från den tidigare vice värden. Som vanligt hade folk ställt saker på fel ställen, precis som det i vanliga soprummet luktar apa för det mesta och inte bara från hushållssoporna. Där man slänger plast slänger folk en massa saker som inte är diskade, t ex plasttråg som det varit lax i.

Nu ska jag inviga min nya mugg med nybryggt kaffe.

Dagens ord från eftertankeboken: Det bästa sättet att tacka för en underbar stund är att njuta av den.

I dag får många lön

Under de åren som jag drev en butik tillsammans med min syster, gjorde vi ibland mätningar på vid vilka tider folk handlade och när det handlades mest. Veckan före pension, barnbidrag och lön var det betydligt förre köp. Det är bara att konstatera att merparten av alla människor har slut på pengar veckan före påfyllning. Sen finns det människor som aldrig behöver fundera på pengar och människor som alltid funderar på hur pengarna ska räcka till livets nödtorft. Många människor har ingen som helst buffert till oförutsedda utgifter. Det var väl Anne Wibble som sa att man ska ha en årslön på banken. Hur många av oss människor i allmänhet har det?

Butiken drev vi, min syster och jag, som ett försök att göra något tillsammans eftersom vi knappt levt ihop. Hon är elva år yngre än vad jag är så jag hade nästan flyttat hemifrån när min syster började skolan. Vi är väldigt olika till sätt och sinne. Min syster jobbar i vården och har kvar sitt jobb. Hon bytte från dagjobb till nattjobb för att det skulle funka med butiken. Jag tog ändå merparten av tiden i butiken, från min sida som en omtanke om henne men uttryckte det inte. Hon trodde att jag försökte manövrera ut henne från butiken. Så fel kan det bli när man inte kommunicerar tills man förstår varandra. När vi beslutade oss för att lägga ner butiken delade vi upp lagret. Det är dessa prylar som jag nu säljer ut. Däremot storsäljaren vi hade i butiken, änglarna, är nyinköp.

Varför kom jag in på pengar? Jo, därför att i dag har jag ätit lunch med min svärdotter och min äldste son inne i stan på restaurang. Bebisen sov precis hela tiden i sin barnbilstol. Den är väldigt snäv och han känner sig säkert väldigt omhuldad i den. Sonen hade väntat en stund när vi kom. Han sa att det var fullt på restaurangen, och då kom vi på att det är lön för många i dag. Så enkelt är det, många har det inte lätt att få ekonomin att gå ihop. Det är den bistra verkligheten för väldigt många. Själv lärde jag mig av min f d sambo att aldrig titta på prislappen utan köpa det jag ville ha, i stället för att låta priset avgöra. Vi hade förmånen att ha en bra ekonomi, men det var i ett tidigare liv, i förra seklet!

Mitt gamla furubord passar bra som skötbord. Här är den lille godingen en månad. Han är mycket snäll, äter och sover och är lite vaken då och då och mest på morgonen då det kan bli ett par timmar som han ligger och pratar och ser sig omkring. Äntligen är jag farmor! Det är obeskrivligt härligt.

Ripslöparen som skymtar i bild har jag vävt själv. Det fanns en tid när jag vävde, dukar, löpare, gardiner och mattor. Nu ligger dessa alster på en hylla och tar plats. I köket har jag en trasmatta som jag vävt av gamla skjortor och uttjänta påslakan. Den var på den tiden då jag klippte trasor och gjorde snygga avslut på varje remsa. Det är väl det som kallas förspilld kvinnokraft.

Dagens ord från eftertankeboken: När man sätter sig ner och njuter av ingenting, kan det kännas som allra bäst.

 

Olika sorters balans

I morse när jag var på gymmet stod en herre på en balansplatta. Han hade gjort sig illa i ena foten och tränade nu för att komma tillbaka. Han hade blivit mycket bättre, sa han. Jag har väldigt dålig balans, och lokalsinne, men det hör kanske inte ihop. Träna balansen kan man göra hemma. Ett väldigt enkelt sätt som jag brukar tillämpa är att växelvis stå på höger respektive vänster ben (tvärtom går säkert också bra) när jag borstar tänderna. Borstar man enligt rekommendationerna så tar det några minuter och då går det bra att ta en käke och ett ben i taget. Det kallas simultanförmåga. Ett annat tips är att stå på ett ben och räkna från hundra och ner till din ålder. Klarar du det har du bra balans.

Du kan också balansera din kost. Tallriksmodellen är en metod, hälften grönsaker, en fjärdedel protein (kött, fisk, fågel) och en fjärdedel potatis, pasta, ris. För egen del har jag minimerat intaget av potatis, pasta och ris och väljer i stället mer ovanjordsgrönsaker. Det hörs ju på namnet vilka det är. Följer man detta så kan det få slinka ner en chokladbit eller kaka, eller som man säger hos Viktväktarna: ”man kan äta allting men inte alltid!” Rör man dessutom lite på sig så blir det ännu bättre. Vardagsmotion räcker, och det hinner alla, tjugo minuter tre-fyra gånger i veckan.

I går fick jag hålla den lilla pojken som nu är en månad, äter med god aptit och är hur snäll som helst. Han gillar att bada och tycker om ljudet av vatten. På mornarna är han väldigt pigg och vill ligga och titta sig omkring. Han är helt ljuvlig. Vi var ute och gick en promenad. Då fick jag bära honom i en bärsele. Vi var så nära. Han somnade så skönt. I morgon åker jag och hämtar honom och hans gulliga mamma så vi får rå om varandra ytterligare. Det gäller att passa på. Jag känner den ljuvliga doften av bebis, känslan av att stryka den lilla, mjuka kinden och håret, att ha honom i min famn – det är ännu bättre än vad alla sagt att det är.

För att få plats med barnvagn och barnstol ska jag rensa ur min lilla bil. Jag ska fylla på i grovsoprummet. Sen får jag lägga mig på spaning och se om någon vill ha det jag kommer att kasta, ett historielexikon som inte längre gäller, en bordslampa i porslin med dålig sladd, ett rasselförhänge (kan hängas och användas i stället för dörr, kanske inte ytterdörr) och en stor och klumpig fax. De har länge legat i bilen i avvaktan på hädangång. Nu är det dags.

Nu blir det pappersarbete fram till lunch.

Dagens ord från eftertankeboken: Tänk på att den som uppför sig illa ofta har egna problem.

Tankar i huvudet på en gumma

Vädret fortsätter att vara grinigt. Då kan vi behöva en fin blomma att titta på. Luktärter är en av mina favoritblommor. I går var det ett reportage i bladet om två damer med varsin kolonistuga. Då kom tanken igen, jag kanske ska ha en kolonistuga med mina favoritblommor men helt utan möss. Grannen var så förbaskad på mössen som ätit upp delar av deras majsskörd. Räcker det med att bara odla blommor? Är det grönsakerna mössen vill ha?

Hörde på radion i går att författaren Haruki Murakami finns med i spekulationerna kring Nobelpriset. Jag har läst flera av hans böcker och tycker de är väldigt bra, kanske är de för tillgängliga för att komma i fråga för Nobelpriset.

Apropå böcker så har jag läst ut Rikard Wolffs bok ”Rikitikitavi”. Han berättar självutlämnande och ibland smärtsamt om sina upplevelser i livet, om familjen, om kärlekar, olika jobbprojekt och om sjukdomar. Jag var på Bokens afton i november förra året. Då var han en av  författarna. Han berättade om sin bok, ja, det gjorde alla författarna. Det var ju liksom därför de var där. Just då lockade den inte till läsning, men nu gjorde den det. Andra författare som var där var Linda Olsson och Viveca Steen. Sen var det en barnboksförfattare och en till, som alldeles försvunnit ur minnet.

Marabou har lanserat en ny stor chokladkaka, vit choklad. Chokladen kommer från kakaobönan, kakaomassa och kakaosmör. Den mörka chokladen består mest av kakaomassa, den ljusa chokladen av kakaomassa och kakaosmör medan den vita chokladen endast är gjord på kakaosmöret. Kakaosmöret är smaklöst, därför tillsätts oftast vanilj, och mycket socker. I mjölkchokladen har man även tillsatt mjölk. Den vita chokladen är i princip fett och socker med smak av vanilj, inte bra för någon. Den mörka chokladen är därför minst fet och har mest smak. Jag brukar köpa mörk choklad därför att den har så mycket smak att det räcker med en liten bit. Sen vill jag inte ha mer. Tidigare i veckan gjorde jag misstaget att köpa en ljus chokladkaka som bara smakade socker.

Efter nian när jag började skolan i Kalmar, i ett inackorderingsrum hos en barnfamilj som behövde pengar genom att hyra ut ett rum i lägenheten. Jag ville inte störa dem i onödan så jag använde aldrig deras kök. Min kost bestod av bullar och chokladkakor utöver skolmaten. På en termin gick jag upp sjutton kilo. Jag vantrivdes med allt, och kanske mest med mig själv. Sedan dess har min vikt gått upp och ner. Förra sommaren nådde jag min toppnotering. När jag klev upp på vågen trodde jag inte att siffran som stod där var min vikt!! Ett tråkigt jobb med ideliga strider med chefen och även då en dålig kost, åt ofta vid skrivbordet. Jag hade ständigt en stor godispåse på skrivbordet som tröst. Blodtrycket var alldeles för högt liksom vilopulsen. Jag mådde skit. Det var då jag satte igång med träningen igen, styrketräning, kondition och yoga. Jag gick ner tolv kilo, har nu gått upp ett par kilo igen men ska ner fem kilo till. Det är för hälsans skull, för att mina kärl inte ska ta stryk. Socker och vitt mjöl försöker jag minimera och i stället öka på med ovanjordsgrönsaker. Även på detta området är det bara jag själv som kan göra jobbet.

I väntan på bebisen och hans mamma ska jag göra ett yogapass. Vad ska du göra?

Dagen ord från eftertankeboken blir: Goda vanor föder positiva tankar.

Innesittarväder

Dagens himmel är inte på sitt bästa humör, mycket gråare än vad bilden visar.

I dag får man vara en riktig hurtbulle för att lockas till uteaktiviteter. Vilken tur att jag inte planerat några längre stunder utomhus i dag. Jag ska träffa sonen som bor här i stan, vilket alltid är väldigt trevligt. Han är en idéspruta, alltid en massa mer eller mindre genomförbara idéer på gång. Jag ska också få höra om hans senaste projekt, spännande!

Jag fick en ny bild på bebisen, som växt ytterligare. Det kommer jag inte ihåg, att de små liven växer så rekordfort både på längden och viktmässigt. För egen del vill jag inte växa åt något håll, och definitivt inte  framåt (dvs större mage). Därför gjorde jag extra många magövningar på gymmet igår, vilket känns i dag, att jag har fler muskler än jag är medveten om.

Utställningen på sjukhuset är bortplockad. Försäljningen gick bättre än jag förväntat mig, vilket så klart är väldigt kul. Stickade alster var också populärt. Det ger mig ökad inspiration till att sticka ännu mer. Nästa utställning blir den 15 november i Sinnenas park på sjukhusområdet, se bilden. Jag var med där i maj, och de som varit med på julmarknaden sa att det är en bra marknad. Det är jättekul att vara på marknader och loppisar. Det gäller att ha bra skor eftersom jag står upp i många timmar. Jag tycker om att prata med kunderna, att skapa en kontakt, om än för en kort stund.

Det blir veckans bak av surdegsbullar, och när ugnen ändå är på stoppar jag in en köttfärslimpa som blir middagsmat. I båda fallen stoppar jag i lite vad som finns hemma, så blir det alltid en ny smak. Brunsås blir det inte till limpan. Min universalsås är turkisk toghurt blandad med sweet chilisås, allt efter tycke och smak. Tar jag en större panna till limpan får jag plats med lite olika rotsaker, allt i en form! Praktiskt och bra.

Dagen ord från eftertankeboken: Det är upp till dig själv, om du blir irriterad.

Själv har jag kommit till den insikten att det är dumt att bli irriterad, det är bara jag som mår dåligt av det. Jag kan oftast inte påverka det som jag irriterar mig på, om det är någon som kör illa, om jag hamnar i fel kö eller vad det än kan vara. Den enda jag kan ändra på är mig själv.

Fredagsfunderingar

Min tid hos frisören fick jag i sista stund avboka eftersom jag åkte till bebisfamiljen i Stockholm. Jag sa till min frisör, att jag tar första, bästa tid du har. Tiden jag fick är den 19 oktober!!!! Jag har bara klippt mig två gånger hos denna frisör, trivs med henne och vill därför inte byta igen, utan väntar. För tillfället har jag samma frisyr som Anders Borg, fast inte så lång svans, och inte den färgen. Min frisör ska kombinera semester med en frisyrmässa i Barcelona, eller om det var Madrid, så det är därför det dröjer så länge. Luggen naggar jag lite i då och då. Jag vill ha fri sikt.

Nu ska jag citera ett stycke ur boken ”Det blir alltid som man tänkt sig” av Olof Röhlander: Vissa har en märklig förmåga att släppa negativa händelser och göra det snabbt dessutom. Andra låter saker fastna som ett tuggummi under skon och blir påminda för varje steg de tar. Har du ett tuggummi under skon spelar det ingen roll vilken väg du tar, tuggummit sitter ändå kvar. Med en del tuggummin räcker det att du lyfter på skon, lokaliserar var det sitter och bara pillar lite så är det borta. Andra sitter fast och kräver mer jobb. Alla har vi haft tuggummin under skon någon gång, men vissa låter dem sitta kvar  och till och med påverka hur de går. Andra byter skor. Med träning kommer du att märka att tuggummit under skon går att få bort, även de som verkar sitta som berget. När du väl fått bort det och dragit lärdom av det, då gäller det att släppa det. Hur snabbt du kan släppa en negativ händelse visar på hur mentalt stark du är. Det kan komma fler tuggummin, men då vet du hur de ska hanteras och därför är det inget att oroa sig för.

”Kom ihåg att framrutan ska vara större än bakrutan!” (kommer från samma bok)

På ett annat ställe i boken refererar författaren till en dokumentär med norske filosofen och professorna Arne Naess, som dog vid 96 års ålder men som mentalt aldrig blev gammal. Han ska ha sagt: ”att bli senil har oftast bara varit positivt för mig”. Arne Naess satt och tittade ut genom ett tågfönster och plirade filosofiskt med sina pigga ögon och sa:”jag vet ju att jag måste ha sett det här landskapet många gånger tidigare, så många gånger som jag gjort den här tågresan.  Men tack vare att jag inte minns det får jag uppleva det här med samma intensitet och nyfikenhet som jag gjorde första gången”.

Till och med en sådan skrämmande sak som att bli glömsk på äldre dar kan alltså vändas från en svaghet till en styrka.

En granne i uppgången bredvid berättade i dag att han är på sitt 84 år. Han motionerar genom att ut och gå med stavar. Han har en helt egen stil som känns igen var helst han promenerar fram. I dag var han ute med ett barnbarns hund. I söndags kom han med Martin Lönnebo och hans fru. Grannen brukar alltid byta några ord, men jag inser att minnet kanske  inte är vad det en gång varit, men vem kan komma ihåg allt, eller vem som har sagt vad. Det är spännande med möten med människor. Många andra grannar har alldeles för lite att göra. I senaste bladet från föreningen fanns det klagomål på att det hämtades saker från grovsoprummet!! Det krävdes någon form av elektroniskt lås. Det måste väl var himla bra att någon annan kan använda det som sorterats bort i ett annat hem.

Nu ska jag beställa biljetter till ett evenemang i oktober i Kalmarsalen. En väninna ringde i ett helt annat ärende, men så kom in på föreläsningen och då bestämde vi att gå gemensamt. Ärendet hon ringde om var ett gemensamt besök på kyrkogården där min bror är begravd. Han har födelsedag i nästa vecka. Jag brukar åka dit med blommor då, och prata en stund. Väninnan var alltså min brors vän men hon och jag umgås sporadiskt, både tidigare och nu. Vi var så olika till sättet, min bror och jag. Åldersmässigt var vi varandra nära, och jag trodde att jag kände honom, men har efteråt insett att jag inte kände honom ett enda dugg. Så lite vi vet om varandra, fast vi tror att vi vet allt.