Archive | september 2012

Höstsöndag utan gnäll

Så här såg det ut när jag cyklade till bion. Jag glömde mitt biokort så jag fick vända om och hämta det. Då träffade jag en som tidigare varit vice värd i föreningen. Vi bytte några ord. Han är alltid väldigt vänlig, positiv och trevlig. Just nu hade han läst beskattningsrätt. Det diskuterade vi en stund, att skatt faktiskt är kul, ju mer man kan desto bättre blir det.

Filmen var riktigt bra. Vi får alltid en liten remsa där vi ska betygsätta filmen, från ett-sex. Förra filmen gav jag en fyra. Den fick ett snittbetyg på 4,6. Mannen från Le Have fick en femma av mig. Jag hade kanske velat se lite mer vyer från Le Havre eftersom jag varit där, och tyckte då att det var en riktigt fin liten pärla. Jag minns att vi torrskodda kunde gå ut till Mont-Saint-Michel som inte ligger så långt därifrån.

Eftersom jag inte tycker om att flyga och under många år vägrade flyga så reste vi med bil runt i hela Europa. Jag har därför sett väldigt mycket och har en massa olika pärlor som jag kan ta fram ur minnet lite då och då. Ofta har pärlorna hittats genom att lämna de stora vägarna. Jag är mycket tacksam för alla dessa resor som gett mig så mycket i upplevelser.

Den som läser här lite då och då vet att jag tillsammans med L besökte Mönsterås för några veckor sedan. L lämnade in sitt dragspel i musikaffären. Affären har nu ringt och talat om att spelet är sålt. L har dessutom sålt en materialsats till en folkdräkt som hon haft liggandes sedan 80-talet. Det visar att allt går att sälja, och att det räcker med en spekulant vid rätt tillfälle.

Morgonrapport från Kristianstad, solen skiner där. Jag har pratat med min moster som bor där. Hennes sambo är lite krasslig så han har hemtjänst, en sjuksköterksa kommer då och då och nu hade även en läkare varit hemma för att titta till sambon. Det tyckte de var väldigt smidigt och bra. De har även städhjälp med Rut-avdrag, en firma som även ombesörjer tvätt av lakan. Moster är väldigt nöjd med den hjälp de får. Hon är en mycket positiv person, och jag blir alltid glad av att prata med henne.

Stellans mamma fyller 29 år idag och grattades redan på lördagen med middag ute på restaurang. Stellan hade barnvakt. Det tycker jag var kul, att hon fick klä upp sig lite och gå ut en stund. Det behövde hon. Bra initiativ!

Det blir en långpromenad i vindtät parkas före sopplunchen. Det blir sparrissoppa. Sen blir det fortsatt läsning i Mercurium, två århundranden och två mordhistorier, intressant!

Raggsockar till tre-fyraåring finns nu i webbutiken. Det lilla urklippet visar att ord i svenskan kan ha flera betydelser. Här står det: Oj då! Det var visst en bra kondis man skulle ha. Inte ett bra kondis. Hon håller en tårtkartong i handen. Det finns fler ord som har flera olika betydelser, så jag kan förstå att det är svårt att lära sig svenska.

Dagens ord från motivationsboken blir: Förlita dig även på magkänslan!

Inte bara elände

Vad är det som lockar till läsning? Är det när allt är sockersött och inga orosmoln finns på himlen, eller är det när all jävelskap drabbar en och samma människa? Vill man läsa om elände så länge det inte drabbar mig själv? Eller vill man helst läsa om mer eller mindre friserade historier som bara andas lycka och glädje? Livet är sällan svart eller vitt, men jag tror att alla har vi toppar och dalar.

Jag funderar vad som kan få en människa att utnyttja en annan människa, eller flera, för att få något man annars inte hade fått. Den som säljer sin själ, är det mindre klandervärt än den som säljer sin kropp?

Det finns ett par exempel jag tänker på. Det ena är en kvinna som blev bjuden på en resa av sin ingifta familj. Nästan direkt efter hemkomsten ville hon skilja sig. Hon hade redan en ny på gång. Hennes familj undviker den andra familjen. Det andra exemplet är en kvinna som under hela sitt vuxna liv blivit bedragen av sin man som hon varit gift med, varit sambo med och nu när hon ska leva på sin pension åter välkomnar denne man. Enligt mitt sätt att se på moral är båda fallen förkastliga och klandervärda, men var och en är alltid sig själv närmast. Jag hoppas båda är lyckliga i sina förljugna liv.

Livet är alldeles för kort för att gå och grunna på människor som gör si eller så. Det gäller att se allt positivt, allt som är gott i livet, för det finns mycket, och mycket som är helt gratis. Bara att gå ut i naturen, kostar inte ett öre mer än lite skoslit, och ger så mycket – ny energi och bra sömn. Det blir mycket utevistelse under dagen. Framåt eftermiddagen blir det film, Mannen från Le Havre, som handlar om den bohemiske författaren som börja putsa skor för sin försörjning.

En sönderstressad väninna berättade hur detta kan yttra sig. Hon har en kollega som alltid tjatar om samma saker, och nu var det tredje året i rad som kollegan tjatade om samma sak. Detta var på ett läger tillsammans med barn. Min väninna gick med en liten flicka till köket för att dricka vatten. Kollegan och några andra vuxna satt i köket. Flickan drack lite vatten, kollegan tjatade om sitt, och vattnet som var kvar i glaset tog min väninna och kastade på den tjatande kollegan! Bara den som varit så sönderstressad vet att detta mycket väl kan hända. Stress kan visa sig på många sätt, många sätt vi inte har en aning om. Kroppen signalerar på olika vis att vi ska ta det lugnt. När inte signalerna går fram tar kroppen till det sista verktyget, du tappar medvetandet, får åka till sjukhuset och förhoppningsvis tar lärdom av detta. Gå ner i varv, slit inte ut dig! De sista hundralapparna i pension kan du säkert klara dig utan. Väninnan ska nu hämta kraft i sitt fritidshus med naturen alldeles inpå knuten. Naturen läker. Gå ut, stanna upp och känn så härligt livet är!

Dagen ord från motivationsboken blir därför: Leta efter möjligheter – istället för att resa hinder!

Gnäll, gnäll, gnäll

Egentligen är det inte jag som gnäller men det klart att jag påverkas av allt gnäll runt omkring mig. Tidningen är full med gnäll, människor som är missnöjda med än det ena, än den andra, och det är alltid gnällspikarna som hörs. Varje dag finns det artiklar och insändare om universitetets läge. I dag är universitetet utspritt över stan, i funktionella lokaler vad jag kan förstå. För inte så länge sedan byggdes det för 60 miljoner kronor till universitetets naturvetenskapliga del. Nu vill man att alla lokaler överges och att det istället ska byggas nytt i hamnen. Där ska man klämma in sig mitt i hamntrafiken och småbåtshamnen. Lantmännen finns också där och dammar så Byteatern inte kan vara kvar i sina lokaler.

Jag har varit ute på en cykeltur, först till biblioteket för att låna en bok i väntan på de böcker jag beställt. Det blev Ann Rosmans ”Mercurium” som jag hoppas är bra. Då kom jag in på mera gnäll, allt som varit i veckan om Tintin. Mina pojkar har båda läst Tintin, böckerna om Pippi och allt möjligt annat. Kalle Anka och hans tjattriga och halvnakna brorsöner har också lästs i vårt hem. Jag tror inte att någon tagit skada av detta. I den åldern som barnen är när vi läser för dem eller de börjat läsa själva, har de inga fördomar, inga förutfattade meningar eller funderar på vem som är vit eller har en annan hudfärg eller varför. Är det jag som förälder som skulle censurerat barnens böcker? Barnen måste få skaffa sig en egen uppfattning, och som barn, måste man väl få vara barn, få en stunds läsning utan att det är förknippat med något annat än en stund avkoppling med något trevligt. Jag minns alla lässtunder som fina, härliga stunder.

De ungdomar som satte fyr på det närbelägna köpcentret däremot kanske inte fått så mycket läsning till livs. Kanske hade de mått bättre, och gillat att vara hemma på kvällarna, i stället för att i grupper trissa varandra till att göra förödande handlingar. De gjorde det därför att de hade inget att göra på kvällarna. De kräver en multiarena i sitt bostadsområde eftersom de anser att skolan ligger för långt borta, ett par hundra meter. De som finns kvar är bankvalvet. I den här delen fanns det apotek, bank och konditori/bageri, frisör och en närbutik med i huvudsak sådant som utomlandsfödda köper. Det här hände tidigt i våras. Det har bildats en kommission som nu ska ha ett möte i nästa vecka tillsammans med fastighetsägaren.

Förödelsen ur en annan vinkel. Jag blir mycket beklämd och förbannad. Vem tillåter dessa tonåringar att springa ute sent på kvällarna? Är det rätt väg att gå, att får jag inte det jag vill, så hotar jag med att göra något liknande igen?

Så är det lärarnas avtal, lärare som hoppar av facket i protest mot ett dåligt avtal. Genom åren har jag lärt mig att en löneökning vill alla ha. Det finns alltid de som är nöjda och de som är missnöjda. Även om du får en rejäl löneökning så har du glömt det efter ett halvår. Så är vi funtade. Det gäller även de som är missnöjda. Under många, många år har det varit lärarna och sjuksköterskorna som växelvis vill ha stora lönelyft. Det finns många funderingar kring detta. Den som börjar på en utbildning som leder till dessa yrken, vet man inte redan då på vilken nivå lönerna ligger? Blir man en bättre eller mindre stressad lärare eller syrra för att lönen är högre? Jag vet inte vem man jämför sig med. Vad jag hört hävdar man sin utbildnings längd. En liten kommun, jag minns inte vilken det var, skulle få ökade lönekostnader på en väldig massa miljoner på grund av årets avtal. Var ska dessa pengar hämtas in? Ska de gamla få ligga ännu längre i sina blöjor? Ska barngrupperna bli ännu större? Någonstans måste ju pengarna tas, men det är alltid lätt att slösa med andras pengar. Jag missunnar absolut ingen en bra lön, tro inte det, men vad är rimligt? Jag har både lärare och sjuksköterskor i min närhet så jag sticker ut hakan, med risk för att få på pälsen. Trots allt finns det lärare som är nöjda med årets avtal.

Stellan och hans mamma är nu på väg hem till Stockholm efter att ha förgyllt tillvaron här nere under veckan som gått. Jag är säkert extra grinig i dag efter att ha sagt hej då till mina kära för den här gången. Om en knapp månad kommer de tillbaka, då i sällskap med lilla Rut (kusin till Stellan) och hennes mamma.

Dessutom är jag hungrig eftersom jag börjat på en soppdiet, och har huvudvärk eftersom jag dragit ner på kaffet.

Dagen ord från motivationsboken: Oväntad glädje gläder mest.

Rattmuff på?

Det är väl en månad till innan vi får tillbaka timmen vi blev av med i våras? Det finns en massa knep för att komma ihåg åt vilket håll klockan ska ställas, och om jag inte minns alldeles fel är med något med rattmuff på, men hur man ska få det till att klockan ska backa vet jag inte. Det kanske inte alls hänger ihop med vintertiden. Armbandsklockan ställer jag aldrig om, jag lägger till en timme, och det funkar hur bra som helst. Jag har aldrig varit någon förespråkare av sommartid. Det är väl jag och korna som protesterar. På våren när vi ställer fram klockan blir det vansinnigt kallt på mornarna, och mörkt. För egen del har jag mer nytta av timmen på morgonen än på kvällen.

Redan nu har jag bytt ut sommartäcket mot duntäcket. Det känns bra. Jag har sovit väldigt bra hela natten. Jag har planerat en cykeltur till biblioteket men regnet verkar sätta käppar i hjulet för det. Visst, jag kan bylta på mig, men allt, precis allt, känns fuktigt och trist när det regnar.

Varje gång det regnar är jag väldigt glad att jag inte har hund, en hund eller flera, som ska rastas oavsett väder, och som skakar av sig när den kommer in. Vädret inbjuder till att sitta inne, i soffan med en filt om benen, en bra film att se på, en god kopp te och en sprakande brasa. Vad kan man mer begära en torsdag i slutet av september?

Det är inte bara skördefest på Öland denna helgen. Det pratas också mycket om bron som fyller 40 år denna helgen. Radion spelar musik som folk som har något minne med bron önskat. I bladet fanns ett reportage om en pojke som föddes i bilen mitt på bron, på väg till BB. Pappan fick stanna bilen, öppna bakdörren där mamman låg och ta emot pojken. Han är nu sex år och kallades från början  för ”Blixten”, men fick namnet Morgan. Bron repareras i stort sett hela tiden, mer eller mindre störande för trafiken. I dagens penningvärde har bron hittills reparerats för en miljard kronor.

Från mitt förråd har jag hämtat fram en låda med nya produkter som ska läggas in i webbutiken. Det ska bli spännande att se vad som finns i lådan. Överst låg en burk med julmotiv, vi får se…………..På stickfronten håller jag på med raggisar till tre-fryaåringar i flickfärger.

Dagens ord från eftertankeboken: Maktlöshet påverkar humör och hälsa.

 

 

 

Favoritkrukmakeri

I dag är det lika varmt och härligt väder som det var råkallt och regnigt igår. Jag tog på en vindtät parkas och kände att jag kunde nöjt mig med en jacka. Det blev mammabesök i dag. Jag tog med henne på en rundtur i huset. Vi tog hissen ner och tittade på ombyggnaden av hälsocentralen. I fiket stannade vi till och tog en kopp kaffe. Då kunde hon i marknivå titta ut på folk som gick ut och in ur huset. Själv bor hon en våning upp och ser ut över nejden, inga människor.

På vägen hem stannade jag till vid mittfavoritkrukmakeri, www.resmokrukmakeri.se . Jag köper något lite då och då, en mugg eller en liten kanna. Jättebaljorna till höger rymmer en halv liter, sa Karin, som försovit sig i dag. Karin och Ulf som båda är keramiker är både duktiga och väldigt trevliga. Ugnarna gick för fullt så det var väldigt varmt i butiken. Jag hoppas att försäljningen går extra bra nu i helgen. Skördefesten är i antågande och då invaderas ön av tillresta och de bofasta åker runt och blandar sig med turisterna. I år har man gjort en jättetavla av olika sorters lökar. 6000 lökar har det gått åt till tavlan som varit på bild i bladet. En enda person, en konstnär, har spikat fast alla lökarna.

I min webbutik har jag lagt in raggsockar till småttingar, 6-9 månader, ett år och ett och ett halvt år, finns i färgerna apelsin eller beige.

Fönstren vi ska få (få och få!!) verkar bli en lång och komplicerad historia. Kallelse till möte i mitten av oktober. En byggfirma kommer om ett par veckor att ställa upp såväl manskapsbod som containrar i området. Trist med komplikationer, vad det än gäller, men inget som går att ändra på – bara att åtgärda för att det ska bli bra framåt.

Det var en upplevelse att ställa in saker i grovsoprummet. Det var lappar uppsatta som talade om vad man inte fick kasta, t ex ej sykeldelar, stavningen ett arv från den tidigare vice värden. Som vanligt hade folk ställt saker på fel ställen, precis som det i vanliga soprummet luktar apa för det mesta och inte bara från hushållssoporna. Där man slänger plast slänger folk en massa saker som inte är diskade, t ex plasttråg som det varit lax i.

Nu ska jag inviga min nya mugg med nybryggt kaffe.

Dagens ord från eftertankeboken: Det bästa sättet att tacka för en underbar stund är att njuta av den.

I dag får många lön

Under de åren som jag drev en butik tillsammans med min syster, gjorde vi ibland mätningar på vid vilka tider folk handlade och när det handlades mest. Veckan före pension, barnbidrag och lön var det betydligt förre köp. Det är bara att konstatera att merparten av alla människor har slut på pengar veckan före påfyllning. Sen finns det människor som aldrig behöver fundera på pengar och människor som alltid funderar på hur pengarna ska räcka till livets nödtorft. Många människor har ingen som helst buffert till oförutsedda utgifter. Det var väl Anne Wibble som sa att man ska ha en årslön på banken. Hur många av oss människor i allmänhet har det?

Butiken drev vi, min syster och jag, som ett försök att göra något tillsammans eftersom vi knappt levt ihop. Hon är elva år yngre än vad jag är så jag hade nästan flyttat hemifrån när min syster började skolan. Vi är väldigt olika till sätt och sinne. Min syster jobbar i vården och har kvar sitt jobb. Hon bytte från dagjobb till nattjobb för att det skulle funka med butiken. Jag tog ändå merparten av tiden i butiken, från min sida som en omtanke om henne men uttryckte det inte. Hon trodde att jag försökte manövrera ut henne från butiken. Så fel kan det bli när man inte kommunicerar tills man förstår varandra. När vi beslutade oss för att lägga ner butiken delade vi upp lagret. Det är dessa prylar som jag nu säljer ut. Däremot storsäljaren vi hade i butiken, änglarna, är nyinköp.

Varför kom jag in på pengar? Jo, därför att i dag har jag ätit lunch med min svärdotter och min äldste son inne i stan på restaurang. Bebisen sov precis hela tiden i sin barnbilstol. Den är väldigt snäv och han känner sig säkert väldigt omhuldad i den. Sonen hade väntat en stund när vi kom. Han sa att det var fullt på restaurangen, och då kom vi på att det är lön för många i dag. Så enkelt är det, många har det inte lätt att få ekonomin att gå ihop. Det är den bistra verkligheten för väldigt många. Själv lärde jag mig av min f d sambo att aldrig titta på prislappen utan köpa det jag ville ha, i stället för att låta priset avgöra. Vi hade förmånen att ha en bra ekonomi, men det var i ett tidigare liv, i förra seklet!

Mitt gamla furubord passar bra som skötbord. Här är den lille godingen en månad. Han är mycket snäll, äter och sover och är lite vaken då och då och mest på morgonen då det kan bli ett par timmar som han ligger och pratar och ser sig omkring. Äntligen är jag farmor! Det är obeskrivligt härligt.

Ripslöparen som skymtar i bild har jag vävt själv. Det fanns en tid när jag vävde, dukar, löpare, gardiner och mattor. Nu ligger dessa alster på en hylla och tar plats. I köket har jag en trasmatta som jag vävt av gamla skjortor och uttjänta påslakan. Den var på den tiden då jag klippte trasor och gjorde snygga avslut på varje remsa. Det är väl det som kallas förspilld kvinnokraft.

Dagens ord från eftertankeboken: När man sätter sig ner och njuter av ingenting, kan det kännas som allra bäst.

 

Olika sorters balans

I morse när jag var på gymmet stod en herre på en balansplatta. Han hade gjort sig illa i ena foten och tränade nu för att komma tillbaka. Han hade blivit mycket bättre, sa han. Jag har väldigt dålig balans, och lokalsinne, men det hör kanske inte ihop. Träna balansen kan man göra hemma. Ett väldigt enkelt sätt som jag brukar tillämpa är att växelvis stå på höger respektive vänster ben (tvärtom går säkert också bra) när jag borstar tänderna. Borstar man enligt rekommendationerna så tar det några minuter och då går det bra att ta en käke och ett ben i taget. Det kallas simultanförmåga. Ett annat tips är att stå på ett ben och räkna från hundra och ner till din ålder. Klarar du det har du bra balans.

Du kan också balansera din kost. Tallriksmodellen är en metod, hälften grönsaker, en fjärdedel protein (kött, fisk, fågel) och en fjärdedel potatis, pasta, ris. För egen del har jag minimerat intaget av potatis, pasta och ris och väljer i stället mer ovanjordsgrönsaker. Det hörs ju på namnet vilka det är. Följer man detta så kan det få slinka ner en chokladbit eller kaka, eller som man säger hos Viktväktarna: ”man kan äta allting men inte alltid!” Rör man dessutom lite på sig så blir det ännu bättre. Vardagsmotion räcker, och det hinner alla, tjugo minuter tre-fyra gånger i veckan.

I går fick jag hålla den lilla pojken som nu är en månad, äter med god aptit och är hur snäll som helst. Han gillar att bada och tycker om ljudet av vatten. På mornarna är han väldigt pigg och vill ligga och titta sig omkring. Han är helt ljuvlig. Vi var ute och gick en promenad. Då fick jag bära honom i en bärsele. Vi var så nära. Han somnade så skönt. I morgon åker jag och hämtar honom och hans gulliga mamma så vi får rå om varandra ytterligare. Det gäller att passa på. Jag känner den ljuvliga doften av bebis, känslan av att stryka den lilla, mjuka kinden och håret, att ha honom i min famn – det är ännu bättre än vad alla sagt att det är.

För att få plats med barnvagn och barnstol ska jag rensa ur min lilla bil. Jag ska fylla på i grovsoprummet. Sen får jag lägga mig på spaning och se om någon vill ha det jag kommer att kasta, ett historielexikon som inte längre gäller, en bordslampa i porslin med dålig sladd, ett rasselförhänge (kan hängas och användas i stället för dörr, kanske inte ytterdörr) och en stor och klumpig fax. De har länge legat i bilen i avvaktan på hädangång. Nu är det dags.

Nu blir det pappersarbete fram till lunch.

Dagens ord från eftertankeboken: Tänk på att den som uppför sig illa ofta har egna problem.