Lite värdelöst vetande, lite kul och lite tur

På min förmiddagsrunda fann jag en kvarlämnad tipsfråga på en stolpe, en urfånig fråga som inte har ett dugg med allmänbildning att göra. Frågan gällde vem som har världsrekordet i att hålla andan under vatten bland män. Jag läste inte alternativen, för jag tycker det är så dumt så ingen borde ens prova att hålla andan under vatten. Det är värdelöst vetande enligt min mening.

Lite kul tycker jag det är i senaste numret av Lantliv, den enda tidning som jag prenumererar på, att se och läsa reportaget om ett hus i Vimmerby där Frida bor med sin familj. Frida är dotter till en väninna till mig, så jag visste att reportaget skulle komma. Jag ser att Frida har lika god smak som sin mamma, men en helt annan stil, en alldeles egen stil.

Igår när jag testade bilen så var en baklampa trasig. Det var inte länge sedan jag hade bilen på service, och då fick en trasig baklampa bytt. Nu var lampan trasig där bak på andra sidan. När jag ändå var ute idag så åkte jag till den verkstad som jag brukar åka till med bilen. Killen tog sig tid direkt att byta min lampa, och han tog inte ens betalt! Det tycker jag var bussigt. Lite tur tycker jag att jag hade.

Jaha, så har då Sverige tagit ännu en silvermedalj där uppe i Falun. Heja tjejer, ni fixade det! Förra gången det var VM i Falun, då var jag där vid flera tillfällen. Det var så kul, så kul, att stå ute vid spåren och heja. Det är en fantastisk stämning. Lottornas ärtsoppa smakar gudomligt, och värmer härligt, för man blir frusen av att stå vid sidan om. Jag hade gärna varit där även denna gången, men men, jag är glad och tacksam att jag har upplevt det en gång. Då var vi även bjudna på middag en av kvällarna, och fick åka taxi en nätt sträcka på sju mil enkel resa. Det var inga aktiva med på middagen, utan chefer med respektive från näringsliv och myndigheter. Jag var med som respektive. Det har jag varit hela livet, medbjuden på olika tillställningar, som just respektive. Alltid lär jag mig något nytt av att vidga mina vyer. Jag som har en övervägande introvert personlighet har kämpat för att kallprata med olika bordsgrannar genom åren, och pustat ur för varje gång det gått bra. Det har det alltid gjort, men det har inte alltid varit toppenkul.

Kolla, kolla, blubblor!

Ja, jag vet att det stavas bubblor, men barnbarnet säger blubblor, och då blir det blubblor. Så kul vi hade med en liten förpackning såpbubblor. Vi blåste båda två, och med förtjusning, när det blev extra många bubblor eller någon extra stor, då brast han ut i: kolla, kolla! Även på kvällen när han badade ville han ha blubblor i vattnet. Det fick han, och sen badade och blaskade han. I vattnet hade han två små båtar till hjälp som ösredskap.

Nu är jag hemma igen, har fyra par strumpor som ska stickas, två par på gång samtidigt, fem böcker som ska läsas fort, fyra har jag börjat i. Böckerna är: Låt vargarna komma av Carol Rifka Brunt, som jag läst mer än halva av. Det är min bok så det har lägst prioritet. Boken handlar om fjortonåriga June som i smyg besöker sin avlidne morbrors sambo Toby. Morbrodern dog i aids. Nu är även Toby döende i samma sjukdom.

Nästa bok jag börjat läsa är Helvetesveckan av Erik Bertrand Larssen. Boken är skriven i två delar, del ett är en förklaring av vad Helvetesveckan, som börjar måndag morgon klockan fem och slutar söndag kväll klockan 22.00, innebär. Del två är den praktiska delen, vad jag faktiskt förväntas göra. Helvetesveckan är sju dagar som förändrar mitt liv, till det bättre självklart.

Bok tre heter Att gå sönder och bli hel igen av Laila Dahl. En dag går Lailas liv sönder. Det är dagen då hennes man sedan 25 år tillbaka berättar att han för tolv dagar sedan blev pappa till ytterligare ett barn, utöver de tre som han har med Laila. Går det att läka en otrohet? Kan man fortsätta leva tillsammans?

Fjärde boken har jag inte börjat i, men den heter Etthundra mil av Jojo Moyes, min favoritförfattare för tillfället.

Femte boken heter Styckmörderskan från Lilla Burma av Håkan Nesser. Jag har läst drygt halva boken, som tillhör en vän, så den får ligga till sig, tills de böcker som biblioteket vill ha tillbaka har högre prioritet. Boken handlar om poliskommissarien Gunnar Barbarotti som efter hustruns hastiga bortgång får ett cold case att ta sig an. Han drar i alla lösa trådar och kommer hela tiden tillbaka till Ellan Bjarnebo, styckmörderskan, som nu verkar ha försvunnit.

Alla fem böckerna är i olika genrer så det är inga problem att hålla isär dem, eller personerna i respektive bok.

Ikväll är det final i På Spåret, spännande, spännande. Blir det Filip och Fredrik som vinner eller blir det Elisabeth Höglund och Jesper Rönndahl som kniper bucklan? Båda paren är mycket kunniga, så jag säger ”må för dagen bästa par vinna”!

Sen har jag ju SkidVM i Falun att kolla på. Förra gången det begav sig, tror det var -93, var jag där live, inte som skidåkare utan som publik. Det var då Torgny Mogren vann femmilen, och jag stod ute i spåret och hejade. För att hålla värmen åt jag av lottornas ärtsoppa, som smakade mycket bra. Det är ett fint minne jag har från tiden i Dalarna, när vi var i Falun på VM.

Efter dagens lilla utflykt bakade jag en plåt muffins. Det blev muffins med hallon och choklad, en bra kombination.

Jag var igår och frågade på Postkontoret var de gör av de försändelser som inte kommer fram. Det fick jag självklart inget svar på. Det som försvunnit, som jag vet, är en dvd-film skickad i Stockholm till en adress i Stockholm, och ett tjockt brev skickat här från Kalmar till Stockholm. I brevet låg bland annat två frankerade kuvert, lite trist för portot men i övrigt kan jag plocka ut en ny omgång papper ur datorn. Filmen kan jag givetvis inte skicka igen eftersom de nu är slutsålda. Det var väl någon postvikarie som ville ha något kul att titta på under helgerna. Filmen skickades den 27 december.

Mellokarusellen är inte något jag ser men imorgon ska jag kolla, för då ska Kalle från Söderåkra (ett stenkast härifrån) tävla. Jag ska mest kolla för att se hans klädsel. Kalle har handlat hos stadens trendigaste butik, Selvage, så det kan bara vara snyggt.

Helgrått och mycket vitt

Himlen var, och är, grå. Flingorna som dalade ner igår var av varierande storlek. De var lätta. När jag var ute på min promenad halkade jag bara till tre gånger. Då snöade det bara lite smått, smått. Igår var en dag som gjord för pappersarbete.

Däremellan rapporter om en kräksjuk liten parvel, som mellan varven ändå var pigg, och intresserad av Mamma Mu, Långa farbrorn och Anna.

Idag blir en annan dag. Ta vara på den, för den kommer inte tillbaka!

Sista brevet från din älskade

Det är titeln på Jojo Moyes tredje bok som kommit ut på svenska. Jag hämtade den i fredags och nu är den läst. Det var med andra ord en mycket bra bok, spännande från sida ett till 491, som var den sista sidan i boken. Den handlar om kärlekshistorier, och särskilt en som går genom hela boken (inget HBTQ-tema i boken). Jennifer och Anthony som missar varandra gång på gång på olika sätt. Ett av sätten var när Jennifer lämnade sin man för att följa med Anthony från London till New York, men råkar ut för en bilolycka där Jennifer tappar minnet och efteråt inte minns någonting. Så småningom kommer minnet så sakta tillbaka. Jennifer hittar några brev, gömda kärleksbrev, så hon börjar förstå att hon älskar någon annan än sin man, som känns så främmande. Hon börjar leta ledtrådar efter mannen hon älskar.

Det är härligt med en fängslande bok. Vi har en underbart solig och vacker vinterdag. Marken är vit. Tre brödlimpor jäser under duk. Citronkakan ska snart i ugnen. De senaste sockarna är klara. Garnet räckte även till matchande pulsvärmare. Jag hoppas nu att de passar den som ska ha dem.

I eftermiddag är det final i herrarnas VM-handboll. Värdlandet Qatar är ett av finallagen, helt oväntat och otippat. De har vunnit varje match med hjälp av domarna. Det är alla överens om. Allt kan tydligen fixas med tillräckligt mycket pengar. Tråkigt och trist. Då handlar det inte längre om sport, och ger lika sur eftersmak som dopade idrottsstjärnor.