”Hörs det vad jag säger”

Idag var det Soppscen, denna gång med Iwa Boman som pratade om manligt och kvinnligt och relationer under just namnet ”Hörs det vad jag säger”.  Det blev många goda skratt och många exempel på sådant vi alla kände igen, en kul timme som jag så väl behövde. Före föreläsningen fick vi idag hummersoppa med handskalade räkor, mycket räkor men förra veckans soppa var krämigare och godare.  Det blev promenad fram och tillbaka med ett fikastopp på vägen.

Efter föreställningen, som var fullsatt, stötte jag på flera bekanta, en kusins kusin, en tjej jag gick en kurs tillsammans med för något år sedan och en dotter till en väninna. Det var kanske fler men dessa hejade jag på.

Jag var inne i en garnbutik men där var jag osynlig. Två damer gick in i butiken precis före mig så kanske trodde expediten att vi var i sällskap. Damerna handlade garn och jag stod och väntade på min tur. Det garn jag sökte fanns men inte i den färg jag ville ha. Jag skulle fråga om det kom in senare. Damerna och expediten fortsatte att prata och sen ringde butikens telefon, och jag förstod att det var privat. Då gick jag ut. Det finns garn i andra butiker.

På vägen hem handlade jag lite nödvändigheter, Dreamies till katten, choklad och bröd till mig. Jag får börja om med surdegen och just nu tar det emot. Det här brödet är ett bra alternativ, och får duga ett tag.

Årsredovisningen väntar.

Redan torsdag, oj, oj, oj, så fort det går. Gör något bra av torsdagskvällen!

 

 

Nu börjar en ny tid

Någon höjde rösten och hötte med handen mot mig igår och skrek att h*n var färdig med mig. Då kan jag bara säga att jag är inte färdig med dig! Länge, länge har jag funderat på att göra något av min skrivklåda. Nu har jag ett utmärkt tillfälle att i bokform ge min version av saker och ting. Det handlar inte om mitt äktenskap, utan om något helt annat. Kontakter i bokvärlden finns. Jag ska bara ner i normalläge innan jag går vidare. Utan att höja rösten eller hötta med handen eller blixtra med ögonen, ska jag verbalt se till att bli klar med dig. Kanske har jag kvar ett brev jag fick för ett antal år sedan som jag trodde var skrivet av ett barn. Finns det kvar ska jag bifoga det i boken. H*n måste ätit taggtråd i många år för att kunna bli ska fullständigt galen för något jag sa. Det tolkar jag som att jag träffade rätt, mitt i prick!

Idag har jag hämtat alla lösa grejer i bilen. Det blev en hel del. Snart kan jag lägga den bilen i arkivet. Livet går vidare. Det finns fler bilar. Jag har haft min försäkring så länge utan att använt den att jag slipper åka ner i bonus. Alltid något.

Innan det blir mörkt ska jag gå ner i källaren för att hämta och lämna, hämta mina pelargoner och lämna bilgrejer som jag inte behöver just nu, till exempel mina trätofflor. Däremot ska jag skaffa ett par gummitofflor att ha i simhallen för att undvika att halka. Det är väldigt halt på golvet i simhallen. Jag hade aldrig tänkt skaffa Foppa-tofflor eftersom jag tycker de är så fula, men nu känner jag att jag verkligen behöver ett par, och då får funktion gå före utseende. Kände på hakan och hittade ett skäggstrå. Ve och fasa! Fram med pincetten och dra ut strået. Av bara farten tog jag några strån på överläppen också.

Till lunch har jag ätit kålpudding. Det var åratal sedan jag åt kålpudding. Jag tycker det är väldigt gott men det är direkt inget jag står och lagar till mig själv, men jag skulle kunna göra det, och frysa ner ett antal portioner.

Jobbidéerna är flera på gång, inte så mycket för mig men för mina medarbetare. Årsredovisningen är i sin linda men än är det ingen fara. Tiden räcker.

En resa till Stockholm är bokad framöver, jättekul att kunna förena nytta med nöje. Efter allt som varit känns det skönt att ha något att se fram emot. Vad ser du fram emot?

Veckan har precis börjat

Snart har det redan gått en månad på det nya året. För min del har månaden fortsatt som året slutade, inte mycket att yvas över, eller jo, det finns massor, egentligen!

Idag har jag åkt buss över Ölandsbron, satt med kameran i högsta hugg och tänkte ta fina bilder. Det var bara att glömma. Rutorna på bussen var skitiga, och då har jag inte tagit i. Min bil var i alla fall nytvättad och hade halv tank. Nu ska den skrotas. Märkesverkstaden ringde idag och undrade när jag skulle frakta bort bilen. Det hade jag inte ens funderat över. Eftersom jag har nya däck på bilen tänker jag ta av dem och se om någon annan behöver nya däck. Imorgon ska jag tömma bilen på alla grejer jag har där, blomjord, tofflor, blomsax och spade, borste, gravljus, sjukvårdskudde och varningstriangel. Det mesta är sådant jag använder när jag besöker kyrkogårdarna, och då har jag tyckt att det var bra att ha i bilen.

Blomjorden kan komma till pass här inne också. Det är dags att skaka liv i pelargonerna i källaren. Jag har också tänkt att sätta om alla mina orkidéer, tio stycken. Tänkte bara att fönstergubbarna skulle göra sitt innan jag börjar kladda med jord i köket.

Har läst ut en deckare, en kanadensisk deckare, som var så där lite lagom virrig. Ingen jag vill rekommendera. Virrpanna kan jag också vara mellan varven, när jag letar efter saker eller glömt var jag förvarar något som jag lagt på ett bra ställe. Tjejen med nalleknapparna kan också vara virrig. Idag kom ett paket till med nalleknappar. Nu räcker det. Jag behövde inte ens dem jag köpte, köpte dem bara för att de var så gulliga.

I min butik har jag stoppar in både en liten gullig tavla med texten ”Störst av allt är kärleken” och ett lite vetehjärta. Båda passar bra till alla hjärtans dag, som kommer snart.

Tavlan är 9 x 9 cm, själva bilden 6 x 6 cm, han ställas eller hängas.

Lilla vetehjärtat kan värmas i micron tillsammans med ett glas vatten, framgår av beskrivningen som följer med. levereras i fin påse som hjärtat kan skickas i till en kär person.

Det finns många som skulle må gott av att hålla i ett mjukt vetehjärta. Då kanske aggressionerna skulle fara all världens väg.

Det är måndag morgon, och mitt hu….

Nejdå, mitt huvud är som det brukar, ingen fara, men det tar en stund innan jag är riktigt vaken.

Perfekta knappar till koftan, precis rätt nyans! Toppen! Innan jag gick iväg till vattengympan hann jag sy ihop axelsömmarna och sticka ena framkanten, den som knapparna ska sitta i.

Gick extra tidigt idag eftersom jag hade ett fikamöte, som gick så där. Inte som jag väntat mig. Det förstörde en del av energin men den återkommer strax. Jag ska bara skaka av mig skräpet. Vattengympan var även idag helt fantastisk. Det känns i kroppen hur bra det är för alla delar i maskineriet. På hemvägen handlade jag lite frukt och åt en banan på väg hem för att inte vara alltför vrålhungrig före maten. Jag säger som en farbror på gymjan, det är bra men tiden är fel, mitt i maten!

När jag kom hem hade jag två paket med knappar, dessa till koftan och nalleknapparna som jag bara inte kunde stå emot. Ja, det är samma stickning men helt olika ljus på stickningen. Närbilden stämmer bäst med färgen i verkligheten men knapparna passar väldigt bra på båda bilderna. Sen kommer de små nallarna som får hamna i en liten bebiskofta så småningom. Det var så himla roligt att handla av dessa två försäljare. Båda har jättefina varor, men olika varor. Båda är väldigt trevliga och tillmötesgående. Jättekul att hitta lite nya butiker och få nya influenser, inte influensa. Det vill jag inte ha, och hoppas att jag slipper.

Gubbarna som ska byta fönster närmar sig. Jag hoppas de säger till någon dag i förväg så jag hinner plocka undan allt de vill att jag ska plocka undan, och ta ner det de vill att jag ska ta ner, gardinstänger, lampor, tavlor, flytta möbler så de har svängrum framför fönstren.

Finalen i herrhandbollen igår som jag och nästan alla i Danmark sett fram emot blev inte spännande, inte ett enda dugg. Spanien lekte med Danmark som hade glömt precis allt vad de skulle göra. Inte ens deras flerfaldigt prisbelönte coach hade idéer så det räckte. Spanien var bättre på precis allt och vann VM-guld. Lilla Danmark fick silver, inte alls dåligt, men förväntningarna var så höga och alla trodde det skulle bli en jämn och spännande match. Tji, fick vi!

Lev som om varje dag var den sista!

Nöden har ingen lag

Som vanligt var jag uppe före sju, men läste en stund innan jag steg upp och gick iväg till gymmet. Det var väldigt lugnt där, inte många själar. Jag skulle bara köra styrka idag eftersom jag skulle ut på långpromenad senare, så det gick ganska fort. Det känns så fantastiskt bra när jag går hem.

Det är inte lika kallt längre, nästan lite moddigt, sydvästlig vind, så det kändes in till stan kallare än vad siffran på termometern visade. Däremot var det desto behagligare på vägen hem. Pratade länge med en väninna igår och vi bestämde att se en utställning idag på Galleri Strandberg. Det är fyra ölandskonstnärer, verksamma på Öland, som ställer ut varsin vecka. Konstnärerna är så mycket som möjligt i galleriet och berättar gärna om sina verk. Idag var det många besökare och en hel del var redan sålt, stora tavlor som inte får plats i en vanlig lägenhet. Det krävs säkert en flott våning för de största tavlorna, eller hos en myndighet. Medan vi var där var det ett par som reserverade en jättetavla. De skulle bara hem och mäta före köpet. De bor bland de välbeställda i stan. Min väninna känner veckans konstnär, de har varit kollegor, så de pratade en stund innan vi vände kosan hemåt igen.

När jag gymmar dricker jag alltid mycket vatten, och det är nu nöden börjar göra sig påmind. Vattnet ville ut igen. Jag funderade allvarligt på att sätta mig i snön, precis som hundarna. Hela gångbanan är kantad av gula kissfläckar. Då kom jag på att det finns ett äldreboende på vägen hem, att det finns en samlingssal där och utanför den toaletter. Med raska men lite klämda steg styrde jag rakt på första toadörr. Sen kändes det mycket lättare och mera njutbart att vandra vidare.

En designer här i stan har gjort nya vägvisare. Den här vet jag inte riktigt vad den betyder, kanske att man kan åka med elmoped. Vet du vad skylten betyder?

Isskulpturen är helt enkelt ett otätt stuprör som bildat en tjusig skulptur av is. Den finns på matbutikens vägg.

Letar du docksaker eller roliga knappar titta in på www.docksaker.se  Vill du ha lite mer romantiska saker, tyghjärtan sydda av gammal lakansväv med text och bild på, ljuspåsar i samma stil, ska du leta på www.villasolnas.com

 

 

Fina knappar och melodifestivalcirkus

Jag är väldigt svag för snygga knappar. Tidigare var jag mycket road av skor, innan fötterna blev för breda och jag fortfarande kunde gå i högklackade skor. Så nu har jag gått över till knappar. De kan pigga upp den tristaste kofta. Koftan jag stickar på, och som är färdigstickad men inte monterad ska ha knappar. Söker man så finner man, jag har hittat en bra sida med massor av kul saker, mycket knappar. Jag har beställt de fem knapparna som behövs till koftan. Av bara farten hittade jag väldigt söta knappar i form av en liten nalle. Dem kunde jag inte motstå utan beställde två paket med nalleknappar också. Nalleknapparna är redan på väg berättar den försäljaren som har Villa Solnäs och sysslar mest med att sy om av gamla ”mormorslakan” men säljer även annat. Jag hittade jättefina väskor också hos henne som jag säkert kommer ha svårt att stå emot.

Ute är det inte lika kallt idag, men lite blåsigt. På min vandring in mot stan mötte jag en granne från uppgången bredvid. Han som är 84 år och går med stavar på ett mycket speciellt sätt, en helt egen stil. Huvudsaken han är nöjd med sin promenad så får han gå hur han vill för mig. Jag handlade nya träningskläder, byxor i 3/4-längd och en top med liten ärm i en stark rosalila färg. Imorgon ska kläderna invigas.

I matbutiken såg jag att man laddar med chips och tacos. Den förbaskade melodifestivalcirkusen drar snart igång och pågår i massor av veckor. En massa deltävlingar på olika orter runt om i landet. Sen den ”andra chansen” och till slut en final någon gång i början av maj. Puh, säger jag som inte tittar på skiten. Är det åtta låtar i varje deltävling, och hur många är bra? Två kanske, och om det hade varit som förr i världen så hade det varit en tävling med tio bidrag och så hade man fått fram en låt på en gång, istället för detta gissel med mest urdåliga låtar som ingen orkar lyssna på. Inte jag i alla fall. Förra året såg jag inte en enda deltävling, kanske att jag såg finalen, det enda som kan vara värt att se enligt mitt sätt att se på det.

Restaurangerna och andra uteställen gapar tomma under melodifestivalcirkusen. Alla sitter hemma och glor på skräpet, äter tacos och chips och dricker öl eller vin, och när tävlingen är slut fortsätter folk att sjunga karaoke hemma och sen är det för sent att gå ut. Det har sagts mig att det är på detta vis, och jag har ingen anledningen att betvivla det. Med andra ord är det inte lätt för näringsidkare i restaurangbranschen under årets fyra första månader, först januari som är trög i alla branscher och sen melodicirkusen i februari, mars och april.

Den som inte vill se cirkusen på teve har inte mycket annat att välja på, eftersom de andra kanalerna gett upp kampen mot melodifestivalen. Obegripligt, men så är det. Inga problem för mig, jag kan roa mig på annat sätt. Gillar du melodifestivalen?

Minus 21 grader

Brrrr!!! Imorse var det 21 grader minus. Jag har bara varit ute med soppåsen, två hus bort. Nu sitter jag och funderar på att ge mig ut, fast jag inte måste, bara för att få röra lite på mig och för att få lite luft. Jodå, det finns luft inne också men får jag välja tycker jag oftast bättre om utomhusluften än inomhusluften.

Änkeman NilsO har varit här och hämtat några papper som jag hjälpt honom att ta fram. Jag visste inte när han skulle komma, därför höll jag mig inomhus när solen var framme. Den fick NilsO i ansiktet när han kom, så jag fick dra ner persiennen. Han kom lagom till lunch. Dagens lunch var kassler- och rotsaksgratäng med en hel påse ost ovanpå. Inte så nyttigt men gott, och inte så ofta, så ok. NilsO behöver många kalorier. Sedan han blev änkeman i november har det blivit lite si och så med maten kunde jag se av hans ännu smalare gestalt än tidigare. Därför behövde han inte gå hungrig härifrån i alla fall. Och därför behöver jag så väl gå en runda.

Så olika vi är, alla vi människor. Jag tyckte mitt på dagen då solen sken och vimpeln hängde slak att det var en härlig dag, vacker men kall. Någon annan tyckte det var måttligt njutbart med kylan som tog över eftersom kaminen fick matas för fullt. Det är inte hur vi har det utan hur vi tar det, som gör skillnad.

Mitt lokalsinne brukar jag alltid säga är dåligt, och att jag tror det på något vis hör samman med min balans, som kunde vara bättre. Här jag bor kommer man in i ett stort trapphus med trappa ner till källaren och trappa upp till nästa våning. Jag bor rakt in, inte ett trappsteg. Alla som går ut från min lägenhet tar trappan ner till källaren! Varför? För att den är direkt utanför min dörr? Uppenbarligen kommer man inte ihåg hur man kom in, att det inte fanns något trappsteg för att komma in och då är det heller inget trappsteg för att komma ut. Förklara den som kan!

 

Tänk om hjärtat tar fel

Rubriken ”Tänk om hjärtat tar fel” är namnet på Görel Cronas sångolog där hon ackompanjeras av Patrik Bonnet på gitarr. Föreställningen handlar om en kvinna i medelåldern som rymmer från dammråttor och kärlekslöshet. När blev det ljuvliga stumt. Om en ganska vanlig kvinna som möter sig själv och sina rädslor. Så beskrivs föreställningen i Soppscenens vårprogram.

Det var alltså Soppscen idag. Dagens soppa var en mustig tomatsoppa med kyckling, väldigt god, och som vanligt vansinnigt gott, mörkt bröd till. Efteråt kaffe och chokladbit. Vi möts av Soppscenens arrangör, alltid lika trevlig, tillmötesgående och har minst en kul accessoar, idag var det hennes öronhängen som jag fastnade för. Det var helt enkelt en liten kaffesked som var delad med skaftet för sig och själva skeden i en del, en del i vardera örat. Fräckt Charlotte! Det sa jag också till henne.

Bilden är från Görel Cronas bildarkiv. Hon hade en annan klänning idag och killen en annan skjorta. Hans ackompanjemang passade väldigt bra till hennes sånger. Hon spelade själv på gitarr till vissa sånger. All text och musik var hennes egen. Jag tyckte väldigt mycket om föreställningen. Hon blandade berättande med musik, och gjorde det mycket bra. Inte visste jag att hon var en så duktig sångerska! Musiken var helt i min smak, lite vemodig, lite dämpad.

Annars har det varit en rörig dag, en sån där dag när det varken blir hackat eller malet. Jag har letat fram kontot till Marcin Wilk, polacken som ska betala djurparkens rättegångskostnader på drygt 116 000 kronor. Det är full aktivitet på facebook, och på lördag är det en aktivitet i stan för att samla in pengar till Marcin Wilk. För egen del ska jag sätta in en slant på hans konto, kvällsaktiviteten får vara för min del. Jag är mest en stugsittare, är inte ute på kvällarna längre, tillhör gruppen gamla damer som inte vågar gå ut när det är mörkt.

Fortfarande är det kallare än jag tycker är behagligt. En vän fyller år idag. Jag har framfört en hälsning men ska längre fram uppvakta henne på annat sätt. Ett undersökningsföretag har frågat ut mig om allt från mitt postnummer till var jag lägger mitt elavfall. Det var en undersökning på uppdrag av ortens renhållningsföretag. Det ska tydligen införas en grön liten påse, där jag kan lägga mitt matavfall, och därefter lägga den gröna påsen i den vanliga soppåsen, om jag inte fattade alldeles fel. Det kommer jag gärna att göra, för sopsortering tycker jag är ett lätt sätt göra något för miljön. Vad gör du för miljön?

Vinterkylan håller i sig

Kung Bore håller oss i ett järngrepp, i alla fall här nere på ostkanten, ostkusten, världens ände, kalla det vad du vill, men kallt är det. Jag gick till stan för att lämna böcker på biblioteket och för att fika med U. Eftersom jag promenerat tyckte jag att jag kunde klämma i med en bakelse eftersom jag bara ätit sallad till lunch. Det var inte så gott som jag tänkt mig, och hälften hade definitivt räckt. Jag borde gjort som kloka U, tagit en bulle med smaskig vaniljkräm i.

En bekant till U ska försöka hjälpa polacken som förlorade mot djurparksdirektören, trots att hans sak inte prövats, bara befunnits kommit in för sent. För det ska han betala drygt 116 000 kronor. Det räcker med att  5 000 människor betalar 20 kronor var så har han fått ihop 100 000 kronor. Visst låter det lätt? Jag kommer gladeligen att bidra med både en och två tjugor.

U erbjöd mig skjuts hem, men jag valde att gå. Jag är genomfrusen, har värmt en kvarglömd skvätt glögg för att få upp värmen i kroppen, men det hade nog behövts konjak. Det har jag ingen hemma. Konjak dricker jag efter en god middag eller som medicin.

Nya, trevliga grejer i porslinsliknande material. Figurerna ca 10-12 cm höga. Ramen ca 5 x 6 cm och själva bilden ca 3 x 4 cm. På foten av figurerna står det ”Best friends” respektive ”Happy birthday”. På ramen står det ”New baby”. Ramen kan ställas med stödet på baksidan eller hängas med hjälp av magneten på baksidan. Och, ja, det är en nyfiken katt som vill vara med. Dessa tre saker finns nu i butiken, som vanligt till väldigt bra pris. Det finns bara en av varje. Det är inte Stellan på bilden. Han blev fem månader igår. Varje dag utvecklas han, gör något nytt och upptäcker ytterligare en bit av världen.

 

Vi är på sätt och vis änglar

På väg hem, en regnig, blåsig höstdag, gick jag i en uppförsbacke på Söder i Stockholm släpande på två stora papperskassar fyllda med mat. Halvvägs upp brast en av kassarna. Frukt, bröd, grönsaker och mycket annat spilldes ut och rullade nerför backen. Jag var ensam, hur skulle jag göra? För att plocka upp mina saker måste jag ställa ner den andra redan blöta kassen och då fanns risk att även den skulle gå sönder. ”Vänta, jag kommer!” En kvinna öppnade fönstret i ett av husen och ropade ner till mig. Hon tog med sig ett par plastpåsar och hjälpte mig att plocka upp mina grejer. ”Å, du är en ängel!” minns jag att jag sa när jag tackade. Ordet kommer från grekiskans angelos som är översättning av ett hebreiskt ord som betyder ”budbärare”. När vi är generösa mot varandra skapar vi även glädje och medkänsla, vi bär bud om en möjlighet och visar hur det kan vara mellan männsikor när det är som bäst. Vi är på sätt och vis änglar. Så lär vi oss leva ett givande liv.

Så här slutar Patricia Tudor-Sandahls bok ”Ett givande liv”, en bra bok för den som vill leva ett bra liv genom att vara generös, inte bara genom att ge pengar utan genom olika handlingar. Hon ger många målande exempel från sitt liv och citerar från andra som sagt kloka saker, Tomas Tranströmer och Dag Hammarskjöld till exempel.

Jag har även läst ut boken ”Vildsnår” som handlar om ett välbärgat par som är på jakt i djungeln, om deras strapatser såväl i jakten som i relationen. Det är mycket om hur de har det i sitt obekväma djungelliv, nja, inte riktigt en toppenbok i min smak.

Hela förmiddagen var jag revisor. Jag inser att jag går i min gamla roll som skatterevisor när jag i min egen bokföring ska göra årsavslut, kollar alla kvitton noga, skickar frågor och ger backning ibland, kanske är jag i petigaste laget.

De nya fönstren närmar sig, men kylan gör att bytena av fönster står stilla. När jag kom från affären stod en ambulans utanför en av uppgångarna i huset. Jag hoppas innerligt att det inte var något allvarligt.

Igår fick jag ett brev där mitt efternamn var fel. Någon hade utelämnat en del av namnet, någon som borde veta vad jag heter. Idag fick jag ett julkort från en f d fackkollega i Lidköping. Hon hade skickat till den adress som jag hade 2008. Så många gånger som jag flyttat har jag full förståelse för att alla inte hängt med. Det var ett fint julkort så jag är glad att det kom rätt till slut. Under många, många år jobbade jag fackligt. Det var ett inspirerande och kul jobb, men inte alltid så lätt. Lidköping, Växjö, Kalmar och Linköping kom vi som ingick i styrelsen ifrån, varför vi oftast samlades i Jönköping eller Nässjö. Vi skulle ha årsmöte i Nässjö den dagen då Olof Palme mördats. Som alla andra minns jag precis vad jag gjorde när jag fick reda på mordet. Jag satt på toa på ett hotellrum i Nässjö och hade precis satt på radion, och fattade först inte vem de pratade om.  Vad gjorde du när du fick veta om mordet på Olof Palme?