Årets sista dag

För årstiden är det väldigt varmt. Fåglarna tror att det är vår, liksom alla växter som knoppas och som kommer att bli så besvikna när kylan kommer och snön vräker ner. Ett nyår firade jag i Paris. Där var det åtta plusgrader. Jag tyckte det var väldigt ljummet. Nu är det samma här, ur led är vädret!

Det kommer att bli årets sista promenad innan förberedelserna inför kvällens knytkalas sätter igång. Päronen kokade jag igår kväll. De står nu och gottar sig i konjaken. Jag minns ett annat nyår, då jag bodde på Öland, och två väninnor skulle komma. Vi skulle göra varsin rätt av de tre. Vädret var inte det bästa, snudd på snöstorm. De två väninnorna valde att fira säkert i stan och jag fick fira på egen hand i min lilla stuga på landet med bara en rätt. Väninnorna hade i alla fall två rätter. Jag kan ju säga att en av dem har jag inte träffat därefter. Den andra träffar jag men alltmer sporadiskt. Ibland blir det så, vi utvecklas åt olika håll, får andra intressen, annat som är viktigare än att hålla just den relationen vid liv.

I nyordslistan finns ordet carpa, som betyder att man ska passa på att njuta när tillfälle ges. Det är säkert ett ord som de flesta kan ta till sig, och gilla. Som nyårslöfte lovar jag att carpa mer, vardagsgnälla mindre och tänka oftare på hur tacksam jag är, för livet och för min familj.

GOTT NYTT ÅR!

Snokarna i Thailand

Det känns lite trist att ni som är i Thailand inte har annat att göra än att kolla på min blogg, men ok, alla får läsa.

Här är det många plusgrader men inte precis badtemperatur. Snö fattas det på många platser, till exempel där det är skidtävlingar. Det ser lite kul ut med översiktsbilder, en sträng med snö och grönt för övrigt. Tävlingar får ändras om, så pass att den som vunnit fyra år i rad valde att inte delta på grund av omändringar i programmet. Trist för alla inblandade, inklusive oss i tevesofforna.

”Stjärnorna på slottet” började igår. Första dagen var Malena Ernman som fått slåss mot mycket, mobbning, psykningar från kollegor och ändå verkar hon så stark, uppbackad av sin make som avstått egen karriär för att finnas för Malena och barnen. För min del ändrade jag uppfattning om Malena Ernman när jag i somras såg henne uppträda i Dalhalla. Hon bjöd mycket på sig själv och sjunger fantastiskt bra. Maria Lundqvist, som jag aldrig varit särskilt imponerad av, gjorde vad hon kunde för att fråga ut Malena om det mest privata. Herrarna, Claes Månsson, Lasse Åberg och Leif Andrée, satt tysta och gjorde inte mycket väsen av sig. Skärpning gubbar!

Memoarboken av Carl Larsson, ”Jag” är nu utläst och innehöll en hel del som jag inte kände till. Barndomen och uppväxten visste jag inte tidigare särskilt mycket om. Språket i boken är lite gammaldags även om den omarbetats och det finns hänvisningar till uttryck och förklaring till vissa ord. Den blir lite tung att läsa. Nu ska jag börja på Alice Munros bok ”Kärlek, vänskap, hat”. Det ska bli spännande.

Jag har ätit lunch med en vän som berömde mig för att alltid kunna göra en god och bra måltid av vad som finns i kylskåpet, det vill säga av de rester som finns. Det brukar alltid gå att få ihop det till en nyttig måltid, och nu börjar det bli översiktligt i kylskåpet igen. Det gröna idag blev några tomater och en varsin avocadohalva. Till dessert lite ost och några vindruvor. Jag fick så vansinnigt goda ostar från ett litet, litet mejeri på östra Öland, som jag inte kände till. Meléngårdens köksmejeri heter mejeriet som gör ost på komjölk där smak och fetthalt beror på vad korna äter.

Sluttampen på året

Morgonen började vid sjutiden med kaffebryggning i köket. Jag tittade ut genom fönstret och ser en guppande lampa komma närmre och närmre, och när den är nära ser jag att det är en hurtbulle med pannlampa som är ute och springer i mörkret!

Vardag och jakten på olika människor i tjänst började. Den första hittade jag på en gång. Han skickade snabbt över en kopia till mig och så var det ärendet löst. Nästa ärende var till banken. Killen som svarade kunde inte svara säkert utan skulle fråga vidare och återkomma. En tjej återkom efter någon timme. Hon hade svaret på min fråga men inte på min följdfråga: hur betalar jag in extra till tjänstepensionsförsäkringen som företaget vanligtvis har på autogiro? Jag skulle få svar på mejlen, vilket jag också fått. Ett antal timmar har jag vistats utanför hemmet, utan telefon. Ni vet hur det är på banken, vad gör de efter tre? Jag var hemma senare men har ändå svarat och hoppas att det funkar även på måndag.

Jag har varit på bio, och sett ”Mig äger ingen”. Det var en stark film, en film som berörde och som gjorde att det fanns plats för reflektion och egna tankar. Efter filmen smakade det bra med sen lunch. Det blev fisk, gott och lättsmält efter all mäktig julmat.

Det låter som om alla i huset fått hyllor eller annat som det måste borras för att få upp på väggen i julklapp. Det är ett fasligt väsen lite nu och lite då. Igår trodde jag någon höll på att borra sig in/ner till mig! Behöver jag lägga till att vi har betongväggar så jag förstår i och för sig att det behövs borr får att få något att sitta kvar på väggen.

Stolar på kollo.

Annandagen

Redan annandag jul, så fort tiden går! Det blir en lugn dag. Kylskåpet är fullt av mat, bara att värma, så det blir ingen matlagning idag. Däremot ska det bli motion, så mycket jag orkar med, efter två dagar där enda motionen varit några steg mellan kylskåp, spis och matbord. Det har varit en bra jul, en mycket bra jul. Jag har fått träffa mina närmaste från tidig julaftonsfrukost till juldagens kväll.

Lille herr Stellan på väg ut i köket.

Igår kväll såg jag Rolf Lassgård som Sebastian Bergman. Jag har läst böckerna om Sebastian Bergman i ”Fjällgraven”, ”Det fördolda” och ”Lärjungen”, och hade en helt annan bild av honom än den som visades. Det var inte Rolf Lassgård jag tänkt mig i den rollen. Annars tycker jag Rolf Lassgård är en duktig skådespelare, men här stämde det inte för mig.

Det har varit kallt i natt. Frosten ligger fortfarande kvar på bilrutorna här utanför. Himlen är grå. En av sönerna sitter nu på tåget, från Kalmar till Göteborg med byte i Lund!! Inte närmaste vägen om jag tittar på kartan, men det var vad som fanns att få denna annandag.

Juldagsmorgon

Det skulle kunna vara vårdagsmorgon. När jag var ute med soporna, barbent och med kappan över nattlinnet, kvittrade fåglarna: ”God morgon”! På vägen tillbaka såg jag den vackra himlen, alldeles röd bakom trädtopparna.

Jag har börjat sopa igen spåren efter gårdagen. Någon lekte med en boll, och det var inte Stellan, som for iväg och tog med sig ett glas med julmust ner på min vita matta. Det ser ut som en brun orm ringlar över mattan med en massa bruna prickar runt omkring. Direkt hällde vi salt över alltihop som har fått vara över natten. Dammsugaren har sugit upp saltet men spåren är fortfarande tydliga. Nu blir det en omgång med annat medel, vatten och borste.

Idag fortsätter julfirandet. Då blir det bara lite julmat, mest annan mat, men viktigast av allt, vi får umgås idag också.

Nu har jag gjort bort mig-igen!

Rubriken kunde också blivit ”jakten på hela nejlikor”, men det är fler som njuter av när jag gör bort mig, så det bjuder jag på. Jag är snäll, det är ju jul. Sömnen och jag är inte alltid överens om när jag ska sova och när jag ska vara vaken. Efternatten var jag vaken, var uppe och satte klockan på väckning sju, och sov som en stock när klockan ringde. Jag var förmodligen inte riktigt vaken när jag gav mig iväg för att handla, tidigt innan hela butiken skulle vara full av hysteriska människor. När jag kommer till butiken och parkerar får jag inte ur nyckeln ur låset på min lånade bil. Jag startade och försökte igen, samma resultat flera gånger. Vad gör jag då? Jo, jag kör till bilaffären där bilen är köpt och ser förmodligen desperat ut för killen i luckan gick ut i verkstaden och kom tillbaka med en kille som skulle titta på bilen och dess nyckel. Han satte sig i bilen, vred på något sätt och vips var nyckeln ute. Jomen, visst, det är ju en sån bil där bilen ska stannas i backläge!! Då är det inga problem. Det funkar hur bra som helst. Killen fick säkert något att berätta i fikarummet om den virriga tanten som inte fick ur nyckeln. Ridå!

Åter till butik ett. Det hade redan hunnit bli en massa folk som körde med sina vagnar som om det vore pansarfordon. Jag rafsade åt mig vad som stod på lappen, åtminstone det mesta av det. Fort ut, och jag tror inte jag gjorde bort mig där. På vägen hem in i butik två för frukt och grönt. Det förlöpte också utan mankemang. I butik tre startade den desperata jakten på hela nejlikor eftersom jag inte hittade några i varken butik ett eller butik två. Där det skulle finnas hela nejlikor fanns det malda nejlikor, massor av påsar med malda nejlikor. En annan dam skulle ha samma sak. Hon var i sin tredje eller fjärde butik i samma ärende. Jag haffade en tjej i tomteluva och frågade om det möjligen fanns på lagret. Hon skulle gå och titta, kom tillbaka och sa:”nej, tyvärr, de är slut”! Då hade jag hunnit titta mig omkring och upptäckt en låda på översta hyllan. I den fanns tre påsar med hela nejlikor. Jag tog en och såg mig om efter den andra jagande damen. Henne hittade jag i mjölkkylen. Hon fick veta att det fanns två påsar om hon skyndade sig.

Några av nejlikorna är nu instuckna i en apelsin som jag knutit rött snöre om och satt fast alltihop med ett häftstift. Det doftar jul!

Fjärde advent

Ute är det mörkt. Det är tyst, endast katten och jag är vakna. Katten har fått vatten och jag kaffe. Vi lyssnar på Magnus Johansson som spelar så vackert på sin trumpet. Flera låter ger gåshud. Skivan (ja, jag spelar skiva, lyssnar inte på Sportify) heter ”I juletid”. Fyra ljus är tända. Vi unnar oss lyxen att inte stressa.

Härlig morgonstund

Idag vaknade jag klockan sex och var pigg. Det är härligt att vara uppe tidigt, dricka kaffe och kolla nyhetsläget på teven. Ute är det mörkt, någon skrapar på sin bilruta. Inne är det varmt, lugnt och skönt. Jag hann sticka några varv innan jag bytte om till gymkläder, greppade tidningshögen i farten för transport till tidningscontainern, och tog cykeln till gymmet. Efter ett styrkepass cyklade jag till kollo, nu hittade jag, där jag tankade äpplen och must. Där ute rådde också lugnet.

Nu har jag hela dagen framför mig. Jag tror det händer något bra idag, till och med flera bra saker.

Nytt i butiken, vantar till 3-5 åringen, ribbade och slätstickade.

Problem är till för att lösas

Igår skulle jag göra en utlandsbetalning, betala pengar till Tyskland för ett jobb där nere. Jag hade en bra faktura att gå efter, men ändå lyckades jag inte få iväg några pengar. Efter tre försök gav jag upp. I morse slängde jag mig på luren till banken som ännu inte hade öppnat för telefonsamtal. Hittade ett annat nummer till en kundsupport som jag provade, och där svarade en man som säkert var yrvaken. Jag tycker att sitter någon i en banksupport så är man bra på siffror. Här fick jag upprepa varje kombination minst tre gånger innan han var med. Till slut fick han ringa och fråga på ett annat ställe. Han ringde sedan tillbaka till mig, och nu, nu äntligen är pengarna på väg ner till Hamburg. Jag har lärt mig något nytt, så det var inte bara besvärligt.

Jag hann inte äta igår, eller rättare sagt, jag slarvade med maten, levde på kaffe och kakor. På kvällen skulle jag hjälpa till att dela ut lapparna med första kvartalets månadsavgifter. Då kom en kollega, som inte heller hunnit äta. Hon hade med sig bröd och prickig korv. Det smakade fantastiskt gott med en macka innan vi gick runt med alla lappar.

Någonstans lade jag bort mina vantar, på expeditionen eller i en trappuppgång, jag vet inte. Därför stickade jag klart mina pågående torgvantar som jag invigt idag. Alla jag hade med mig till marknaderna tog slut redan första dagen. Av bara farten gjorde jag klart ett par små vantar. Det var tummen kvar, den som är så liten och det är så pillrigt att sticka på tre stickor. Nu ska jag börja på något rejält, ett par sockar storlek 43, till ene sonen.

Det blev en cykeltur till stan på förmiddagen. Det kom några stänk regn på vägen dit, men på hemvägen regnade det rejält, så jag blev blöt och kall in på bara skinnet. Jag mötte snälla G, som passar katten ibland, som inte såg att det var jag som kom. Nästa vända in till stan blev därför med bussen. Då hade det slutat regna, men jag frös. Som tröst köpte jag mig lite härliga snittblommor, vita ranunkler och rosa tulpaner. Vad gör du när du vill belöna dig?

En tänkvärd bok

Lou och Will är så olika man kan vara. Lou bor hemma och försörjer sina föräldrar med lönen från kaféet där hon jobbar. Hon har inga ambitioner utanför den lilla stad där hon bott i hela sitt liv.

Will var en atletisk A-personlighet, framgångsrik affärsman med toppjobb i London och en ändlös räcka blonda flickvänner. Ända tills en motorcykelolycka tog ifrån honom allt.

När Lou blir arbetslös tar hon jobbet som den totaförlamade Wills sällskapsdam. Hon har ingen aning om hur hon ska hantera den dystre, oförskämde man som hon anställts för att ta hand om. Och Will har bestämt sig – hans liv är trångt och glädjelöst, och han vet exakt hur han ska få slut på alltihop. Lou bestämmer sig i sin tur för att få Will att ändra sig.

Ingen av dem vet att de kommer att förändra varandra för alltid.

Hur ställer du dig till självmordskliniker?

Boken är skriven av Jojo Moyes och heter ”Livet efter dig”.