Stämningshöjare

De här fina granbockarna solade sig ute på borggården på Kalmar slott i torsdags. Jag skulle gärna ha en sådan ute på kollo men den skulle nog snart få fötter och ge sig iväg, så jag får nöja mig med att veta att de finns.

En annan stämningshöjare kan en kopp glögg vara. Jag stod länge och väl och valde bland alla sorter men fastnade till slut för en ekologisk vinglögg som heter Tegnér & son. I dagens blad finns ett glöggtest där just det märket, Tegnér & son fick bästa betyg i alla tre klasserna, starkvinsglögg, vinglögg och boxglögg. Jag har inte provat den ännu men det lovar gott.

Det fanns väldigt fina julkulor och som här, hjärtan. Nu lämnar jag julmässan på slottet som under helgen väntas ta emot 10-15000 besökare enligt slottsfrun Mimmi Mannheimer.

När solen sken in genom mina nyputsade fönster var jag tvungen att ge mig själv bakläxa, så i eftermiddag har jag putsat om två fönster. Nu är det adventsfint och pyntat, till och med ett datumljus finns på bordet.

Trevlig första advent till alla ute i cyberrymden!

Julhysterin har börjat

Ja, inte hos mig, för jag blir inte hysterisk bara för det blir jul. Julen ska vara en lugn högtid med mycket samvaro, tid att umgås, att sitta och fika eller äta länge, länge. Det finns de som tillbringar julen alldeles för sig själva, självvalt eller påtvunget. Då är teven ett sällskap, alla fina julsånger det finns att lyssna till, läsa en bra bok, tända ett ljus och använda ensamheten till att bara vara.

Det märktes redan igår, ännu värre idag, folk har ”stora juldarren” i blicken. Jag blir så trött på årets julklapp och att julhandeln varje slår rekord – så vansinnigt! Vem behöver en råsaftcentrifug? Inte jag i alla fall. Jag har nog med hushållsmaskiner, och inte ens de jag har använder jag särskilt flitigt. Det är bra grejer men livet är inte på samma vis som det var för tio, tjugo år sedan. Var tid har sitt!

Julmässan på Slottet öppnade igår, och redan på eftermiddagen kom busslasterna med köpsugna människor. Vi var där innan busslasterna kom. Så mycket duktiga människor det finns! Nytt för i år var alla smycken av silverbestick, ringar, örhängen, hängsmycken, ja, fantasin var det inget fel på. Som vanligt köpte jag fudge av tjejen från Skottland, denna gången med smak av Xanté, Pina colada och Margarita. Jag smakade, en av varje, och sen gömde jag påsarna på ett bra ställe! Får se om jag kommer ihåg var det stället finns när det är dags att plocka fram godsakerna på riktigt.

Ljusstakar och stjärnor är framplockade och när jag började kolla dem så var det precis som vanligt, skiten fungerar inte, i alla fall inte mer än hälften! Vad gör jag för fel? Hur ska dessa prylar förvaras för att klara ännu en advent? Det blev därför en extra tur till en butik där jag rafsade åt mig några lampor (en trasig hade jag med i fickan för att få rätt sort och storlek) och en skarvsladd (så jag slipper iväg en gång till). Det var där det var massor, massor med mäniskor som plockade till sig julgranar, slingor, ljusstakar och choklad!! Kanske går det åt lite choklad för att hålla nerverna i styr för att få alla grejer att lysa, vad vet jag! Paret bakom mi la upp en vit plastgran på bandet, en och en halv meter hög, jag rös! En vit plastgran kommer aldrig över min tröskel, men vilken tur att vi är olika, så handlarna får sälja av allt.

Gissa vad dessa små kakor kostade? Jo, 15 kronor styck, i Slottscaféet.

Grön variant och lite till

Här kommer den gröna kombinationen. Sjalen/halsduken är stickad på samma vis som de rosa och blåa sjalarna medan vanten i grönt är av modellen tumvante istället för torgvante.

Cancer, vilken grym och lurig sjukdom detta är. Jag ser det på nära håll, vad det gör med oss människor, och jag kan bara stå vid sidan om och finnas till.

Igår kväll var jag på en bra utbildning i elektronisk underhållsplan. Jag vet, det låter torrt och obegripligt, men blir ett bra verktyg i föreningen att hålla reda på vilka åtgärder vi har på gång, vilka som kommer år efter år och vilka som åtgärdats och därefter återkommer med olika intervall beroende på vad det är. Det var jag och ordföranden från vår förening. Ingen av oss har bil, men vi fick låna en bil av en snäll ledamot som för tillfället inte kan nyttja sin bil på grund av en knäoperation. Det är en tuff kvinna som opererat sina armar och ben ett otal gånger. Hoppas det blir bra nu, för hon har haft rejält ont rätt länge.

Julmässan på Slottet börjar idag. Den är bra, och att ha möjlighet att gå dit innan alla bussar kommer, är extra bra. Det blir B, en tidigare kollega som tar med mig dit. Hon berättade en kul historia om ett av sina barnbarn. Den lilla flickan var i ett lekland och körde bil, krockade med en kille, och sa:”Hej, jag heter Tommy”!
Killen svarar: ”Det tror jag inte att du gör”.
Till saken hör att flickan lever sig in i Pippis värld och den dagen var hon Tommy.

Lite kombinationer

Helt plötsligt slog det mig, mina sjalar och mina torgvantar passar ihop, eller hur?

Det finns en grön kombination också men den tar jag en annan dag.

Grattis Lotta som fyller år idag!

Nu blir det full fart framåt efter nytankad energi på gymmet.

Vad är det för fel på frågesport?

Det finns en väldig massa spel i olika områden och aktuellt på teve är en frågesport från Sveriges alla hörn med Ingvar Oldsberg och Björn Hellberg som kallas Sverigequizen. Min fråga är, varför har frågesport bytt namn till quiz?

Är det samma anledning som alla flygplatser bytt namn till Airport, Kalmar Airport, Dala Airport? Kalla mig konservativ, bakåtsträvare, ja, vad du vill, men kommer något barn framöver att kunna svenska? Eller kommer alla dessa, från början, inte svenska ord att läggas in i AOL? Redan för 30 år sedan blev det ok att skriva jos istället för juice, och fritidshem kallas numera fritids eller fritis, och nåde den som säger dagis! Det heter förskola.

Jag är nöjd och glad när jag får sitta i min vrå och sticka. Nu på gång är ett par små vantar med tumme och ett par torgvantar till mamman i en läcker rosa färg. Apropå nöjd så sa just min bordsgranne det på tårtkalaset i söndags som svar på frågan om hon hade några önskemål på förändringar eller förbättringar: ”jag är så nöjd”. Tårtorna gick åt och alla som var där verkade nöjda.

Det var en aningen rörig dag igår men mycket blev gjort och åtgärdat. Dessutom var det underbart väder så det blev en del utomhusaktiviteter. Det ser ut att bli lika härligt idag. Jag ska ta en promenad in till stan där jag ska träffa B. Vi gick i ungdomen på handelsskola tillsammans. Ingen av oss har haft någon användning för den affärsengelska vi eventuellt lärde oss där. Inte heller har någon av oss efter skolan använt en räknesnurra. B är nu både farmor och mormor, så det ska bli spännande att höra om det livet, och mycket annat.

Hästar på väg och lite annat

Igår när jag tittade ut genom köksfönstret kom det tre ryttare på varsin häst och skrittade på gångvägen innan de försvann in i dungen. Ni ser dem längst bort i bilden, kanske!

Det var många funderingar under gårdagen. Jag går ofta och grunnar när jag promenerar, om det inte är väldigt vacker natur. Igår var jag först i den ljusblå butiken och bytte min äppelsvarv. Den jag hade köpt visade sig vara använd, och det vill jag inte ha. Svarven ska alltså skala, skiva och kärna ur ett äpple genom att jag sätter fast ett äpple och sen vevar. Någon pratade sig varm för denna manick, så jag ska prova.

När jag gick därifrån fortsatte jag förbi en bostadsrättsförening i grannskapet som har en vacker ekopark. Den ser mycket inbjudande och trevlig ut. Om parken är ett säljargument vet jag inte, men kan kanske vara det för vissa. Jag tittade in på Stadsmissionen som var packad med såväl grejer som människor. När jag gick därifrån tomhänt (förutom äppelsvarven) funderade jag mycket. Är det människor med stort miljötänkande som handlar (återbruk) eller är det människor som vill handla billigt, som kanske inte har pengar till att köpa nytt? Jag tror att båda kategorierna finns där, men övervägande delen är den senare kategorin. De gånger jag varit där har jag aldrig sett någon av rikemansfolket i stan, är de inte miljömedvetna?

Så där gick jag och funderade fram och tillbaka på väg förbi kollo då jag sneddade över en bensinmack. En bil var på väg ut. Bilisten vinkade. Det var många år sedan jag slutade vända mig om efter tutande bilar, och inte alltid ser jag människor som vinkar från sina bilar heller. Jag går i egna tankar.

På eftermiddagen var det filmstudio. Igår visades först en svensk kortfilm som var textad på engelska! Den handlade om en pojke och hans morfar. Filmen var 14 minuter och morfar hann att dö, en lite sorglig film. Därpå följde en holländsk film som var väldigt tragisk. Den handlade om en pojke och hans pappa. Mamman var inte där. Pojken sa att hon var ute på turné men det stod klart ganska snart att hon var död. Vi fick se hur olika de hanterade och bearbetade sin sorg. Pojken tog hand om en kajunge som mot slutet av filmen flög in i pojkens cykel och dog. Filmen slutade med kajans begravning. När jag gick hem funderade jag igen, varför alltid så dystra filmer, varför alltid filmer med tragik, trasiga familjer, människor med olika trauman? Finns det ingen rolig kvalitetsfilm?

Nu blir det inget mer dystert. Jag ska på tårtkalas. Det ryktas om att det blir passionstårta, friskt och gott.

Funderingar hit och dit

De blå torgvantarna är klara. De värmer skönt trots att fingertopparna saknas. Nu kommer min första fundering. Ska jag fortsätta att sticka fler par torgvantar, och i så fall i ny färg eller fler par i blått eller bordeaux, eller ska jag sticka något helt annat?

Däremot var jag inte velig när jag var hos skräddaren igår. Jag visste precis hur jag ville ha det. Skräddaren höll med. Nästa fredag får jag se resultatet. Spännande ska det bli. Jag fick också äntligen tag på en färgpatron. Dyr som attan var den, så kanske hade inte tjejen i den ljusblå butiken helt fel när jag fick tipset att köpa en ny skrivare istället för en ny patron. Sen fikade jag med en mycket god vän, en försenad födelsedagsfika, så vi slog på stort med varsin mariabulle. Vännen funderade på att köpa en bulle med sig hem till maken, men när vi var klara var bullarna slut.

Funderingarna går verkligen hit och dit när det gäller mitt kök. Hur ska jag göra, i vilken ordning och kan det bli som jag vill ha det. Jag vill nämligen ha ugnen i höjd med armarna, alltså separat häll och ugn. Det är mycket enklare att ha ugnen så än på vanligt vis, spis med ugn. För tillfället är det mycket praktiska funderingar, inte så mycket om vad som händer runt om i världen. I den nystartade webshopen som säljer flugor (att ha runt halsen, inte att fiska med) som vi är delägare i skänker vi fen kronor av varje såld fluga till Läkare utan gränser. Det känns bra. Däremot skickar jag aldrig pengar via telefon eller sms när telefonbolagen tar en del av beloppet. Ska det vara en gåva ska även telefonbolagen vara med och skänka, alltså inga gåvor till telefonbolag som tar en del av gåvan. Är du nyfiken på webshopen hittar du den enklast på facebook, Kens herrekipering.

Den lilla babykoftan har varit klar ett tag. Det har bara saknats knappar. Nu är de isydda så koftan är klar att användas av en nyföding. Koftan är skickad i ett tunt ullgarn.

Idag går klockan för fort.

Kreativa IKEA

Igår när jag var på jakt efter en bläckpatron tittade jag in i grannbutiken, den blågula IKEA. Utanför kassorna säljer de mat och det går att fika där. Där, i barnhörnan, hängde ett antal julgranar upp och ner. De var pyntade med vispar, stekspadar och slevar i barnstorlek plus ett antal små dockor, både flick- och pojkdockor. På vägen ut kommer jag förbi återköpsavdelningen som skyltar med en stor gran. Den granen hade toppen upp och var pyntad med diskborstar, fönsterrakor och trattar! I toppen fanns ingen guldstjärna men väl en stjärna av tre toaborstar lagda som en stjärna. Jag tyckte både barngranarna och den stora granen var kul, men självklart inget jag skulle göra hemma. Samtidigt undrar jag givetvis hur kom de fram till detta? Vad tror du?

Nu ska jag tvätta stort, alltså ner i tvättstugan. När jag ändå är där nere ska jag passa på att hämta stjärnor och stakar till nästa veckas jobb, att se om alla funkar och att de kommer på rätt plats. De ska däremot inte tändas förrän nästa söndag.

Ny pepp

Även jag kan känna mig lite moloken, då jag verkligen får tala med mig själv, så jag inte hamnar i tankefällor. Det är lite tungt för tillfället, utan egentlig orsak. Det bara kommer sådana dagar, dagar då det mesta känns jobbigt. Nu har jag fått ny pepp, så nu är det nya tag igen. Jag måste kunna be om hjälp, när jag behöver hjälp från ett par extrahänder. I min enfald trodde jag att jag skulle klara bytet av kyl/frys på egen hand, men jag gör inte det. Igår började jag med att ta bort överskåpet, skåpet över den befintliga kylen. Det var inte särskilt tungt, men lite otympligt. Jag klev upp på en stol (livsfarligt vid min ålder), drog ut skåpet, flyttade stolen för att komma åt bättre och tog tag i skåpet – då kände jag, jag faller! Och det gjorde jag, sakta, sakta rakt ner i äppeltorken. På ena handen fick jag ett litet rivsår, på andra armen ett skrapsår och läppen trodde jag skulle få storleken som en fläskläpp men det verkar vara ena ögonbrynet som fick smällen. Nu är skåpet nere, alla grejerna som var i skåpet finns i kassar och problemen fortsätter. Troligen måste jag ta bort en list, måla taket och väggarna där skåpet varit………..

Igår kväll hade vi möte i bostadsrättsföreningen om nästa års budget. Vi har gjort en massa åtgärder för att minska driftkostnaderna såsom isolering av alla vindar, fönsterbyte och lampbyten i alla trapphus, källare och förråd. Besparingarna kan vi ännu inte se fullt ut, och en del äts upp av amortering och räntekostnader på nya lån. Jag berättade om dagens bravader och fick genast erbjudande om hjälp.

Jag vet ju att jag aldrig kommer ihåg vad mina bläckpatroner har för nummer, och ändå gick jag iväg för att köpa utan att kolla. Idag får jag gå iväg och byta, för det var fel nummer på den jag hade med mig hem.

Min första amaryllis har börjat blomma. På bilden ser ni också dagens väder, novemberväder! Det är grått, småregnigt och inte alls kul.

De bordeauxfärgade torgvantarna är nu klara, ja, de har varit klara ett tag men trådarna var inte fästa. Nu är de det. De blå torgvantarna ska också snart vara klara. I Stockholm köpte jag ett fint gammelrosa garn som också kan bli torgvantar.

Mixture (lite av varje)

Morgonen började med att klippa bort all plast från det nya skåpet, och alla klisterremsor som höll allt inuti skåpet på plats. Där hittade jag också en hög med beskrivningar, i de flesta språk. Jag letade raskt fram till boken som innehöll svensk text. Givetvis måste jag byta dörrarnas fästen eftersom jag vill öppna dörrarna åt andra hållet. Sen står det i beskrivningen att man måste vara minst två personer för att fixa det här med skåpet. Jaha! Då kom jag inte längre idag.

Det gjorde inte så mycket för jag tog en promenad till stan där min snälla och goda vän G bjöd på namnsdagslunch. Hon är dessutom van att gå på disputationsfester, så jag fick några goda råd av henne inför den festen som jag ska gå på. Vi åt båda fisk, lätt och bra mat. Lunchstället blir fort fullt så när det blev kö och vi ätit klart, kände vi att det var dags att ge plats för ytterligare hungriga gäster.

Ett varv på stan, bland annat kollade jag in böcker i bokhandeln, både barn- och vuxenböcker. Ska kolla in samma böcker på Adlibris eftersom jag slutade köpa böcker från Bokus, när de så osmakligt gjorde reklam för Kristian Gidlunds bok på hans dödsdag.

Väl hemma igen och en titt i posten, hittar jag en faktura som kan vara fejk. Jag har inte beställt någon julkampanj, ska höra med sonen, om han beställt kampanjen, men det borde han berättat. En faktura på precis under 2000 kr tror väl alla ska gå igenom nätet, men inte om den kommer under mina ögon.

Ikväll ska jag justera det senaste protokollet från styrelsemötet i bostadsrättsföreningen. Det är viktigt med bra och lättlästa protokoll. Det blir säkert också några varv med stickorna.

När jag satt i väntrummet hos sjukgymnasten bläddrade jag i en tidning där flera personer som gått igenom svåra händelser berättade att de bestämt sig för att vara glad, att vara lyckliga istället för att bli bittra och sura. Jag tror faktiskt att det går att se positivt framåt i den allra svåraste situation. Vad tror du?