Torka aldrig tårar utan handskar

Sedan jag såg ”Helkväll med Jonas Gardell” har jag fått en del minnesbilder från 70-talet. Inför programmet skulle det bli en del tillbakablickar, vilket det också blev, men inte det jag tänkte på. Den som hört Jonas Gardell berätta om hur mormor rev julgranen har skrattat gott. Nu hoppades jag på en repris av den berättelsen, vilket det inte blev. I stället blev det en del om hans serie ”Torka aldrig tårar utan handskar” som jag såg när serien gick på teve och berördes av väldigt mycket. Nu fick jag nya flashbacks, av min bror, som fanns med till slutet av 70-talet.

När jag går igenom min brors liv blir jag väldigt beklämd, illa berörd och känner en stor, stor sorg över att jag inte begrep mer så jag hade kunnat hjälpa och stödja honom. Som liten var han tidigt intresserad av blommor, djur och trivdes med tanter. I skolan var han mobbad. Det förstod jag inte då, men nu har jag förstått att det var så. Han var inte som de andra pojkarna. Han spelade inte boll eller var intresserad av idrott. Däremot hade han mycket gemensamt med flickorna och hade vänner bland dem, vilket blev tydligare ju äldre han blev.

Min bror växte upp och blev en utåt sett väldigt glad och utåtriktad kille. Han hade många tjejkompisar som han gick på dans med. Redan under tiden på lärarhögskolan började han isolera sig mellan varven. Han var då, har jag förstått efteråt, olyckligt kär. Jag minns också att han hamnade på infektionsavdelningen med gulsot. Av det missade han en termin av utbildningen. På sommarloven åkte han till London där han jobbade och umgicks med tjejer och killar i ett stort gäng, tjejer som gillade tjejer och killar som gillade killar. Detta var i mitten av 70-talet, inget liv han kunde leva på Öland eller i Kalmar, då, på den tiden.

När han tagit sin lärarexamen flyttade han till Stockholm, hyrde i andra hand på Östermalm och fick en tjänst som mellanstadielärare. Jag tror det var hans bästa tid, några år i mitten av 70-talet. Han fick/kunde leva sitt eget liv, och träffade en man som han levde tillsammans med. Inte ens då fattade jag. För mig var han en inneboende, torts att de tillsammans gjorde många resor runt om i världen. Till mammas 50-årsdag hade min bror sytt en tjusig klänning till henne. Detta var 1976. Han var väldigt bra på alla typiskt kvinnliga sysslor, som sömnad, sköta krukväxter och pynta hemmet.

Mot 70-talets slut hittade hans kärlek en annan kärlek, förhållandet tog slut. Lägenheten han hyrde skulle ägaren ha tillbaka. Min bror hamnade i ett lägenhetskomplex ute i Upplands Väsby. Han trivdes inte. Han frågade min mamma om ett pengalån till en lägenhet, 25000 kronor, som hon inte hade. Vid terminens slut i juni åkte han med katten till den som han fått den från, och han åkte till Öland och lämnade hunden till mamma. Sen ringde han sin doktor och sa att han hade svårt att sova eftersom det var tomt efter terminens slut. Utan vidare undersökning skrev hon ut en burk med piller.

Min bror hade gjort ”det vita arkivet” på sitt eget sätt. Han hade noga och detaljerat skrivit ner hur han ville ha allting. Det fanns också ett avskedsbrev. Han klarade inte av att vara homsexuell. Den musik han valt till sin begravning hade han spelat in på band. Han hade löst upp tabletterna i en mugg och druckit, han hade lagt sig tillrätta med lurar och lyssnade på sin musik. Han somnade in till sin begravningsmusik.

På byrån i hallen stod ett brev lutat mot telefonen med uppgift om vem som skulle ringas när han hittades.

Det var som himla onödigt, en ung, duktig men mycket känslosam kille orkade då, i slutet på 70-talet inte med sitt liv som homosexuell. Det går inte att förstå hur jobbigt det måste varit. Jag är så ledsen att jag inte förstod mer och att han inte orkade mer, så annorlunda hans liv hade varit idag.

Risig påskafton

Igår fick jag tulpaner, fina påsktulpaner. Idag är jag risigare än på länge. Jag är inte trött men gäspar, jag har ont i huvudet men borde inte ha det, jag nyser lite då och då och jag snyter mig också lite då och då. Idag gör jag mig bäst i soffan med en bok. Ändå har jag varit ute i den isiga vinden. Det är nog bara i lä med solen i ansiktet som det är skönt. Nästan alla snö som kom igår är borta igen. Vilken tur att jag inte skulle ordna någon påskbuffé idag. Ene sonen träffade jag i torsdags och den andre sonen är kvar i Stockholm. Påsken är liksom julen en familjehögtid. För oss med liten släkt kan det bli ganska tomt. Det beror på hur vi är. Mig bekymrar det inte ett enda dugg att inte har sällskap just idag.

Jag känner mig väldigt mycket släkt med min mormor som levde själv i 30 år efter att morfar hade dött. Hon tyckte också om att sticka. Sen vet jag att hon gillade Zarah Leander. Min mormor vävde och hade en vävstol i ett ”sommarkök”. Hon bodde på landet och det fanns sommarkök på gården. I det här fallet var den byggnaden sammanbyggd med boningshuset, så mormor behövde aldrig gå ut för att gå och väva. När jag var barn och skulle sova över hos mormor ställde hon två fåtöljer mot varandra, och sen sov jag där i fåtöljerna. Det gick hur bra som helst.

Nu ska jag läsa Marianne Cederwalls böcker, håller på med ”Svinhugg” och sen blir det ”Svartvintern”. Det är lagom aktivitet för en risig påskkärring.

Trevlig påskafton till er alla!

 

Långfredagen förr och nu

Här är hon, min fina godisgömma. Jag är väldigt rädd om henne. Egentligen är hon inte särskilt speciell, en höna som ruvar på ägg (godis), men hon har följt mig under många, många år som en kär vän.

Åh, vilken trevlig eftermiddag jag hade med min son igår! Han är oftast full av en massa sprudlande idéer. Igår fick jag skratta riktigt gott och flera gånger, vilket gör gott i själen. Sonen äter inte godis. I stället för ett ägg med godis fick han en flaska Flux. Han har alltid varit noga med fluorsköljning eftersom han inte gillar att gå till tandläkaren. Ända upp på högstadiet fick jag följa med honom till tandläkaren för att vara säker på att han gick dit.

Idag ska jag äta våfflor. Det är en viss fördröjning eftersom det var våffeldag i måndags, men jag tror våfflorna smakar ännu godare idag, just för att jag väntat med att äta dem.

Det är lugnt och tyst, bara fåglarna kvittrar så fint. Himlen är grå. Det finns visst risk för snö, vilket jag inte skulle uppskatta. Det är stenhårt i marken. Kyrkan har annonserat om att de skulle börja vårbruket på kyrkogårdarna, vilket är omöjligt. I år går det inte att gå efter almanackan. Det går inte att plantera en enda pensé. Inte heller kan de sätta på vattnet än. Därför har jag nöjt mig med att lirka loss gravlyktorna ur den frusna jorden. Jag får ”prata” med de mina och hoppas de har förståelse för att blommorna är försenade.

Godis i min gömma med några av mina favoriter, Geisha, punch, stora bilar och hallon/lakritsskallar. Jag får försöka låta bli att lyfta på hönan alltför ofta. Baddräkten är provad. Den fick godkänt, eller som en dam sa: ”den duger till att sitta och läsa i”. Det blir ofta så, att vi börjar prata i butikerna, om vi funderar över samma sak. Damen stod och höll i en baddräkt. Hon hade provat den och fällde uttalandet. Vid ett annat tillfälle stod en dam och jag och diskuterade bröd, om det var socker i eller inte. Hon stoppade ner sin limpa i en låda och ut kom limpan skivad. Fantastiskt! Det provade jag också, och blev väldigt nöjd.

Förutom våfflorna ska jag märka upp allt stickat, sticka klar min pågående pyttipanna och börja i en ny bok. Det blir mycket skratt och prat idag också. Långfredagen är nu för tiden som vilken dag som helst. När jag var liten (det är i och för sig länge sedan) var långfredagen verkligen en lång dag. Jag fick inte gå ut, inte göra i princip någonting, och då är jag ändå inte uppväxt i ett särskilt religiöst hem.

Jonas Gardell har en helkväll på teve, vilket hade varit en omöjlighet när jag växte upp.  Inte för att det är just han utan för att det är en artist. Förr var det på långfredagen tyst och stilla, knappast något på teve alls. När Jonas Gardell berättar om hur mormor rev julgranen – det är en höjdare! Kan jag hoppas på att han berättar den historien ikväll? Hur var din långfredag när du växte upp?

Glad Påsk!

Lagom till påsk väljer en av mina orkidéer att blomma, i gult dessutom. Som om inte det vore nog med trevligheter så blev jag av med plasten som suttit på fönstren i fem veckor. Jag kan se ut, fortfarande genom ett blått skimmer, men ändå, fantastiskt! Det blå åker ner tillsammans med ställningarna som ska tas bort i vecka 15.

Igår tog jag bussen till banken. Två trevliga banktjejer informerade och tipsade. Vi enades om en lösning som jag hoppas blir väldigt bra. Vi kan ju numera påverka vår pension, och bör göra det, förutom våra PPM-pengar. Den som valt att inte göra något val har vunnit på det. Då hamnar pengarna i någon AP-fond, jag minns inte vilken, där det finns personer som har som jobb att förvalta pengar. Det vore konstigt om jag som lekman skulle lyckas bättre än den som har förvaltning som yrke. Det finns givetvis alltid typ ”sömmersketips” som ger en bättre avkastning men i stort tror jag nog att AP-fonden vinner.

Efter bankbesöket hittade jag inte mina handskar, varför jag irrade runt i köpcentrat i jakten på mina handskar. Jag började med att leta hos banken, till och med i papperskorgen. På banken fanns inga tappade handskar. Före besöket var jag på toaletten och visste att jag då lagt handskarna på pappersrullehållaren. Tillbaka dit, inga handskar. Det är fina skinnhandskar varför jag gärna vill ha dem. Jag är bra på att tappa en eller båda handskarna. Den gången jag fick åka polisbil hem tappade jag en handske i den bilen. Då letade en snäll polistjej, som satt i receptionen, upp handsken i bilen som just då stod parkerad i garaget. Igår hittade jag mina handskar ovanpå papperskorgen vid bankomaten. Javisst, jag hade varit där också.

Sen började jakten på en baddräkt. Sommartiden börjar på söndag så det är hög tid att se över sommarbehovet av nya grejer. Jag var i princip inne i alla butiker som säljer damkläder, och såg snart mönstret, alla underkläder finns längst in i butiken, ungefär som mjölken i matbutiken. I de butiker som hade badkläder lyste det av färgglada bikinis, och längst ut på kanten hängde en svart baddräkt. Varför bara svart, när allt annat är så färgglatt? Och varför bara en modell? I någon butik fanns det en spräcklig baddräkt och i ytterligare någon annan butik fanns en röd baddräkt. Det slutade med att jag kom hem med en påse. I påsen finns en svart baddräkt, som jag ännu inte provat. Inte nog med att jag köpte en svart baddräkt, jag köpte även grisen i säcken. Jag hade precis ätit lunch och hade absolut ingen lust att klä av mig i ett bås med förfärligt ljus, där varje veck, varje valk syns extra noga. 

Det ser ut att bli ytterligare en fin dag med härlig sol mitt på dagen. Alla som är på väg till Blåkulla, se upp i trafiken!

Vilar på hanen

Det kan bara vara en av er eller båda som ägnade större delen av gårdagen till att läsa väldigt många av min inlägg. Jag vet inte vad ni letade efter men jag tror inte att ni fann det. Det kommer inte här, det kommer i en bok längre fram.

På denna plats är det för det mesta ett axplock av vad jag har för mig, vilket egentligen inte kan intressera särskilt många. Ändå delger jag min vardag, mina tankar och funderingar, mina glädjeämnen och mina våndor. Berättar jag bara trevliga och glada saker är det färre läsare än när jag har något tråkigt eller negativt att berätta.

Det är det som löpsedlarna säljer lösnummer på, andras olycka.

Nu är det påsk, och då ska vi ha kul, göra roliga saker och ha trevligt. Det tänker jag ha, men det är inte säkert att jag berättar allt på denna plats.

 

Trist, javisst!!

Igår ställde jag en fråga, om dina planer för veckan. Inte en enda av alla som läste har några planer för veckan, och då är det ändå helg. Det låter väldigt trist, ingen har en enda plan, i alla fall ingen som någon vill delge oss andra. alla kanske håller på med skumraskaffärer, vad vet jag. just nu läser jag en bok som heter ”Kokain” av Lasse Weirup och Erik de la Reguera. Jag läser den för att jag vill veta något om drogen eftersom jag ibland känner det som att jag lever i en skyddad värld. Av samma anledning läser jag böcker om människoöden, då jag kan förstå varför vi blir som vi blir.

Idag har jag börjat sortera i mitt lager. Alla sockar och vantar stuvas undan, inte bara i lagret utan även på hatthyllan, där jag faktiskt har en stormhatt i en hattask. Annars är det inga många som har hatt på hatthyllan, kanske ska hyllan där jag slänger upp vantar, överdragsbyxor, cykelhjälm, pappersnäsdukar och vantar, bara kallas för hyllan i hallen. Stormhatten kan vara bra att ha i något sammanhang, men vet aldrig vad som väntar om hörnet. Vid en marknad stod jag bredvid en dam med stickat som påstod att det gick väldigt bra att sälja halsdukar och mössor mitt i sommaren. Jag måste prova innan jag tror på det.

Apropå trist, så fanns en fråga i en annan blogg, om jag skulle dricka påsköl eller påskmust i helgen. Då kunde jag inte annat än ärligt svara att jag dricker varken öl eller must, inte vid någon årstid. En riktigt varm sommardag kan jag dricka en iskall öl, för att släcka törsten. För det mesta dricker jag kaffe, vatten och vin, i den ordningen. Vin dricker jag inte ens varje vecka. Så tråkig är jag.

Du som vill sticka något nytt, gå in på http://garnomera.wordpress.com . Där hittar du många förslag, bra beskrivningar och mycket pedagogiska förklaringar till hur du lägger upp, maskar av och gör en snygg vändning. Jag är ofta där och hittar inspiration. Min fjärde pyttipanna går i en vårfräsch färg i vitt och aqua.

När tvätten är klar ska den hängas. Sen blir det en promenad i det strålande vädret, sol och fågelkvitter, och ingen blåst att tala om. Det är perfekt funderarväder.

 

Trana, våffeldag och påskvecka

Min nya fina pensépelargon! Ingen av mina pelargoner som varit i källaren i vinter har lyckats överleva, troligen har det varit för mörkt. Eftersom jag fortfarande är vaccumförpackad blir det blänk i bilden. Blomman är givetvis mycket finare i verkligheten.

Nu är vi inne i påskveckan, och det börjar bli hysteriskt i matbutikerna. Alla ska ha ägg, lax och skinka och mängder av godis. Påsken är den största godishelgen. Idag är det våffeldagen. Den kommer att gå spårlöst förbi, inte en våffla idag. Däremot en annan dag, när jag får fikabesök. Då ska jag grädda våfflor, men det blir inte grädde till våfflan utan den betydligt friskare creme fraichen, med lite, lite florsocker i. Här på ostkusten har det inatt varit en trana som flugit förbi och stoppat något litet i alla barns strumpor, det vill säga de barn som hängt upp sin strumpa. Jag hängde upp min strumpa när jag var liten och fick en liten chokladbit eller en clementin eller något annat litet i strumpan. Det fortsatte jag med när jag fick barn. De fick hänga upp sin strumpa natten mot Marie bebådelsedag då det sägs att tranan flyger förbi. Stellan är för liten för att hänga upp sin strumpa men hans pappa kommer ihåg detta med strumpan, så nästa år kanske Stellan har hängt upp sin strumpa.

Det är inte bara påsk den här veckan. På söndag börjar den obegripliga sommartiden. Klockan ska obevekligt flyttas fram en timme. Sömnen minskar med en timme den natten. Sen blir det kallare på mornarna medan kvällarna blir längre och ljusare. På den tiden då jag cyklade till jobbet fick jag alltid återgå till vantar när sommartiden hade börjat.

Visst ser pelargonblommorna ut som små penséer, eller violer? Det är mängder med knoppar i den.

Efter min promenad i lördags så sträckte det i skinnet i ansiktet på kvällen. Solen är starkt. Det ska bli en del sol idag också. Härligt! Jag ser fram emot vattengympan. Den är härlig men vattnet är äckligt. Tittar jag ner i vattnet så ser jag mängder med små saker som är någon annans flagor, ludd eller vad det kan vara. Jag håller munnen stängd. Själva gympan är bra för kroppen så det är bara att gilla läget. Så är det med det mesta som jag inte kan påverka, antingen acceptera eller låta bli.

Det rullar på, en ny pyttipanna är påbörjad, böcker är beställda, skattedeklarationen är ifylld, ommöbleringen blev bra, förrådet fylls på, beställningar är på väg och det känns som det blir en bra vecka. Vad har du för planer för veckan?

När livet går sönder

Det finns många anledningar till att livet går sönder. Du kan bli sjuk, råka ut för en olycka, bli av med jobbet, bostaden och relationen. Det gäller inte bara dig utan även dina närmaste som också kan råka ut för dessa hemskheter.

Sjukdomen kan vi förhoppningsvis bemästra och bli friska ifrån igen. Jag menar då inte förkylningar och liknande utan allvarliga sjukdomar som cancer, som smyger sig på utan att vi märker det, och ger symptom först när förloppet gått långt i kroppen. Det går att bli frisk från även dessa allvarliga sjukdomar, och de flesta blir faktiskt friska, men all vånda däremellan vill jag ingen ska behöva hantera. Själv har jag inte drabbats men jag har sett det på nära håll. Den frustration det medför att aldrig riktigt veta om sjukdomen är besegrad eller inte, den tar mentalt.

Olyckor kan vara så mycket, allt från att bli bestulen i hemmet, eldsvåda, trafikolycka och liknande. I de flesta fall ordnar en olycka upp sig och vi blir friska igen, men alltid handlar en olycka om en försäkringsfråga som kan vara mycket värre än själva olyckan. För egen del har jag just blivit av med bilen genom en olycka, en olycka som jag anser att jag inte var skyldig till. Hos försäkringsbolaget finns det bara alternativen att antingen är jag skyldig till olyckan eller motparten, aldrig Trafikverket!

Det är inte alls ovanligt att vi blir av med jobbet. Idag har de flesta tidsbegränsade anställningar. Arbetsgivarna är rädda för att ge en anställning, hellre får du jobba som konsult på tidsbegränsade projekt. Den som är arbetslös har en helt annan ekonomi än den som har en anställning. Ekonomin kan ställa det mesta på spel. En arbetskamrat på ett ställe där jag jobbade hade en man som blev arbetslös. De var vana att ha gott om pengar. Han började spela, vilket sällan ger bättre ekonomi. Till slut hade han spelat bort även de bingopengar han sålt binglotter för. En dag när frun kom hem hittade hon tågtidtabellen på köksbordet och förstod direkt vad han gjort. Han hade slängt sig framför tåget. Sen finns det en och annan som efteråt har tyckt att det varit en knuff i rätt riktning att bli av med jobbet. Då fick de äntligen tummen ur för att göra något annat, men som sagt, det är några stycken. Har du inget jobb får du ingen bostad, och har du ingen bostad får du inget jobb, moment 22. Många, många hamnar i en rävsax som det är svårt att komma ur.

Utan bostad är det svårt att ha ordning på livet. Idag finns det inga möjligheter för någon med dålig ekonomi och utan referenser att få en bostad. Någon som redan har knappa resurser kommer efter med hyran. Då blir du uppsagd. Din ekonomi kan ha krackelerat på grund av att du hamnat mellan stolarna hos olika myndigheter, du får fel ersättning eller det drar ut på tiden för att du ska få ersättning. Du kan bli satt på pottan om du inte har ett skyddsnät som ställer upp i alla lägen. Den kretsen tunnar fort ut. Oftast finns det fler som vill vara med i medgång än i motgång. Jag kan mycket väl förstå den frustration, förtvivlan och ilska som drabbar den som blir av med sitt jobb eller sin bostad. Det finns då många som tar till olika saker som de borde låta bli. Jag menar alkohol, droger och kanske till och med gör sig skyldiga till brott. Tyvärr är det inte rätt metod, utan kan till och med vara förödande, men jag kan förstå att det är ett lätt sätt att för stunden kunna glömma sina bekymmer.

I relationer kan du lämna eller bli lämnad. Lämnar du någon så känner du kanske att du sviker och blir du lämnad blir du sviken. Känslomässigt är det värst att bli lämnad, för då finns alla känslor kvar medan om du lämnar då har känslorna på något sätt redan försvunnit. Runt omkring mig finns personer som lämnat eller lämnats. Det är bara ett fåtal par som hållit ihop genom åren. För den som blir lämnad går livet sönder.

För egen del har jag aldrig blivit av med varken jobb eller bostad, däremot har jag både lämnat och lämnats. Rent ekonomiskt har jag drabbats av många bakslag vid olika tillfällen. Det tar sedan olika lång tid att lappa ihop livet. Av alla motgångar kommer jag ut starkare på andra sidan, och en aning hårdare för varje gång.

Har ditt liv gått sönder någon gång?

En hyllning till Eva Cassidy

Igår kväll var jag på konsert i Kalmars fina teater. Vi lyssnade till Caroline Larsson som sjöng som Eva Cassidy och till Bengt Magnussons gitarrklink till alla låtarna. Det var en fin och väldigt njutbar konsert. Caroline och Bengt kompletterade varandra mycket bra, hon rockig tjej medan Bengt är kvar i 1900-talet. Han spelar klassisk musik på gitarr och Caroline spelar i ett band med killar som har tatueringar och ring i näsan.

Caroline sjöng väldigt likt Eva Cassidy. Det var som det stod i broschyren ”gåshudsvarning”. Alla de kända sångerna fick vi höra och flera lite mer, för mig, okända sånger. Bengt spelade en låt på sin gitarr såsom han brukar spela och Caroline sjöng en egen låt som hon brukar låta. Sammantaget var det en mycket trevlig kväll, om det inte hade varit så förbaskat kallt. På vägen in till stan var bussen tio minuter så jag var genomfrusen under större delen av konserten.

Idag skiner solen så gott. Det är dagsmeja. Det var riktigt varmt på min promenad in till biblioteket. Jag har teknikstrul igen och saknar därför tillgång till min hemmadator. Därför får jag lite extra motion idag men det gör inget för det behöver jag. Jag behöver mycket tid att tänka, fick ett sent telefonsamtal som gjorde mig fundersam. Det är inte bara samtalet jag funderar över utan mycket annat också, om det är en bra idé att alltid vända andra kinden till.

Ta´t lugnt, ta en TOY

Så heter föreställningen jag såg igår, en nostalgisk humorresa genom 50- och 60-talen.

Solveig, Cecilia och Olle öppnar minnenas arkiv och bjuder på örongodis i ord och ton. Nu heter kläderna Algots, halstabletterna Tulo och Bronzol och fröken spelar tramporgel på morgonbönen. Frukostklubben väcker folket om lördagarna. Spara och Slösa vill uppfostra unga till flit och ordning och farbror Sven får barnen att sjunga i sin brevlåda.
Men mitt i idyllen dundrar rocken och raggarna in. De vickar så vådligt med höfterna att Brylkrämen skvätter och skorstensfrisyrerna svajar. Sexologerna Inge och Sten svarar på frigjorda frågor som ingen vågat ställa, och det dansas till Alma Cogans Tennessee Walz.

Det var en dryg timme med många skratt och igenkännande nickar, många sjöng med och alla hade trevligt. Jag var mycket glad när jag gick därifrån. Britt, som kom med idéen att vi skulle se föreställningen, tyckte också att det var en bra föreställning. Hon kom med buss från andra sidan sundet på grund av vädret. Jag som gick hade vinden i ryggen till stan och en piskande snö i ansiktet på vägen hem. När jag kom hem var jag vindpinad och frös större delen av kvällen, byltade på mig dubbelt av allt och la mig i soffan, och somnade! Det var inte meningen, men det var väl vad jag behövde.

Kommer föreställningen i närheten av där du bor, se den!

Det snöar idag också. Håll ut, det blir ljusare för varje dag och det kommer värme.

Någon behöver peppning, jag stöttar genom att finnas till. Ingen kan göra allt, men alla kan göra något. Pratade med någon om att våga be om hjälp. De flesta vågar inte be om hjälp. Då kommer min vanliga fråga, vad är det värsta som kan hända om någon ber om hjälp? Jag kan få ett nej, och i flesta fall klarar jag det. Det finns säkert ett skäl till varför jag får ett nej, och det finns säkert någon annan att fråga, någon som inte säger nej. Jag tänker på tjejen som bröt foten och inte kunde gå ut ens med soppåsen. Hon fick använda hela bekantskapskretsen för att få vardagen att funka. Självklart hade jag, och säkert du också, hjälp till, om du fått frågan. Kanske kan du redan idag hjälpa någon som behöver en extra hand.