Archive | oktober 2012

Kura skymning

Här är degen som blir chokladbollar, och tänk hur stor degen varit innan de färdiga bollarna var rullade! Hon som rullar verkar måttligt road. Det är trots allt kul att se tillverkningen, så vi inte köper ”grisen i säcken”. Chokladbollarna rullas sedan i cocos eller pärlsocker och packas fyra och fyra i påsar. Jag har inte lockats att köpa. Gillar du chokladbollar?

I morse såg jag månen. Den var som fullast i måndags. Natten har varit kall.

Gravlyktorna ska plockas fram, för imorgon ska jag åka runt till kyrkogårdarna och pynta med kransar och ljuslyktor. Det brukar bli så fint. Ett år vid första advent var det så mycket snö att det inte gick att plumsa fram till graven för att gräva fram lyktan.

Imorgon vänder vi blad, till november. I november kan man ”kura skymning”, som är det vackraste uttrycket jag vet. Det hörs vad det är, man får sitta och kura en stund medan mörkret så sakta kommer. Vi får stilla oss lite, ge oss en stunds eftertanke, kanske sammanfatta dagen och ta fram allt positivt som hänt under dagen.

Här utanför är det full aktivitet idag. De vet säkert hur de ska göra för att det ska rulla på i den takt de planerat. Nyss borrades det i väggen ovanför fönstret. Då sprang katten och gömde sig. Samtidigt är hon nyfiken, sträcker fram halsen och kikar. Nu har jag en gubbe som står precis utanför mitt fönster. Han kan se precis vad jag gör. Jag skriver på datorn.

Just nu diskuteras cykelvägar och damer respektive herrar i fotboll, vem ska man satsa på? Cykelvägarna ska göras säkrare, så de slipper korsa bilvägar och stråk där många människor går. Köpenhamn tar man fram som ett bra exempel på hur det kan se ut för cyklisterna. Vi cyklar för att det lätt och bekvämt, inte för miljön, hälsan eller ekonomin, om nu någon trodde det. Det senaste året har jag cyklat väldigt mycket. Jag cyklar för att jag fort kommer dit jag ska. Varför cyklar du?

 

 

Annonser

Service och goda bullar

Jag skulle kolla spolar- och kylarvätskan på macken. Allt sånt har jag tidigare inte behövt fundera på, men nu fick jag ta fram instruktionsboken för att hitta rätt lock att lossa på. Spolarvätskan kunde jag enkelt fylla på från dunken jag har i bakluckan. När jag kom till kylarvätskan så vet jag ju att det är något med temperaturen som ska kollas, så jag gick in i verkstaden och bad om hjälp. En ung kille hämtade en termometer och kollade. Det var inget fel på temperaturen. Däremot behövde jag fylla på vätska. Jag skulle ha en vit flaska som kostade 67 kronor. Det skulle i lika mycket vatten som vätska. Killen hämtade motvilligt sin jacka, följde med mig och hällde i vätska, gick för att hämta vatten och kom tillbaka och fyllde på så det blev fullt i behållaren. Hundra kronor fick jag betala för att jag tog hjälp av killen. Dumt av mig, för det hade jag kunnat fixa själv. Nu vet jag det. Det var ingen service alls, tycker jag. Det tog inte många minuter för grabben att göra detta, och för det skulle han ha 33 kronor.

Då tänkte jag på när vi hade butiken, att vi hjälpte till utan att ta betalt, med vad vi kunde. Jag lånade ut stickor till okända människor och gjorde andra, i mitt tycke, självklara saker för mina kunder. Det tror jag att man tjänar på. Jag kommer givetvis inte att anlita den verkstaden för något jobb. Det hade jag gjort om han kunde gjort det lilla, fyllt i vätska och vatten utan betalning.

Var det bättre service förr? Har det med åldern på personalen att göra?  Ni vet, man kommer in i en butik där två i personalen står och pratar med varandra och inte ser mig, där man får be om ursäkt för att man stör eftersom jag gärna vill köpa……

I mitten på 70-talet körde jag till macken, vevade ner rutan när en personal kom ut, lämnade fram en tia och fick bensin i tanken. Även då hade jag en vit bil. Då hade jag en Fiat 600, en bil där motorn satt bak och bagageutrymmet fanns under motorhuven. Bilen hade knappstart. Den var inte stor, men det fanns plats för passagerare även bak. Satt det någon där bak blev det varmt från motorn, så det blev inga långkörningar.

Goda bullar finns det på museets café. I dagens blad finns en hel bilaga om museet. Fiket ligger högst upp i huset och har en fin utsikt över sundet. De har gott fikabröd som de bakar själva, och kanelbullarna på bilden ser väldigt goda ut. Jag hade en kul bild från chokladbullsberget i stormarknaden men den lyckades jag radera, så jag får ta en ny vid ett annat tillfälle.

Igår föll vi på att blåsa bort. Vinden låg på från sydväst, som den ofta gör, och det blåste in i köket från mina otäta fönster. Förmodligen kommer kostnaden för uppvärmningen att sjunka när vi alla får nya, täta fönster, alla med vippfunktion och invändiga persienner. Det är därför vi erbjuds möjligheten att köpa bredare fönsterbrädor.

Jag vaknade av regnet som slog mot rutan, och katten som ville ha mat. Det pågår en kamp inom mig, om jag ska gå till gymmet eller om jag ska nöja mig med en promenad idag också.  Nu har jag bestämt mig. Det blir gymmet. Jag vet ju hur bra jag mår när jag kommer därifrån. Träningen gör jag på mitt vis. Jag börjar och slutar med konditionsträning. Däremellan gör jag ett basic-program som jag varierar, men som alltid innehåller rygg, mage och armar. Benen får sitt genom konditionsträningen. Det funkar för mig.

Hittade en julmarknad som jag jag ska kolla om det finns plats på. Det vore kul.

Igår fyllde en väninna i Växjö är. Vi lärde känna varandra på 70-talet när vi båda jobbade inom domstolsväsendet. Under åren har vi träffats parvis också och växelvis här eller i deras sommarhus på Öland. Idag fyller en väninna i Vadstena och en i Ludvika år. H i Vadstena och jag har känt varandra sedan vi gick i mellanstadiet, då som brevvänner. Mellan varven har kontakten varit sporadisk men den finns där alltid. H och hennes man har också sommarhus på Öland, så har träffats både här och där. G i Ludvika lärde jag känna genom sonen. Hennes son och min son är jämngamla och följdes åt genom handbollen. Hennes son gick handbollsgymnasiet i Eskilstuna medan min son gick handbollsgymnasiet i Göteborg. Numera hörs vi av lite då och då. Grattis till alla som har något att fira idag.

Lugna gatan

Den här veckan är det lugna gatan på min gatan här utanför. Barnen som går i skolan på andra sidan gatan har lov. Under skoldagar är det väldigt många som blir skjutsade till och från skolan, så trafiken är extra tät vid dessa tidpunkter på återvändsgatan. Skolpersonalen har alla bil (av antalet bilar måste det vara så) så det är inte lätt att hitta en parkeringsplats under skoltid. Jag som aldrig lärt mig fickparkera har det svårt, och låter oftast bilen stå till förmån för cykel eller fotpedaler.

Jag tycker om att ha färska blommor hemma, och hittade igår dessa svagt rosa rosor som jag inte kunde motstå. De är sju till antalet. För något år sedan köpte jag i en blomsterbutik ett användbart verktyg. Det är ett handtag med en liten kniv på. Man sticker in stjälken genom en öppning i skaftet och drar till vid önskad längd. Då får jag ett perfekt snitt på blomsterstjälken. Mina rosor brukar klara en vecka med lite vänliga ord mellan varven och nytt vatten.

I dagens blad finns en hel bilaga med olika kaffemaskiner. De flesta är kapselmaskiner. Själva maskinen brukar vara överkomlig i pris medan själva kapslarna kan vara dyra. Jag har ingen erfarenhet av kapselmaskiner och vet därför inte om det blir gott kaffe. Dagligdags använder jag Zoegas bryggkaffe, gärna Mollbergs blandning, och det blir gott kaffe i min bryggare som är en Moccamaster. Den är jag väldigt nöjd med med funderar ändå lite på en kapselmaskin eftersom man kan variera smakerna efter humör. Har du erfarenhet av kapselmaskiner, och i så fall, vad tycker du?

En av mina orkidéer blommar så fint. Jag har en till i vitt som blommar. Den fick jag när jag fyllde i slutet av augusti, och blommorna ser precis likadana ut idag som när jag fick den. Sen när de blommat över så kan det dröja ett bra tag innan det kommer nya blommor. Snart är det dags för amaryllis. Det är inte så många år sedan jag skaffade min första amaryllis. Nu finns den ju inte bara i rött utan kan fås i många färger och skiftningar. Är amaryllis en tantblomma?

Det är mycket lättare att gå från sommartid till normaltid än tvärtom, tycker jag. Vad tycker du?

Soligt och blåsigt idag, i morgon ska det bli betydligt fler plusgrader än idag. Jag hoppas det stämmer.

”Så mycket bättre” – gäääsp!! Inte var det särskilt mycket underhållning, även om tanken är god. Det är som på en arbetsplats, det gäller att samla gamla och unga, män och kvinnor, för att få dynamik i gruppen. Såväl Magnus Uggla som Pugh Rogefeldt hade tydligen ställt krav på deltagare för att själva delta. Jag kommer nog bara att se avsnittet när Magnus Uggla har sin dag. Det verkar ändå vara en kul kille med fantastisk energi. Övriga medverkande är jag måttligt intresserad av, och då är jag inte överdrivet intresserad av Magnus Uggla. Jag har sett honom uppträda i Gävle en gång för länge sedan. Då gav han ett bra intryck.

Då är veckan igång. Den är aningen kortare än normalt eftersom fredagen är lite helg. Många jobbar halv dag, och många passar på att ta ledigt. Det tycker jag att alla som kan ska göra. En extradag gör väldigt mycket och ger mycket på pluskontot för välbefinnande.

Sarahs nyckel

Sarahs nyckel hette filmen igår. Filmen bygger på Tatiana de Rosnays roman med samma namn och berättar två historier parallellt. Den har en väl fungerande rytm och balans när den växlar mellan nutid och andra världskriget. I filmen finns flera extremt starka scener från övergreppen 1942, men här finns också ljusare partier. Sentimental blir filmen aldrig, vilket inte gör den mindre gripande och kraftfull. I slutändan handlar Sarahs nyckel om hela nationen Frankrikes skuld för övergreppen och morden på franska judar under andra världskriget – och att det är viktigt att diskutera dessa skuldfrågor i nutid. Källa: GP

Boken läste jag för rätt länge sedan. Filmen var mycket bättre än boken, eller kanske blev den så mycket bättre därför att jag hade läst boken. Annars tror jag kanske att filmen kunde upplevas som aningen rörig. Vi ger alla filmer betyg. Gårdagens film fick en femma av sex möjliga, av mig.

Frankrike bär på en stor skuld. Det fanns förfärliga scener där judar hämtades från sina hem och sen skildes åt, pappor åt ett håll, mammor åt ett annat och barnen föstes ihop i ett annat läger, alla för att avrättas. Förfärligt!

När jag gick hem i skymningen var månen uppe. Den såg full ut. Senare på kvällen skulle jag gå ut för att fotografera månen men då hade den gömt sig bakom molnen. Natten har varit kall. Dagen ser ut att bli solig och fin. Någon har redan spatserat förbi iklädd träningskläder. Jag ska gå till gymmet på förmiddagen och gå en promenad på eftermiddagen. Däremellan ska jag sticka på min härligt gröna kofta, läsa och förbereda kommande vecka.

Vad ska du hitta på denna söndag som är en timme längre än vanligt?

Livets gåta

Igår fick jag tag i mina gamla poesiböcker och fastnade för detta minne: Lär dig livets stora gåta –  älska, glömma och förlåta.

Älska är självklart, och behöver inte utvecklas.

Glömma är svårare. Glömma kan vara både svårt och lätt. Vissa minnen förtränger vi, de ligger långt bak i minnet och gör sig inte påminda. Sen finns det minnen som poppar upp lite då och då, eller när man blir påmind om dem. Det finns minnen som vi aldrig glömmer. Det gäller både bra och dåliga minnen. De bra minnena vill vi så klart ha kvar, och nära i minnet, att gå tillbaka till vid behov. De dåliga minnena, som vi helst vill glömma, sitter ändå kvar.

Dåliga minnen och konflikter som inte är bearbetade, tänker jag väldigt sällan på. Jag har inget behov av att bearbeta dem och de stör mig inte. De är vad de är, något som hänt och som inte kan ändras på. Då är det heller inget att gå och grunna på. Det tar bara energi, som jag behöver till så mycket annat, som är mycket roligare.

Glömma och förlåta kan hänga ihop. Det finns människor som sårat oss, som gjort oss illa på olika sätt. Det kan vi inte ändra på. Det har hänt. Jag kan förlåta, men det finns handlingar som jag inte förlåter, aldrig. Jag har inget behov av att få dessa konflikter lösta. De får förbli olösta. Jag har valt att inte låta dessa konflikter ta av min energi. Däremot kan jag känna mig väldigt ledsen när jag emellanåt kommer att tänka på någon oförrätt, men jag låter det bara vara en en glimt från förr, något jag inte kan ändra på och inte vill ändra på.

Det finns handlingar som kan få oss att känna hat, som är en riktigt stark känsla. För mig är hat direkt förödande, och leder absolut inte till någonting. Det måste vara fruktsnavärt jobbigt att gå omkring och känna hat. Välj bort hatet! Det tar en väldigt massa energi.  Ingen männsika som gjort dig illa borde få så mycket energi från dig!

På detta blad, längst bak i boken har min lärare skrivit. Då funderade jag inte så mycket, tyckte nog att det en konstig text, men igår när jag läste den, så inser jag så bra den är.

Det gäller att ge livet en vacker randning!

Från livets gåta till lördagens bestyr, så har jag förstått att många ska ut och köpa vinterskor idag. Det har blivit riktigt kallt. Så förvånade vi blir varje år när kylan kommer. Det är biolördag på filmstudion. jag har inte koll på vilken film det är men det får du veta i morgon.

Glöm inte ta tillbaka timmen vi blev av med i våras!

Förvånad fredag

Vaknade och lättade på persiennerna och ser en människa som står och skrapar rutorna på sin bil. Va, är det såååå kallt? Ja, det har det varit i natt. Jag måste kolla batteriet på min bil inför vintern, och lite andra ”göra-inför-vintern”-saker på bilen.

Utanför mina fönster ser det ut så här. De blå ”gardinerna” har inte kommit än. I går ställdes det upp en bod på gräsplätten utanför mitt köksfönster. Det är mycket att hålla reda på för en som är normalt nyfiken. Jag har förstått att här i husen håller vi reda på varandra, vem som gör vad, vem som är hemma och vem som jobbar med vad…..

Jag hade förmånen att få umgås med lille Stellan, hans mamma och min äldste son större delen av dagen igår. Stellan vet nu vem som är mamma och att det är där maten finns, så han är väldigt fäst vid henne. Han ser sig omkring och är lättroad när han är vaken. Det var ett fantastiskt härligt höstväder på eftermiddagen så vi gick en långpromenad. Stellan sov hela tiden. Han sover när han är i rörelse, i bilen, på tåget och i vagnen. Jag fick också heja på Stellans kusin Rut som tillsammans med sin mamma var på väg till Ruts farmor och farfar. Rut fyller ett år i mitten av november. Hon satt så nöjd och glad i sin bilstol.

Stellan är två månader. Han är lång och har goa veck i armar och lår. Det var riktigt jobbigt när han och mamman åkte. Det är avigsidan med att inte bo på samma ort. Hemma i Nacka har han växt ur sin korg som han sov i allra först.

Sonen och jag ska på ett litet evenemang i en butik i stan. Det är en kompis till sonen som har butiken. Jag följer med som stödköpare. Det är alltid lika kul att göra något tillsammans med de sonen. Hoppas det är mycket folk i stan. Det kan det vara eftersom många fick lön igår, och då gärna vill unna sig något inför helgen.

Det blir en del pappersxercis nu på förmiddagen, i jobbiga ärenden, sånt som man måste slåss för. Det är som man brukar säga, man måste vara frisk för att orka slåss mot FK och vården. Jag försöker hjälpa till med myndighetsspråket, för det är inte för egen räkning. När jag gick en kurs på högskolan i ”Praktisk svenska”, fick vi en gång i uppgift att skriva text till ett mjölkpaket. Ni vet, man sitter och snurrar mjölkpaketet och läser texten. Den texten jag skrivit fick jag bedömd som att det var för mycket myndighetsspråk i den. Det var under den tiden som jag jobbade på dåvarande länsrätten och var ”spökskrivare” till en domare, dvs. jag skrev förslag till domen som domaren skrev under (efter kontroll givetvis på att det var korrekt). Jag fick inte skriva under själv eftersom jag inte har någon juridisk examen. Det var ett jättekul jobb och väldigt omväxlande. Det var inte bara ”spökskrivande”, det var förhandlingar, då jag var föredragande och protokollförare (den som sitter på domarens vänstra sida), och ibland snabba ärenden som krävde direkt agerande genom att fixa juridiska ombud till parter. Det var på den tiden då tjejerna hade knytblus och frasiga underkjolar (det frasade om dem när de gick) och killarna hade slips och kavaj hängandes i klädskåpet.

Det var då, och nu är nu. Jag är här och nu. Jag tror det blir en bra dag idag.

På gång

Här är sjalen på gång. Den blir så bra så jag kanske tar den själv. Den svarta färgen torrfäller en aning så mina händer är svarta efter att jag stickat en stund, men det fäller inte av på mina kläder eller på möblerna.

I huvudet har jag klart för mig vad som ska med till julmarknaden den 15 november och till loppisen den 17 november.  Det är väldigt olika grejer.

Frukt i mat är något som engagerar många, väldigt många. I stort sett alla har en åsikt om frukt i mat, och ibland gränsdragningen mellan frukt och grönsak. Det är nog så att man är antingen eller, för eller emot frukt i mat. För egen del tycker jag det är gott med både banan och ananas i mat. Vad tycker du?