Det är inte ofta jag skriver så mycket personligt eller privat, men nu ska jag göra det. Jag bor i ett flerfamiljshus från 60-talet. Det är ett betonghus med väggar hårda som sten och väldigt, väldigt lyhört. Jag kan inte sätta upp en tavla där jag vill ha den utan där betongkroken fäster. Hyllor ska vi bara inte prata om. Ljud transporteras genom huset och en del påstår från andra trappuppgångar. För mig räcker det med den granne som bor ovanpå. Jag har bott här i snart fem år, och haft samme granne hela tiden. Av och till har jag bråkat med honom, jag har vädjat till honom att använda hörlurar när han vänder dag till natt. Jag vill inte höra hans ljud i mina öron under natten. Enligt föreningen är det natt mellan elva på kvällen och sju på morgonen. Då ska det vara tyst, men naturligtvis måste det få förekomma naturliga ljud, till exempel människor som jobbar sent och vill både duscha och äta när de kommer hem. Det är inte dessa ljud som stör utan det är de enerverande ljud som kommer från någon som sitter och spelar poker på nätterna för att få ihop till månadsavgiften för bostaden, spelar tevespel eller glor på teve. I de perioder när han inte jobbar, vilket är större delen av tiden, blir dagen natt för honom. Han är som mest aktiv från sen eftermiddag till tidig morgon. Det är inte alltid han kommer ihåg att dämpa ner sitt ljud. För mig är det skillnad som natt och dag när jag får sova ostört mot när jag inte får det. Då vaknar jag för sent och är så mosig i huvudet att jag har svårt att fungera under dagen. Skulle jag gått till jobbet hade jag inte orkat det. Den som någon gång suttit i ett kontorslandskap förstår vilka ljud jag menar, ljud som inte är till mig men som jag ändå får in i mina öron, och som min arma hjärna tror att den måste ta hand om. Jag har varit ute på nätterna för att se var det lyser. Det är alltid hos min granne, och hos flera andra också, vilket gör mig en aning förvånad. Är det ingen som jobbar och som behöver sin nattsömn? Jag har ringt på hos grannen mitt i natten vid ett flertal tillfällen. Jag har haft vicevärden med mig upp mitt i natten för tillsägelse. Detta hjälper ett par kvällar, sen är det glömt. Han är ingen granne jag vill ha, och han tycker säkert detsamma om mig. Jag är känslig för ljud, vill ha det tyst omkring mig (behöver ha det tyst omkring mig). Varken han eller jag borde kanske bo i ett flerfamiljshus. Han gör dessutom något som jag aldrig gör, står i balkongdörren och röker, och kastar sedan ut fimpen på gräsmattan! Vad skulle du göra i motsvarande situation? Jag tycker jag gjort allt som kan begäras av mig, men uppenbarligen så nonchalerar han det, bryr sig inte, skiter i vad jag och vicevärden säger. Så det är inte varje morgon jag utbrister: Åh, vad jag har det bra!