Brunt, beige och vintervitt

Nystickade sockar i brunt, beige och vintervitt i varma, milda färger. Som vanligt stickade i tunt ullgarn som kan tvättas i maskin. Dessa är i storlekarna 40-42 och 20-21.

Findus flyttar ut

Igår var vi på barnteater. Vi välkomnades av grannen Gustavsson. Hela logen var full av förväntansfulla barn, och lika många föräldrar, far- och morföräldrar. En del var vana besökare för de hade dynor med sig att sitta på. Vi som inte hade det fick efter en halvtimme träsmak i baken. Efter trekvart började alla barn unisont att röra på sig, uppmärksamheten var slut, så sista kvarten blev aningen rörig. Katten Findus hoppade och skuttade precis hela tiden (vilken enorm kondis den tjejen har). Findus hoppade i sängen så Pettson vaknade alldeles för tidigt på mornarna. Då kom Findus på att han skulle flytta ut till ett eget litet hus, det gamla utedasset gjordes om till bostad till Findus. Väggarna tapetserades med tidningssidor. Sen kalasade de på plättar som Findus kastade upp på väggarna, ut till hönsen i hönsgården och även ut till publiken. Det var mycket bus, mycket hopp och skutt. Stellan satt andäktigt och tittade fascinerat på alla upptågen. Efter föreställningen fick vi hälsa på aktörerna. Stellan gillade Pettson bäst så det blev honom som vi tackade och sa ”hej då” till.

Sen åkte vi in till stan och åt middag. Larz Kristerz var i stan och underhöll på ett av torgen. Vi gick förbi torget på väg till bilen. Trots att jag inte bor stort lyckades jag hitta tre extra sovplatser för natten. Stellan letade efter katten och fick hålla den. Han klappade så försiktigt. Det tog inte många minuter förrän det visade sig att han inte tål katt, inte hans pappa heller. Nu vet vi det, och kan förhålla oss därefter. Nu har den lilla familjen gett sig iväg på nya äventyr, men det dröjer inte många dagar förrän vi på nytt får umgås och rå om varandra.

Vackra vägrenar

Jag har varit ute på uppdrag idag, och åkt över Alvaret. Det är torrt men underbart vackert. Jag körde som en väglus bara för att njuta av allt vackert i vägrenarna. Den ljuvligt fina isblå cikorian, de lila tistelblommorna och det havrefärgade gräset, för mig är det bland det vackraste jag kan se i vägkanterna.

Sen hade jag ett samtal med någon som släktforskar, och hade fått foton från någon som just börjat släktforska och som påstod sig vara släkt med mig långt ut i leden. Polletten trillade ner under tiden vi pratade, och jag kunde dra mig till minnes, och hjälpa till i forskningen med några pusselbitar. Det kändes bra.

Nystickat

Ett par fantastiskt mjuka och lena sockar stickade i ett väldigt fint garn av alpackaull, storlek 26-28, i en härlig lavendelfärg av det lite mörkare slaget.

I morse blev det sillfrukost. Jag är inte förtjust i sill, äter väldigt sällan sill, men för tillfället äter jag efter ett visst program, och då ska det vara sill vid några tillfällen. Eftersom jag är en lydig flicka så gick jag till fiskbutiken och bad att få köpa fyra bitar inlagd sill, och det fick jag. För att vara ärlig så var sillen väldigt god, bra konsistens och mycket god kryddning, så det kan faktiskt bli sill fler gånger. När det blir fiskbullar vet jag inte hur jag ska komma undan, för det har jag inte ätit sedan barnsben, och knappt då. Jag kan lyssna med fiskbutiken igen. De kanske även har fiskbullar. Annars får jag väl göra själv, för konserv vägrar jag köpa. Då vet jag att det inte smakar gott.

Nu är vi inne i fruntimmersveckan. Den lokala tidningen har varit en vecka tidig med namnsdagar vid ett par tillfällen. När det var Ulla enligt tidningen så gratulerade jag Ulla, en vecka för tidigt. Samma nu i veckan, då påstod tidningen att det var Kristina och Kerstin, så jag gratulerade, och återigen en vecka för tidigt. Hur svårt kan det vara som tidning att få in rätt namnsdag på rätt dag? Nästa gånga jag tänker gratulera någon på namnsdagen kommer jag att dubbelkolla att det är rätt dag.

Fortsatt härlig söndagseftermiddag/kväll.

Garner och lite till

I en av alla gömmor hittade jag en låda garner. Jag har bara lagt ut alla svarta garner i butiken. De är billiga, billiga, helt enkelt superrea.

En kvinna som var ensam skrev till mig på 70-talet så här: ”Nu kommer W med telefonkatalogen, så jag har något att bläddra i”. Det var före mobiltelefonernas och datorernas tid. Min farfar fann ett nöje i att bläddra i, och notera (med blyerts) i, taxeringskalendern. Den finns kanske fortfarande.

Det är någon i huset som reparerar eller renoverar, för det bankas varje kväll. Troligen någon som jobbar på dagarna.

En son har åkt till Frankrike för att vara gäst på ett bröllop. På franska landsbygden var det idag 39 grader. Bagaget är kvar i München.

Jag har varit ute på utflykt idag, hos några som bor stort och högt, så högt att hissen går ända in i lägenheten för den som har nyckel. Till alltihop hör två stora uteplatser. Badrummet är stort som större delen av min lägenhet. Så skulle jag också kunna tänka mig att bo. Det är dessutom badrocksavstånd ner till bryggan och ett dopp. Vi satt ute på den ena uteplatsen, åt, pratade, fikade och pratade ännu mera, helt enkelt en härlig och trevlig eftermiddag.

Hallå sommaren!

Vart tog du vägen? Ja, i och för sig är det hyfsat varmt, men var kommer alla molnen ifrån? Igår var jag ute på en liten tripp och efter det så skulle vi fika. Vi satt ute, under tak, och så började det regna och åska. På tio minuter kom det 50 millimeter regn, bilar fastnade i mängderna, brunnar blev översvämmade och någon tog taxi från lunchrestaurangen.

Här i föreningen ska balkongerna målas från utsidan. Igår brummade de igång liften så där vid halv åtta. De var alldeles utanför mitt ena fönster. Det blev inte många timmar igår innan regnet satt stopp för fortsatt måleri. Idag är det totalstopp redan från början. Det regnar, inte våldsamt mycket men tillräckligt för att det inte ska gå att måla.

Jag har varit på ett alldeles fantastiskt tantkalas. Vi satt ute i trädgården, ett tiotal damer i varierande åldrar. Det hördes många goda skratt, och vi hurrade en dag för tidigt. Jag fick mycket positiv energi av alla runt bordet. Vi samtalade om allt som poppade upp, jordgubbarnas innehåll, ekologiskt och kan vi lita på att fairtrademärkta varor faktiskt är producerade enligt fairtrade, kvinnornas liv på 1600-talet, uppväxten på 20-talet, ja, vi blandade friskt och hoppade mellan ämnena. Tack öns saltaste böna för en härlig eftermiddag!

Biljetter är beställda till ”Pettson & Findus”, en familjeföreställning om katten Findus som flyttar ut. Jag ska snart se den tillsammans med Stellan och hans familj. Barn under tre år behöver ingen biljett. Stellan klarar gränsen med en månad. Det ska bli kul att se vad han tycker om teater.

Det här är katten Alice. Hon blev arg på mig i morse när hon inte fick den mat hon ville ha. Hon sprang efter mig och tuschade mig på vaden med ena tassen. Vi kan ”prata” med varandra.

Flera god samtal

Igår var en alldeles speciell dag, ja, ingen bemärkelsedag eller så, utan en dag då jag hade flera väldigt fina samtal med olika personer. På förmiddagen hade jag ett bra samtal om livets olika skeenden och hur vi förhåller oss till allt som händer, och varför vi gör som vi gör. Sen ringde jag upp en fyllerist, ja, hon fyllde år, inget annat. Hon mådde bättre än förra gången vi pratades vid, för då hade hon nyss varit på sjukhus. Nu lät hon piggare och vi dividerade om än det ena och än det andra. Det är fint att vi håller kontakten fastän avståndet är långt. På eftermiddagen hämtade jag M vid tåget. Medan jag satt och väntade så såg jag ett telefonnummer i min telefon, så jag sa ”hallå”!
”Vem söker du”, frågade hon i andra änden.
”Ingen”, säger jag.
”Varför ringer du då”, frågar hon i andra änden.
”Jag frågar detsamma”, svarade jag eftersom jag inte ringt.
”Då lägger vi på”, sa hon i andra änden.
”ja”, svarade jag och så knäppte jag av samtalet.

Men hur gick det till? Jag hade inte ringt men ändå hade hon blivit uppringd. Det är inget nummer jag har i min kontaktlista, men jag har skickat ett par sms till henne, men kände inte igen hennes nummer, och vi kände inte igen varandra, så därför blev det så knepigt. Jag undrar fortfarande, hur var det möjligt?

M och jag hade ett mycket bra samtal, helt utan struktur men vi bollade tankar och pratade mycket relationer, varför de blir som de blir och varför vi för sent upptäcker att vi inte tagit hand om en relation som vi ville ha kvar, och vad gör vi när någon mår dåligt och kanske håller på att gå i väggen, men som inte vill ha någon påminnelse eller något påpekande utan svarar med taggarna ut? Det kändes värdefullt att vi kunde ha det här samtalet, och jag hoppas att det inte dröjer alltför länge tills hon och jag fortsätter utveckla våra tankar.

Som avslutning på dagen fick jag ett samtal från en klok kvinna som bjöd in till tantkalas i trädgården. Det låter så trevligt att jag tackade ja. Sammantaget en mycket bra dag.

Stor och liten

Härliga sockar i orange färger för både lite större fot och en liten fot, 37-39 respektive 22-23, kanske mamma och barn.

Igår kväll var Louise Hoffsten i stan. I den här stan, som i år är utsedd till Årets sommarstad, är det musik på ett av torgen, tisdagar och torsdagar, och det är gratis. Det är då så klart mycket människor. Krögarna räknar väl med att alla köper något. Alla andra tänker säkert också så, glassförsäljarna och caféerna. Alla sådana här evenemang är gratis, vilket ju är fantastiskt, samtidigt som jag inte begriper hur de skulle kunna ta betalt. Hur som haver så gillar jag Louise Hoffsten, och har sett henne vid andra tillfällen. Igår vet jag inte var hon hittat musiken. Den föll mig inte i smaken, och då var det ju tur att jag inte hade trängt mig fram till scenen. Det var alldeles för jazzigt, tyckte jag. Jag gynnade ett av caféerna, om någon undrade.

Mamma till min granne?

Åldern är en siffra. Sen kan vi känna oss äldre eller yngre, se äldre eller yngre ut och även låta äldre eller yngre. Idag fick jag bevis på det. Telefonen ringde, och jag svarade med mitt förnamn. Tjejen i andra änden frågade efter någon (namnet på min granne). Jag sa till henne att hon ringt fel. Då frågade hon om jag var h*ns mamma!! Så gammal låter jag på rösten. Jag sa till henne att den hon frågade efter är min granne och att jag inte hade telefonnumret till h*n.

Baddräkt har jag haft i många år, och i år har den använts. Jag har badat varje dag sedan i onsdags. Det har varit uppfriskande, och härligt. Nu ska jag bada mycket denna sommaren, inte sola och ligga och steka, men ta ett dopp.

Ibland när jag råkar titta i ett skyltfönster eller en spegel, kan jag se väldiga likheter med min mamma, när hon började bli äldre. Huden har ingen spänst längre. När jag ligger och läser och håller upp boken med händerna är armarna väldigt skrynkliga. Det är inte kul, men det är bara att acceptera, för det kan jag inte göra något åt.

Jag fasar för den dag då jag inte kan röra mig som jag vill, när jag inte kan motionera som jag vill och när kroppen säger ifrån. Mycket kan vi träna upp. Under yogan som jag gick på fick jag upp rörligheten i axlar och nacke. Jag kan nu vrida huvudet ordentligt när jag ska backa. Även balansen har blivit bättre. Jag kan ta på strumporna utan att ta stöd. Så till er alla, träna på, för det hjälper!