Mina reflektioner över en natt på AVA

För ganska precis tio år sedan åkte jag mitt livs första tur med en ambulans. Igår var det dags igen. Det kändes tryggt. Personalen var fantastisk, lugn, ingav trygghet och kunskap. Grannarna fick något att prata om. Jag bjuder på det. Sjukhuset har en alldeles nyinvigd akutavdelning med tillhörande vårdavdelning. Lokalerna är ljusa och luftiga. Jag kommer ihåg medan de fortfarande höll på att bygga om när jag följde med min mamma till sjukhuset och hon skulle vara kvar över natten i akutens vårdavdelning. Hon fick en liten, liten kur utan fönster. Mamma var smått panikslagen av att inte ha fönster.

Jag fick ett stort rum, ett rum för två. Nu kommer jag till det märkliga. Jag undrar om personalen vet vem de är till för? För mig verkar det som allt jobb handlar om att lämna över till nästa pass. Någon timme före överlämning går de runt till patienterna för att stämma av. Sen har de överlappning, och efter någon timme kommer den nya personalen och gör vad den lämnande personalen redan gjort!

För min del innebar det att en åtgärd gjordes halv elva. Jag blev upplyst om att jag skulle bli väckt halv ett för ny åtgärd. Sängen var smal så jag tordes knappt vända mig i den. Det var inte lätt att somna. Jag var i alla fall vaken när en personal kom in halv ett. Det blev aldrig tyst. Hela tiden slänger personalen i dörrar, ropar till varandra, trots att det är mitt i natten. De tar inte hänsyn till att det faktiskt finns de som försöker sova. Mitt i natten öppnas dörren, lampor tänds och in kommer ett antal personal med en säng med en äldre kvinna i. Snabbt vecklade de ut en vikvägg mellan mig och kvinnan. Alla pratade högt och tydligt. Ingen tog någon som helst hänsyn till att jag låg där. Kvinnan var förvirrad, orolig och troligen ångestfylld. Hon pratade och ropade oavbrutet, och lyckades komma åt klockan utan att vara medveten om det. Då kom personal och frågade vad hon ville. Sen följde en meningslös diskussion om ingenting. Kvinnan fortsatte prata osammanhängande. Jag svarade inte utan låtsades sova ända till kvinnan började prata om att hon behövde gå på toaletten och att hon snart skulle kissa i sängen. Då sa jag åt henne att ringa på klockan, men hon verkade inte förstå. Då ringde jag på klockan.

En personal kom och en ny meningslös diskussion fortsatte. Det visade sig att kvinnan hade blöja och att personalen tyckte att hon kunde kissa i den! Då blev kvinnan arg och skulle kalla på polis. Då ropade personalen på förstärkning. De var tre som tog upp kvinnan ur sängen och ledde ut henne. Då var jag tvungen att säga till, att var fanns det lugn och ro. Personalen tog då sängen och flyttade kvinnan till ett annat rum, i vilken de hade kunnat placerat kvinnan från början. Personalen borde ta så mycket hänsyn till övriga patienter, och ha så mycket personkännedom att de inte placerar en förvirrad gammal kvinna som kommer från ett särskilt boende till sjukhuset mitt i natten, att de lägger henne hos en redan sovande patient!

Jag hörde även att en man fick samma råd som kvinnan, du har blöja, kissa i den! Då var mannen ute i korridoren och virrade omkring. Samma sak när det började bli morgon, halv sex kom de in till mig för att göra något. Sen var det ingen idé att försöka sova mer. Sen var det personalbyte igen, överlappning innan dagpersonalen visade sig. När jag kikade ut genom dörren stod det säkert tio personal runt disken.

Mitt sätt att se på detta är att personalen tror att de är till för att informera nästa gäng om vilka patienter som finns och att alltför mycket av deras arbetstid går åt till administrativt arbete, i stället för att göra det bästa för patienterna. Det var en natt jag sent kommer att glömma, en natt med hackig och alldeles för lite sömn. Jag vill inte hamna på sjukhus igen. Det jag upplevde skrämmer mig med tanke på den debatt som pågår om äldrevården.

Annonser

8 tankar om “Mina reflektioner över en natt på AVA

  1. Vilken fruktansvärd natt, låter som en mardröm för alla inblandade. Har verkligen inte personalen mer omdöme, man blir rädd.

    • Ja, det var en förfärlig natt. Hörde nu på morgonen om ett nyöppnat äldreboende där personalen jobbade efter de boendes förutsättningar, satte de boende i fokus, vilket borde vara en självklarhet.

  2. Oj oj oj! Och jag som klagade på den där undersköterskan som kom in kl 4 varje morgon för blodtryck o temp samtidigt som hon nynnade Blott en dag… (begravningspsalm i mina öron).
    Nä, att vara på sjukhus är INTE roligt!! Hoppas du är hemma igen!!

    • Jag hade föredragit en mynnande sköterska, även om valet av melodi kunde varit en annan, det håller jag med om. Även klockan fyra på morgonen känns som betydligt bättre än stup i kvarten!
      Sjukhus är inget ställe jag vill vara på, så jag är hemma igen! Hoppas verkligen det dröjer minst tio år till nästa gång, men helst inte alls.

      • Förra svängen var det ingen som sjöng, men däremot kom de in varannan timme. Fast heller det än en undersköterska som sjunger begravningspsalmer. Man kan ju, i sitt sjuka och omtöcknade sinne, få för sig att man befinner sig på sin egen begravning…

      • På natten vill jag helst sova, men jag begriper ju att på sjukhus måste det vara annorlunda, prover som ska tas och värden som ska kollas. Däremot kanske ingen behöver gå omkring och nynna på begravningspsalmer, när det finns så måna andra melodier att nynna på. Mitt i natten kan jag tro att jag är på andra sidan, så ett bra tips till personal i vården, tänk på hur ni låter!

  3. Men hu!! Hoppas verkligen att du är hemma & okej igen!!
    Att det ska vara så svårt & visa lite hänsyn?! Ligga på sjukhus är inget vidare!! 😦
    Kram

    • Usch, ja det var en ruggig upplevelse. Jag brukar normalt alltid skryta om personalen som jobbar i vården, att de gör ett beundransvärt jobb, och jag hoppas det inte alltid är så som det jag råkade ut för. Hänsyn var inte riktigt ledordet för dem som jobbade den natten. kram

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s