Det forna Glasriket

th[1]

Nu är det i stort sett bara vägskylten till Glasriket som finns kvar.
Jag kände knappt igen mig någonstans. Det kändes öde och tomt. Hus stod tomma och hela samhällen verkade avfolkade.

Där jag tidigare kunde handla produkter från Boda fanns ett Luffarmuseum, någon som gör luffarslöjd och har en sambo som kallar sig HönsaLotta. I ett hus tvärs över gatan fanns ett litet glasmuseum och en outlet, från DesignHouse.

I Kosta var jag helt borta, kände inte alls igen mig. Där jag förra gången såg Torsten Janssons cabbade sportbil var det idag tomt. Ett stort Spa-hotell var nytt liksom en jättestor byggnad med en massa butiker som alla sålde outlet. Där fanns mat, väldigt likt IKEAs upplägg i restaurangen, fast det var något tjusigare här med glasprydnader lite varstans. Jag åt en frasig spätta med god kall sås och nykokt potatis, allt smakade bra.

På väg hemåt igen hade Gunilla Mann utställning, färgrika och naivistiska motiv från hela Sverige (nästan) hos en äldre herre som hela tiden stod på toaletten och försökte fixa med tvålbehållaren eller om det var pappersrullehållaren. Han hade dörren öppen och kom ut ibland och pratade.

Hämtat från internet: Gunilla Mann ”sorglöshetens budbärerska målar världen i glada färger”
Oljemålningar, gouacher och litografier med temat ”Sverige är fantastiskt”

Annonser

2 thoughts on “Det forna Glasriket

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s