Bloggen flyttar nu till http://dubbelfarmor.wordpress.com
Det finns nu ett ynka inlägg men inget pynt, inga bilder, bara lite text. Eftersom tekniken och jag aldrig är överens kan det ta lite tid att få en sida som jag vill ha den. Hoppas du vill följa med över till dubbelfarmor. Välkommen till mina vardagsfunderingar om det mesta, högt och lågt, brett och smalt, precis som livet är.
Snart hoppas jag kunna sjösätta en ny blogg. Jag och teknik går bara inte ihop, så det kan ta sin tid eller så får det bli bit för bit. I alla fall är det underbart, härligt vårväder idag när påsken är på sluttampen och många reser hem. Jag hoppas mina närmaste får en fin flygtur, jag kan nästan vinka till dem eftersom flygplanen svänger förbi ovanför mitt huvud.
Jag håller också på att bekanta mig med en ny dator, från pc till dator med äpple på. Hittills går det så där, men men….
Njut av dagen idag, och utnyttja tiden på bästa sätt, för den kommer inte tillbaka. Tid kan vi inte köpa, bara tjänster som frigör tid till annat.
Det började så bra i morse med en lugn morgon. Allt flöt på som vanligt. Åkte bort till bildoktorn för byte av en liten sladd. Jag väntade inte utan gick hem. På vägen hem hittade jag en ny butik, en butiksservice, där jag frågade efter något som vi letar efter. Det fanns men de var inte kollade. Vi återkommer. Hemma igen började jakten på någon som vet vad som krävs för att ända nerfart till en fastighet. Jag började med kommunen, blev kopplad till någon som inte svarade, kom tillbaka till växeln där jag fick namnet och bad att hen skulle ringa mig. Det gjorde hen efter ett par timmar. Då kunde hen berätta att det var Trafikverket som möjligen kunde ha synpunkter på om nerfarten flyttas ett antal meter. Jag fick ett namn, men det gick inte att hitta hen på något vis. Av hemsidan fick jag fram att jag hör till Region Syd och att hen troligen sitter på kontoret här i Kalmar. Jag skulle kanske åkt dit i stället för att försöka få tag på hen genom telefonen. När jag ringde upp fick jag välja en siffra om jag sökte en namngiven person. Jag tryckte siffran och sa namnet på den jag sökte. Jag kopplar, sa roboten, och kopplade bort mig! Nu har jag försökt mejla. Det ska bli spännande att se hur lång tid det tar innan jag får något som helst besked.
Sen var det dags att hämta bilen i snöblandat regn. Jag fick en smärre chock och fick knappa in min kortkod tre gånger innan det blev rätt, 2800 kr för en liten kort sladdstump. Sladden kostade 1800 kr och arbetskostnaden 1000 kr, ja doktorpris eller advokatpris. Där vände min dag. Trots det gav jag mig iväg på bio, The Danish Girl med Alicia Vikander. Jag förstår mycket väl att hon fick en Oscar för prestationen. Filmen var bra, riktigt bra. Gerda, som Alicia Vikander heter i filmen, är gift med Einar. Båda är konstnärer. Filmen utspelar sig 1926 och handlar om den första könskorrigeringen. Jag berättar inget mer ifall du ska se filmen.
När jag ändå var i stan bytte jag bok, från Jonas Karlssons ”Jag är en tjuv” till Denise Minas ”Blod Salt Vatten”.
Nu vill jag inte ha fler negativa överraskningar idag, helst inte imorgon heller för då ska jag på två viktiga möten.
Ja, det blev en dag i solen. Natten var kall med flera minusgrader. Jag har varit på landet hela dagen. Det jobbades inomhus med borr, hammare och såg, så vi damer flydde ut i trädgården. Utrustade med varsin kratta gick vi loss på gamla löv, plockade pinnar och rensade upp där vi kom åt. Lätt fyllde vi långt över tio säckar fullpackade med sådant som ska brännas. Något lite åkte i komposten. Vi hittade blommor som vi inte skulle sett på ett tag. Vi varvade jobbet med pauser av olika slag. Vi hade trevligt och njöt av det fina vädret. Nu stramar och hettar det i skinnet, där solen kommit åt. Ryggen känns och den obligatoriska blåsan i tumgreppet är på väg. Jag är trött och har druckit för lite vatten, så nu får jag bälga i mig några stora glas vatten. I natt hinner jag nog knappt lägga huvudet på kudden innan Jon Blund är där med sitt sömnpulver. Jag blir behagligt trött av kroppsarbete. Jodå, inne blev det gjort det som skulle göras i etapp ett. Även inomhusjobbarna kommer säkert att sova gott i natt. Tack C för god mat och gott fikabröd! Tack alla inblandade grabbar för ett bra jobb!
Jaha, då är det söndag, en bra dag med plusgrader, sol och en del vind. När solen skiner så syns det att jag borde tvätta mina fönster, men inte idag, när det är söndag. Det får bli en dag när det är plusgrader och lite behagligare i luften. Kanske ska jag rent av vänta in sopmaskinen, den som sopar undan allt grus som samlats under vintern.
Efter en sticktimme, jag stickar på en blå sjal, blev det dags för promenad.
Jag försöker smälta gårdagens alla intryck, funderingar och har begärt ytterligare information. Sen får vi se vad det leder till. Hoppet är det sista som överger människa sägs det, så än hoppas jag.
På min promenad såg jag vintergäck i en trädgård. De var för långt borta för att bilden skulle bli bra, men snart finns de överallt.
Trots att det är söndag har jag tagit ut lite papper inför veckans arbete. Det gäller att ligga i startgroparna, att vara förberedd och påläst.
Träningsvärken börjar ge med sig, så nu kan jag träna igen, men inte så hårt. Lagom är alltid bäst, även om det ibland är lite trist. En rörelse som jag behöver göra ofta är att vrida huvudet och titta bakåt , över axeln, först åt vänster och sedan åt höger, eller tvärtom, så många gånger som känns bra. Det är då jag inser hur stel jag är, hur det knakar och brakar, och särskilt om jag rullar axlarna framåt och sen bakåt. Prova och känn!
Vilken köldknäpp vi fått. Kallt, kallt, kallt, men vackert, nästan ingen vind och en blek sol som skiner så gott den kan. Det är hård tjäle i marken, inte för att jag har försökt att gräva, men det sägs så. Jag var på kyrkogården och tände ljus, och skulle då kasta de vissnade rosorna som stod i vasen. Jag fick inte upp varken blommor eller vas. De hade frusit fast.
I min stickiver, stickar jag två plagg från samma nystan, en poncho från ytterändan och en sjal från innerändan av garnet. Båda är snart klara. Sjalen är en pyttipanna, sjalen som är så kul att sticka. Det går fort och blir bra oavsett garn. Ponchon är jag däremot mera tveksam till. Den verkar inte alltför tilltagen i måtten, men vi får se efter montering.
Siktet idag är inställt på att få något projekt klart, en härlig promenad i solsken med lunch emellan och sen ladda inför kvällens föreläsning. Det ska bli spännande att lyssna, ta in och lära, träffa trevliga människor och hoppas att bilen inte frusit fast.
Måndagen började kall och kulen, lite, lite snö hade det kommit i natt. Det var tjocka kläderna på, skjuts åt ett håll, fika i stan, byte av bok, byte av skor och så handla lite mat, mest till katten.
Lite gnäll, jag blir så trött på alla som roffar åt sig allt som är löst. Lägger någon fram något som alla får ta av så finns det alltid någon som tror att allt löst är mitt! Så är det inte. Tacksamt tar jag en, om det är något som jag vill ha, och som jag får ta. Jag delar med mig till andra. En del lever efter mottot, allt ljus på mig och allt till mig, men själva ger de inget. Det är min raka motsats. Jag ger hellre bort än tar emot. Det är en glädje för mig att kunna ge bort något till någon som behöver något.
Någon som verkligen har det svårt just nu är en tidigare kollega. Hon miste sin man för en vecka sedan. Han var sjuk men inte dödssjuk. Hon har slitit och slitit, så nu kan hon börja pusta ut. Just nu är hon fortfarande i chock, men det ljusnar för henne också. Hon vet att jag tänker på henne.
Skorna jag hämtade hem i veckan är provgångna. De är lagda i kartongen igen, och ska återlämnas kommande vecka. Jag har letat och undersökt om det inte ska finnas ett enda par skor i rätt storlek som passar till mina fötter. Nu är jag på jakt efter ett par skor av märket Asics och modellen Gel Foundation (låter som en ansiktskräm). De ska finnas. Dem tror jag på.
Annars får jag väl beställa ett par hos Knulp i Stockholm. Där tillverkar de skor efter mina fötter för samma peng som ett par bra sportskor eller ett par helt vanliga skor hos Gudrun Sjödén, som är tillverkade i Portugal!
Jag blir överöst med kataloger och mejl från nämnda företag. Senaste katalogen bläddrade jag igenom och fastnade för ett par plagg, men efter att ha gått igenom katalogen och kollat var plaggen är tillverkade – Kina, Indien, Marocko, Bulgarien, Portugal, Grekland (jag kan ha glömt något land), så blir det inget köp för min del. Priserna är alltför höga, för jag kan inte tänka mig att sömmerskorna i respektive land får en anständig lön. Dessutom är jag inte alltid nöjd med kvaliteten. En parkas har tappat färgen trots att jag tvättar den efter anvisningen och i tvättmedel för mörk tvätt. Parkasen är marinblå.
Något positivt? Jadå, flera bra samtal, såg vintergäck under dagens promenad och en massa annat. Under min promenad kom jag fram till stora skyltar som mäter hastigheten. Med stora röda siffror visar skylten din hastighet när du passerar. För min del var farten 5 km/tim, inte så illa av en gammal fossil. Jag blev faktiskt riktigt full i skratt för jag kunde inte ens drömma om att de promenerandes fart skulle noteras, men det gjorde den.
Det är bra med rutiner. Då blir grejer gjorda, i rätt tid och på ett bra sätt.
Idag har jag fortsatt lite med vårbruket, som påbörjades för drygt en vecka sedan. De krukor som idag inte visade några livstecken, åkte i soppåsen. De krukor som växt till sig sedan senast, fick ny jord och nya krukor. Nu är det bara att vänta på blomknoppar.
Äntligen hade jag tid för att leta skor, igen! Jag gjorde ett försök i mellandagarna, men de skorna lämnade jag tillbaka. De satt inte bra. Nu gick jag till en butik för besvärliga fötter. Jag fick hjälp av en bussig tjej som lämnade mig med tre par skor att prova medan hon tog hand om en annan kund. Jag provade runt och bestämde mig för ett av paren. De fick följa med hem på prov. Jag ska gå här hemma och känna om det är rätt skor för mina fötter. Det hoppas jag.
Jag har hunnit läsa några historier ur ”De sista vittnena” av Svetlana Aleksijevitj. Det är en riktigt bra bok. Hon hade bett hundra personer som var barn när det var krig att berätta sin historia om kriget. Varje berättelse börjar med namnet på barnet, åldern på barnet och nuvarande sysselsättning. Det är så klart hemska berättelser. Alla är hungriga. Barndomen tog slut med de första skotten. Det är en viktig bok, tycker jag, att få berättelssen av dem som var där, mitt i kriget.
Jag pratar ofta med mina söner. Den ene frågade nyligen vad jag gjort under dagen. Jag svarade att jag inte varit bokad på något särskilt. Då säger sonen:”Då har du läst ut två böcker idag?”
Nu har jag bestämt mig för att göra lite annat än bara vantar och sockar. Garn har jag i massor, av olika tjocklekar och färger. För ett antal år sedan köpte jag ett lager från någon som hade garnbutik men som skulle byta leverantör. Korkad som jag är mellan varven köpte jag hela lagret, osett. Därför har jag mängder med garn som jag inte riktigt vet vad jag ska göra med. Så därför började jag på en poncho, och har kommit en bit på väg. Det ska bli spännande att se hur den blir.
Jag har så många kreativa människor runt omkring mig, som har så mycket kul på gång. Någon ska gå en kurs, någon annan ska söka samarbete med annan entreprenör. Det känns som jag har lite idétorka, inte kommer till skott, inte kommer framåt. Ibland sitter jag lite i ett vakuum, känns det som.
I Skåne har redan vintergäcken tittat upp. På mina rundor har jag inte sett skymten av någon vintergäck ännu. Idag blåste det hårt, det var inte särskilt många grader, även om solen tittade igenom molnen, så var det kallt.
augustifarmor 