Idag har Stellan och hans mamma varit hos mig på kollo hela dagen. Det har varit en fantastisk dag på alla sätt. Stellan charmar så klart farmor. Han är glad och lätt att vara med. Aptiten är god och han har ett underbart kroppsspråk. Stellan pratar lite, mest dadada, men även mam,mam,, papp, papp och tack – då bockar han också! Äldste sonen passade också på att träffa Stellan och hans mamma. Sonen gillar hammocken. Han går hos sjukgymnast för skadan i nacke/rygg han fick i vintras när jag krockade i snöovädret.
Vi hann också åka två rundor till återvinningen med delar av det gamla förrådet och grenrester. Det behövs ett par rundor till innan allt skräp är borta. Sen blir det bara bättre och bättre.
Jag kommer att drömma om lille Stellan i natt. Det var nästan svårt att släppa honom när han skulle åka iväg. I morgon tar han flyget hem till Stockholm igen. Hans pappa ringde, och då fick han lyssna och såg väldigt fundersam ut men var alldeles tyst.
Dagarna på kollo är en helt annan värld än den vanliga. Det känns som det kvittar vad som händer runt omkring, vem som tjafsar med vem, vilket lag som vunnit vad, om priserna på ditt eller datt går upp eller ner, ja, det mesta känns oväsentligt. På sommaren kanske det kan få vara så.
Efter denna dag full av positiv energi känns det helt fel att elda på om elakheter och orättvisor. Det tar jag en annan dag.
Nu lyssnar jag på fåglarnas sång, kattens spinnande och njuter av dagens sista kopp kaffe.
Trevlig tisdagskväll!
















