Absolut är det vår i luften, och det redan innan barnen haft sportlov. Snön är nästan helt borta. Det ligger bara någon liten gråvit sträng i skuggläge. Simhallarna kommer att svämma över av sportlovslediga barn när de inte kan vara ute i pulkabacken. Alla barn kan eller vill inte åka till fjällen. Inte heller har alla som vill möjlighet att åka till solen, Kanarieöarna eller Thailand.
Det var länge sedan jag hade något barn som hade sportlov, men snart blir det Stellans tur att få sportlov. Tiden går så fort så det står inte på förrän han ska sporta på lovet. Det beror ju på om han blir sportintresserad. Han gillar inte snön. Senast jag var i Stockholm kom det snö. Stellan tittade och undrade säkert vad det var som låg på marken. Jag tog upp snö i händerna och frågade om han ville känna på snön. Han skakade på huvudet. Stellans pappa har köpt en pulka till honom och tänkte sig kul stunder i backen, men pojken tvärvägrar. Stellan gillar inte vintern.
Idag blev det ingen familjemiddag. Kocken är sjuk, så jag fick leta i förråden efter något ätbart. Solen är på väg ner bakom skolan.
Boken Supernova av Marika King är läst. Det blev nästan sträckläsning. Den är bra, bra flyt i handlingen, lite mycket facktermer när hon beskriver olika jobbsituationer men ett ord som störde mig på ett par ställen var sist. Jag anser att det heter senast jag var där eller senast jag åt apelsiner, inte sist jag var där eller sist jag åt apelsiner. Är det talspråk eller är det korrekt att använda sist när det egentligen är senast? Jag började i en bok av Anna Jansson och hann inte många sidor förrän jag dök på samma fenomen, sist använt på ett, enligt mitt sätt att se på språket, felaktigt sätt. Kanske är det jag som inte hängt med eller är fel ute men det känns inte rätt med sist när det är senast (följt av flera gånger).
augustifarmor 
Jag håller med dig vad gäller sist och senast. Våra doktorer säger ofta sist men då ändrar jag faktiskt till senast även om vi ska skriva precis som doktorn säger. Men de dikterar så mycket annat vi får ändra så varför även sist till senast. ”Sista gången patienten låg på sjukhus” Ja men är ju inlagd nu igen!! Så det är tråkigt när språket blir sämre och dåligt av författare, har de ingen korrekturläsare? Journalister ska vi inte prata om men de korrekturläser väl själva numera och rättningsprogram har de inte heller och inte vet de skillnad på bl a enda och ända. Ibland är det jobbigt när man känner sig som språkpolis.
Tack! Då är jag inte helt fel ute när jag reagerar på texter. Doktorerna dikterar väl på talspråk kan jag tänka mig, och då ska ni skriva så! Jag reagerade i boken och tänkte som du: är det ingen som korrekturläser. Under min tid som protokollförare fick jag läsa många polisrapporter. Många gånger var språket väldigt dåligt. Numera när de flesta yrkesgrupper sköter mer administrativa uppgifter än vad de egentligen är utbildade för, borde kanske svenska ingå som en del i utbildningen för alla grupper av människor.
Stellan rules! 😛
Det där med senast och sist var intressant… Jag smakar på orden…
Smaka och återkoppla gärna!
Stellan vet vad han vill. Han plockar hellre ur diskmaskinen än plockar upp sina leksaker.
Det är nog så som du skriver, att sist är mera talspråk och senast den korrekta formen. Sist indikerar ju något absolut – och det är verkligen sist. Senast är mera… senaste gången. Så ja, jag håller med i ovanstående och ska tänka mig för nästa gång när jag använder något av orden. Tack! 😛
Du beskriver precis det jag menar med sist och senast!