C´est la vie

Min lunch blev försenad på grund av ett långt och givande samtal. Det var tur att det inte var bildtelefon, inte för mig, men för den jag pratade med. Jag hade lyckats klanta mig igen, skrivit något som gjorde någon ledsen, vilket absolut inte var min avsikt. Det är mer än en gång jag har fått höra att jag kan upplevas som lite kärv. Nu sa inte denna person det, men andra har sagt det. Under samtalets gång tror jag att vi löste upp knutarna. Jag hoppas vi båda ser fram emot att mötas över en kopp kaffe.

Jag bytte snabbt till min sporttröja för en promenad. På vägen ut mötte jag grannen som jag stannade och pratade med ända tills hans fru gläntade på dörren. Då vandrade jag ut i solen och njöt av backarna med vitsippor.

Sen var det gott, riktigt gott med mat. Vilken tur att jag hade lite rester att värma på. Min mat var i alla fall lagad i mitt kök för inte alltför länge sedan. Jag tänker på de asylboende uppe i Pajala eller någonstans där uppe som får sin mat transporterad i lastbil, och som lagats i ett kök 125 mil neråt landet. När den kommer fram får de boende micra sin mat. De boende skulle säkert kunna laga sin egen mat, om de bara fick. Varför får de inte det? Då hade de i alla fall lite meningsfull sysselsättning istället för att inte göra någonting.

Nu ska jag göra ingenting i en kvart. Under tiden ska mina fötter få bada.

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s