Ska det vara så svårt?

Mitt är mitt och ditt är ditt. Vill du köpa något av någon annan, så betalar du för det. Det är en självklarhet, men inte för alla.
I ett projekt vi har med en film så har vi två personer som inte vill betala. Det är inga stora summor det handlar om. Vi litar på våra kunder på så sätt att vi skickar filmen mot faktura. Enkelt och glasklart, du får tid på dig att betala, och visst hade du kalkylerat med utgiften när de beställde? En tjej i Skåne och en kille i Göteborgstrakten har hittills vägrat att betala sina filmer, trots hur många påminnelser som helst på olika sätt. Dåligt och trist!

Igår var med på en julmarknad som utställare. Det var full fart och mycket folk. Vid ett tillfälle kom ett trevligt par och tittade på olika saker. Vi småpratade och de bestämde sig för ett par sockar, men valde mellan dem eller dem, egentligen ett par till tjejen och ett par till tjejens mormor. Det blev ett par. Jag vänder mig om och hämtar en påse och tar fram växel. Då står paret redan vid ett annat bord, men snabbt som blixten hämtades påsen och växeln. Av bara farten försvann även det andra paret sockar som de tittade på. Det var inte snyggt!! Jag får ju delvis skylla mig själv, som vände ryggen till för en kort sekund. Det är bara att konstatera att jag tror gott om alla. I min värld snor man inte från någon annan. Känns det bra att ta på, eller ge bort ett par sockar, som du inte betalat för?

Annars var det en väldigt trevlig marknad. Jag hade bra utställare runt omkring mig. Alla sålde fina och hemknåpade grejer. Det var förutsättningen för marknaden, att du sålde hemgjorda grejer.

Det får bli en långpromenad idag för att rensa skallen och få fart på ryggen igen. Den gillar inte alltid att stå väldigt länge, typ fem-sex timmar. När jag tänder andra ljuset ska jag äta en av mina hembakade lussekatter som inte smakar någonting. De blev små, hårda och helt utan smak. Jag glömde att ha i en halv tesked salt! Det är tydligen något kemiskt som gör att saltet gör så mycket för resultatet. Ha en bra andra advent.

Jag har hunnit gå en runda och insåg att stan är full av människor med fasa i blicken, julklappar och julmat som ska köpas för pengar som inte finns. Varför inte rätta mun efter matsäcken? Ingen blir väl lyckligare eller gladare för en hög med julklappar, i stället för en genomtänkt klapp? Använd julen till det den är avsedd att vara, en tid för gemenskap och samvaro, prata med varandra i stället för att blippa på en varsin telefon eller padda! Var närvarande, var här och nu! Så tycker jag, vad tycker du?

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s