Den gröna cykeln

Det är inte min cykel som är grön. Min cykel är vinröd, en stor tantcykel, som jag ofta skäller på för den är så trög att trampa. Nu har det slagit mig att det kanske inte alls är cykeln det är fel på utan på mig, att min benmuskler inte är så starka som jag tror. Tränat har jag inte gjort på drygt en vecka. ”Snoraren” på bion för en dryg vecka sedan har satt sina spår i form av en diffus trötthet och håglöshet och ett antal nysningar.

http://www.folketsbio.se/filer-nya/2013/wadjda/WADJA1.jpg/image_large?.jpg?rand=492525881

Dagens film är den första långfilmen från Saubiarabien – och dessutom regisserad av en kvinna. En historisk bedrift, i ett land där biografer är förbjudna och kvinnor varken får rösta eller köra bil. Samhällskritiken är stenhård, men inte utan hopp. Filmen är välgjord och charmig och den öppnar dörren till ett slutet samhälle och ger oss okända bilder av det dagliga livet där. I centrum står tioåriga Wadjda, smart, otämjd och viljestark, drömmer hon om att få köpa en grön cykel – ingen omöjlig dröm kan tyckas eftersom familjen tillhör medelklassen. Kruxet är bara att flickor inte får cykla. Filmen berättar både gripande och varmt om en kvinnovardag – präglad av konflikten mellan tvång och frihet. Filmen skildrar också relationen mellan mor och dotter. Förhoppningsvis kan filmen vara ett steg till en jämlikare framtid. Källa: GP

http://www.folketsbio.se/filer-nya/2013/wadjda/WADJDA_copyright%20Razor%20Film_keystill_5.jpg/image_large?.jpg?rand=441377052

Filmen var bra, riktigt bra, så jag gav den en femma av sex möjliga poäng. Vi fick följa Wadjda i hennes vardag, en fasansfull vardag sett med mina ögon. Alla flickor/kvinnor var klädda i svart och täckta så fort de vistades utomhus. Alla pojkar/män klädda i vita ”pyjamasar” överallt. Flickorna lärde sig Koranen utantill och skulle kunna recitera den. När de stod på led skulle de stå tätt, så tätt att Djävulen inte kunde komma emellan! Koranen fick inte ligga uppslagen för då kunde samme Djävul spotta i den! Hade flickorna mens måste de öppna Koranen med en Kleenex!

CIMG0416

I mitt badrum har jag en ny golvbrunn och ett nytt duschdraperi, ett vitt med några smala ränder i rött och blått. Det blev fräscht. Jag har också börjat spana på några kökshyllor.

Jag har varit ute på vift några dagar, i Skåne/Danmark. Ena dagen började med hotellfrukost klockan sju, på ett hotell här i stan, innan resan började. I den lilla staden Ängelholm var det dags för lunch. Bilen parkerades på ett torg och så började letandet efter centrum. Jag frågade en mötande dam, som sa att hon var på väg dit så det var bara att hänga på. Hon hann berätta att Ängelholm som kommun går mot 40000 innevånare. Det fanns en enda gågata så det var bara att gå in på närmaste lunchställe. Jag åt väldigt goda lammköttbullar med tomatsås och tzatziki. På väg mot den dagens mål kom en butik med träleksaker i vägen. Där hittade jag ett kalaståg som jag inte kunde motstå. Det är ett tåg med fem-sex vagnar, en flagga där barnets ålder visas med en siffra. Det finns också plats för det antal ljus som barnet fyller år (julgransljus). Jag har sett det tidigare och det verkar vara ett uppskattat tåg.

Apropå den lille gossen som ska få tåget så ska han även få en blå ullkofta som hans pappa beställt till honom. Nu ska det stickas i högsta hastighet!

Margretetorp var torsdagens mål. Det är en gästgivargård någon mil norr om Änhelholm. Det är ett fantastiskt ställe på alla vis. Det ligger lugnt och har ett fridfullt läge. Rummen ligger runt innergårdar med vackra växter. Inredningen i rummen (rummet hade även en soffa med bord och fåtölj) och i de allmänna utrymmena är smakfulla, luftiga och andas mycket atmosfär. Eftermiddagskaffe med hembakat fick börja vistelsen efter en rejäl promenad i omgivningarna. Kvällens middag var den godaste jag någonsin ätit. Menyn var välkomponerad och vinerna till rätterna kom från gästgiveriets vingård i Ungern. På rummet fanns bubbel från deras vingård, kallt och gott. Det är ingen idé att jag försöker beskriva måltiden som jag inte kan göra rättvisa i ord, men det var väldigt, väldigt gott.

DSCF1731

Efter en välsmakande frukost ställdes kosan mot Danmark/Helsingör och kustvägen ner till Louisiana. Där öppnade de inte förrän elva, då har ju halva dagen gått, så det blev kustvägen tillbaka till Helsingör och framåt sen eftermiddag var jag hemma igen. Annars hade det varit tre intressanta utställningar att se, men vad gör de i Humlebäck en fredagsförmiddag? Inte ett dugg, och bara sitta och glo i en och en halv timme, nä, det får bli en annan gång jag återser Louisiana.

CIMG0392

Annonser

2 thoughts on “Den gröna cykeln

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s