Snön på Kilimanjaro

Filmen idag är från 1952, i svartvitt, och handlar om författaren Harry Street som ligger vid baslägret vid Kilimanjaro med ett infekterat ben och tror att han kommer att dö. Han ser tillbaka på sitt liv och inser att han för länge sedan valde fel väg.

Det är intressant och aktuellt idag också, hur vi väljer väg i livet. Det händer då och då att vi kommer till ett vägskäl då vi måste bestämma oss för vilken väg i livet vi ska gå. Jag har stått vid många vägskäl. Om jag valt rätt eller fel är inte så lätt att veta eftersom jag aldrig får veta hur alternativet hade varit. Ett val som var helt fel var att tacka ja till en anställning hos Försäkringskassan. I alla fall det jobb jag fick och med den chef jag fick och den urdåliga lönen jag fick. Jag ville egentligen inte ha jobbet eftersom arbetsuppgifterna inte var så stimulerande som jag vill ha, och lönen var katastrofalt dålig. Vid min ålder, då passerat 50 år med råge, var jag inte så kaxig, utan tackade ja. Det skulle jag aldrig ha gjort.

I början var det kul med enbart skrivbordsarbete igen, efter några år som delägare i en butik, men ganska snart blev jobbet enehanda och så trist som jag befarade. De första åren ökade lönen på i acceptabel nivå, men sen körde det ihop sig med chefen, och chefens chef. Jag hade synpunkter och åsikter, kunde i förväg säga vem som skulle få ett uppdrag. Detta talade jag om för chefen, att så tydligt får man inte visa vilka man favoriserar. Mina resultat var mycket goda. Jag hade inga problem med mina arbetskamrater, men med chefen.

Det arbetet kostade mycket frustration. Jag blev sjuk på kuppen. Självklart var det inte bara arbetet utan även privatlivet som påverkade hur jag mådde. Jobbet slutade med att jag sa upp mig. När man slutar får man en gåva för 500 kr. Jag ville skänka min gåva till Läkare utan gränser, men det fick man inte. Då tog jag ett resepresentkort, som ligger i en låda.

I veckan redovisades hur det är hos Arbetsförmedlingen. Vissa delar kan säkert appliceras på fler myndigheter, Försäkringskassan till exempel. Det är trist när chefer som inte borde ha personalansvar får fortsätta vara chefer. Det förstör så mycket, för så många. De som är kvar och är rädda om sina jobb, vågar inte stå upp och säga vad de egentligen tycker. Hade jag valt att stanna kvar hade jag med all säkerhet varit sjukskriven, åtminstone till en del.

Jag valde som sagt att ta ansvar för mig och mitt liv. Kroppsligt har jag inte mått så här bra på bra många år. Däremot har jag satt mig i en ekonomisk situation som gör att guldkanten i vardagen inte alltid blir så tjock. Jag vet vad jag har, gör vad jag vill och är glad, nöjd och lycklig med mitt liv idag. Jag lever här och nu. Det som varit kan jag inte göra något åt, släpp det! Det som kommer vet jag inget om, och är därför inget att oroa mig för idag.

Igår var jag hos mamma. Vi gladdes åt att solen sken, och att en orkide som hon har är full med knoppar.

Annonser

2 thoughts on “Snön på Kilimanjaro

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s