Det inre medvetandet

Vårt undermedvetna är vårt inre medvetande, och som gjorde mig fundersam i natt. Hur är det inre medvetandet konstruerat? Är våra drömmar en del av vårt undermedvetna? Det nattliga drömmarna berättar ofta för oss om det vi inte är fullt medvetna om, eller inte vill kännas vid när vi är vakna. När du ger dig på att tyda dina nattliga drömmar har du möjlighet att bli mer medveten om dolda eller förnekande känslor, tankar eller/och information. Detta kan du sedan ha nytta av i ditt dagliga, vakna liv. Drömtydning är således inte en trosföreställning utan ett verktyg att använda sig av för att öka kunskapen om sig själv.

Jag vet att jag drömmer varje natt men jag kommer aldrig ihåg någon dröm. Det är bara när jag vaknar mitt i drömmen som jag i vaket tillstånd kan komma ihåg något ur drömmen. Därför undrar jag om det är vårt undermedvetna som försöker säga oss något eller varför vi drömmer som vi gör. Jag tror att vi bearbetar våra tankar under natten, vad vi varit med om, vad som berört oss eller något vi funderar över. Innan jag somnade igår läste jag i en bok (det brukar jag göra), en bok om en kvinna som blivit änka och som nu får olika inviter från män. Inatt vaknar jag mitt i en dröm, jag är på dejt med Fredrik Reinfeldt!!! Vi är på en restaurang. Det är allt jag kommer ihåg. Varför en person som jag vet vem det är, men inte har någon som helst koppling till, på något sätt. Han är inte min typ, vilket inte någon av partiledarna är. Är det boken jag läser som fått mig att drömma på detta sätt eller är det lunchmötet för någon dag sedan med en munter felhörning som påverkat drömmandet? De vita blommorna får symbolisera mitt rena samvete, att jag är sann mot mig själv och alla andra.

När jag vaknade av väckarklockan imorse var jag trött, trött, trött. Jag var lika trött som jag var när jag kört huvudet i väggen för några år sedan. Efter sjukskrivningen började jag jobba två timmar per dag. Då hade jag dessutom en restid på drygt två timmar per dag. Helt plötsligt blev två timmars arbete en bortvaro från hemmet på drygt fyra timmar. När jag kom hem kastade jag mig i soffan, vilade eller sov. En promenad kändes alltför oöverstiglig. Den här perioden fick till följd att jag gick upp i vikt, åt och mumsade för att trösta mig, pizza, godis och kakor – allt det jag undviker idag, och bara äter i väldigt måttliga mängder. Successivt ökades min arbetstid på till fyra timmar, till sex timmar, sen sa jag upp mig.

Jag tog ansvar för min hälsa och mitt liv. Visst, ur ekonomisk synpunkt var det helt vansinnigt, men nu mår jag så himla bra. Jag är väldigt nöjd med mitt liv, tränar för att må bra, jag gör det jag känner att min kropp behöver. Mitt företag är i sin linda, men det känns väldigt bra, jag trivs med det jag gör och den respons jag får. Jag samarbetar med mina söner, på olika sätt. Det är en ynnest. Vi hade en toppentrevlig dag igår, sonen och jag. Vi handlade, fikade, flyttade möbler, jobbade med skrivelser och bollade idéer. Fantastiskt kul!

Det gör inte ett dugg att det är gråare än grått idag. Hur många nyanser av grått finns det?

Jag tar cykeln in till Soppscenen, svänger förbi biblioteket för att lämna in en bok och ser sen fram emot en god soppa och ett intressant framträdanade av Dorotea Bromberg.

Annonser

2 tankar om “Det inre medvetandet

    • Jamen, jag gillar också att jobba, men jag gillar inte skitjobb eller mobbande chefer eller en Försäkringskassa som bestämmer hur jag mår. Nu jobbar jag hur mycket jag vill, när jag vill och på vilket sätt jag finner bäst.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s