Mor mamma morsan

Ja, vi kan kallas för mycket. Själv har jag aldrig blivit kallad för mor, vanligast är nog mamma och nån gång morsan. En av sönerna har ibland sagt Bettan, men det var länge sedan. Boken med namnet som rubriken har givetvis fått många tankar i rullning. Jag funderar inte så mycket på hur jag skulle skriva om min mamma utan hur mina söner skulle skriva om mig.

Det är bara att inse att barndomen präglar oss, och de gener vi fått vilka kvaliteter vi får. En gång hade jag en granne med adopterade barn. Vi diskuterade någon gång vad som styr, arv eller miljö. Hon var övertygad om att miljön var allenarådande, annars hade hon aldrig vågat adoptera. Jag är inte alls övertygad om att det är miljön som styr, utan tror att arvet har en stor betydelse för vem vi blir.

Min väg till den jag är i dag har varit lång och mycket krokig. Många vägval har varit fel. Något inom mig har hela tiden strävat efter något mer, något bättre, något annat, fastän jag haft det bästa framför näsan. Så har jag levt livet och så har jag jobbat, alltid trott att något annat varit bättre, annat hus, flera resor. Jag är otålig och envis, motsägelsefullt, och det är nog så jag är som person. Det har varit jobbigt för mig, och säkert ännu värre för min omgivning.

Jag är övertygad om att alla vi mammor älskar våra barn väldigt mycket. Sen har vi olika förmåga och sätt att uttrycka det på.  Det är också så jag sammanfattar boken med namnet ”Mor mamma morsan”.

 

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s